Visst är det så att man försöker uppfostra sina barn så som man själv önskar att man hade haft det, liksom så där i efterhand? När mina 40-talistföräldrar växte upp så var det något stort att gå ut realskolan och den som blev chef, hade sommarsuga och dessutom kunde åka på utlandssemester då och då, ansågs vara riktigt lyckad. Att resa och se världen var i princip ouppnåeligt. Så vad gjorde de unga föräldrarna på 70-talet? Jo, de uppfostrade självständiga och språkkunniga barn som studerade på universitet och reste jorden runt och sedermera blev mellanchefer på internationella företag och skaffade stora hus...
Så nu, när det är dags för de vuxna barnen att själva bli föräldrar inser de att det inte är så fräckt att göra karriär, att resa är bara jobbigt och det viktigaste måste väl ändå vara att må bra! Så vad gör de? Jo, de uppfostrar små individer som lär sig skillnad på självkänsla och självförtroende, att lyssna inåt och prata om känslor.
Resultatet? Jo, enligt en undersökning gjord av Brunchrapporten i P3 så kommer unga vuxna, år 2020, inte drömma om programledarjobb utan istället vilja bli ingenjörer. De vill skaffa barn tidigt, hålla ihop sin familj och kommer att sträva efter balans i sina liv. De kommer att vara lojala mot sina arbetsgivare eftersom de inte vågar byta jobb och dessutom kommer "kyskhetstrenden" till Sverige.
Hanna Nordin sammanfattar framtiden för mina små pojkar så här:
"sexuellt frustrerade ingenjörer kommer att köra runt i energisnåla små bilar och längta efter barn"
Vilket härligt inlägg!
SvaraRaderaTycker om ditt sätt att skriva.
Ha en skön kväll!
Tack.
SvaraRaderaVad kul att du tittade förbi. ;-)
H är ju redan ingenjör. Förhoppningsvis väntar han med det andra ett bra tag till. Kram
SvaraRaderaSv: Vad roligt att du tyckte om min blogg.
SvaraRaderaHa en härlig torsdag!
Lisa: Jag kan helt klart se den framtidsvisionen slå in, H är ju som sagt redan en liten vetenskapsman, tjejer är fullständigt oinressanta och han har redan deklarerat att han hejar på Miljöpartiet. ;-)
SvaraRadera