Black Eyed Peas..

..har en grym publik

Koncentration

Krafterna återvänder, liksom motivationen och glädjen. Inte förivra sig nu.

Koncentration

Stå ut med en strut

Katten har fått offra två äggstockar och en livmoder för husfridens skull. Som om inte det vore nog måste hon dessutom stå ut med en strut kring huvudet. Stackars Saga.

Moola Mantra

Jag har väl aldrig varit ett fan av Di Leva men jag måste erkänna att den här låten får mig att må bra.


Moola Mantra

Familjen Fakir

Tack snälla Skruttet som förgyller min dag med det här klippet.

Ta fram regnkläderna istället

Lillebror har feber. Jag är förkyld. Det regnar. Märkligt att ta fram regnkläderna istället för vinteroverallerna när barnen ska ut. Jag har visst glömt bort att det finns andra kläder än vinterkläder och att det finns annat väder än snö och minusgrader.

På väg till affären

Dags att höja ribban

Ilska och frustration kan ibland leda till något gott. Jag har sedan två dagar tillbaka mer än halverat intaget av smärtstillande. Bra tänker ni, jobbigt tänker jag. Jag tar nämligen inte smärtstillande för skojs skull, utan för att de faktiskt hjälper mot den mer eller mindre konstanta huvudvärken jag går och drar på, i alla fall ett par timmar åt gången. Å andra sidan kan mediciner i sig utlösa värk och jag vill inte ens tänka på vad de gör med mina inre organ. Det är helt klart dags att höja ribban.

För att ens ha en chans att klara av detta så får jag istället hänge mig åt andra lugnande och smärtstillande aktiviteter. Får jag lov att presentera min nya drog:

Thé

Vad f*#n är problemet?

Jag är så himla irriterad på mig själv. Jag vet precis vad jag behöver göra för att må bra men ändå klarar jag inte av att genomföra det. Jag vet att jag skulle må bra av att:

• äta bra och näringsriktig kost
• dra ner på socker och kaffe
• motionera
• koppla av och lugna ner min hjärna genom att meditera

Istället snurrar allting allt fortare. Jag har sån lust att dra igång bygg- och trädgårdsprojekt, köpa nya kläder till barnen och mig själv, träffa kompisar, satsa på jobbet, gå på bröllop, hälsa på släkten, planera sommarsemestern, läsa böcker, spela piano, sjunga... Precis allting känns så mycket roligare än att sitta ner på rumpan och ta det lugnt. Känna ro och harmoni. Vara utan smärta.

Å andra sidan varar inte energin och glädjen särskilt länge utan jag blir liggande med migrän var och varannan dag, vare sig jag vill eller inte. Varför ska det vara så svårt att göra rätt? Vad f*#n är problemet?

Måndag

Jag skulle ha gått på yoga men hamnade i soffan framför brasan istället. Jag har försökt intala mig att det var bra att jag slutade kämpa för att ta det lite lugnt istället.

Idag har det verkligen varit måndag.

Snygga va?

Killarna har varit hos frissan.

Måste bara

Jag måste bara läsa den här boken. Tydligen.

Somnar med jeansen på

Lillebror vägrar att ha på sig några andra byxor än blåa jeans. Det första han gör när han vaknar är att fråga - Var är mina jeans? Jag har provat med bruna och blå manchesterjeans men det duger inte. Nej, blåa jeans ska det vara.

Jeansen ska även vara på när han går och lägger sig och varken jag eller maken har varit särskilt framgångsrika när det gäller att argumentera för pyjamasbyxor. Hur som helst så har vi "täcket" till vår hjälp. Lillebror har nämligen upptäckt att även om han somnar med jeansen på så vaknar han alltid med pyjamasbyxor på sig och den här magin tillskriver han alltså sitt täcke.

-Mamma, jag behöver inte ta av mig jeansen för det gör täcket när jag sover.

Inte bara gullig när han sover

I mitt rätta element

Jag mår som bäst och är allra lyckligast när jag får vara i mitt rätta element - i skidbacken. Det finns ingenting som slår det. Att flyga nerför backarna i världens fart. Jag fullkomligt älskar det.

I år var dessutom barnen så stora att vi kunde åka i backarna hela familjen tillsammans. Lyckliga föräldrar och lyckliga barn. Någon som vet hur man stoppar tiden?

"Leoparderna" på väg ner i Björnbuselandet

Det kan inte stämma

Hm, vad konstigt. Det är fredagskväll och jag har inte ont i huvudet. Det kan inte stämma.

Hjälplösa och fantastiska

Jag har varit på bebisspaning i veckan. I tisdags träffade jag en liten kille på tre veckor och igår en tjej på snart fem månader. Hjälp vad snabbt man glömmer! De är ju så små och söta och hjälplösa och fantastiska.

Jag vet inte om det klassas som ett godkänt mantra

Efter en VAB-dag med barnen så kändes det skönt att komma iväg på yoga. Det var ett riktigt bra pass och under meditationen var jag helt lycklig. Jag vet inte om det klassas som ett godkänt mantra men det enda jag kunde tänka på var när Storebror på största allvar och med stor inlevelse dansade till Eric Saades "Manboy".

Ja, vad ska man säga. Jag tror han tar hem klabbet.

Internationella kvinnodagen

Idag tycker jag ni kan läsa det här inlägget.

Jag har obegränsade tillgångar

Jag avslutar helgen med en helt suverän meditation hos Ingalill. De senaste veckornas frustration och irritation är nu som bortblåst och jag känner mig redo att ta nya tag.

"Jag har obegränsade tillgångar av allt jag behöver i livet"

Bild från Doris Design

Nej men titta...

... vad jag har fått!

En kung och en topphemlig agent

Igår kom Storebror hem med en hel hög teckningar från dagis. Det var banor med portaler där man kunde teleportera sig till nästa nivå, skelett och monster, en kung och en topphemlig agent, vakter och en bombninja, samt en och annan ritning över dagis.

Spelföretag som behöver kreativa utvecklare är välkomna att höra av sig. Betalning sker till mitt personkonto i Nordea.

Det här med jämställdhet och feminism

Det finns många som funderar över det här med jämställdhet och feminism. Somliga har funderat mycket, till och med väldigt mycket och somliga har precis börjat fundera.

Här kommer mitt bidrag till debatten (du kanske behöver klicka på bilden för att kunna läsa):

Det så lätt att jobba

Jag försöker hålla mitt arbete och mitt sociala liv utanför bloggen. Här vill jag fokusera på allt det där andra som jag tidigare inte tyckt mig "ha tid" med utan som bara skulle funka helt av sig själv. Att vara mamma till exempel, det var något jag trodde att jag skulle klara av med lillfingret medan jag jobbade på som vanligt, umgicks med mina vänner, ägnade mig åt fritidsaktiviteter och husbygge. Min hälsa är ett annat exempel, inte trodde jag att det skulle krävas en insats bara för att hålla mig frisk, det har jag alltid förutsatt skulle sköta sig självt.

Bloggen har alltså hjälpt mig att sätta familjen och mitt mående i fokus istället för att vara uppslukad av min karriär (både yrkesmässigt och socialt) och jag måste säga att det funkar. Jag har faktiskt lyckats vrida fokus en aning, även om det fortfarande är så ruskigt lätt för mig att engagera mig på jobbet. Fast det är ju precis det som är grejen, för mig är det så lätt att jobba, där är jag mitt bästa jag, jag vet vad jag är bra på och jag levererar. Därför behöver jag inte lägga än mer fokus på jobbet, det går bra ändå. Det är jobbet jag kan sköta med lillfingret, inte allt det andra.

Men idag, bara idag, så måste jag erkänna att jag trots alla insikter om vad som är viktigt för mig har trillat dit igen och är fullständigt uppslukad av mitt jobb. Min hjärna exploderar. -Aaaaaarrrrghhhhh! Jag blir galen!!!

Så, nu var det sagt. Jag kommer inte att ta upp ämnet någon mer gång.

Åh, Herregud!

Såg ni premiären av programmet Åh, Herregud! igår kväll? Där ställde sig Jonas Gardell frågan -Hur uppstod Gud? Det var så skönt att han i programmet betade av svåra frågor med hjälp av sin humor.

Guldkornet var när Ted Harris (Teol. dr. & präst, Svenska kyrkan) sa så här:

-Jag tror Gud är bortom vår föreställningsförmåga. Vi kan ha en känsla av tillit till livet självt. Att livet är meningsfullt. Att det är värt att finnas här och vara med i dansen kring livet självt. Det är för mig Gud.

Fint va?

Missade du programmet kan du se det här.

Jag får inte mer än jag klarar av

När man möter en annan människa så klickar det inte alltid och ibland kan mötet till och med vara en riktig utmaning. Då kan det hjälpa att tänka på Kay Pollacks kloka ord:

- Den här personen är helt rätt för mig
- Den här personen är utsänd för att lära mig något
- Jag får inte mer än jag klarar av

Den här gången skyller vi på feber

Vår vana trogen börjar vi veckan med att ringa våra arbetsgivare och dagis för att tala om att vi inte kommer. Den här gången skyller vi på feber.