Våta drömmar

Efter några års byggstopp är det äntligen dags att sätta igång med vårt "stora" badrum på bottenvåningen. Efter en hel del funderande och med god hjälp av en kakelexpert så börjar våra planer ta form.

Vi bygger in badkaret...

... och gömmer toastolen bakom duschväggen

Från oss alla, till er alla

En riktigt god jul!

Och för den rätta känslan, klicka här.

Lite julstämning

Det blev till sist lite julstämning här hemma. Jag körde ut grabbarna i snön några timmar så att jag fick köket för mig själv. Resultatet blev med beröm godkänt, så mamma, det blir helt klart en repris till jul.

Leilas otroligt goda saffranskaka

Den rätta julstämningen

Att skrika fungerade inte så bra. Kanske Inception kan få fram den där rätta julstämningen?

Fin julstämning

Att skrika på sina barn ger väldigt fin julstämning har jag hört.

När jag gör min entré

Ligger i soffan och lyssnar på Musikhjälpen i P3 för att samla lite krafter till kvällens julfest på nya jobbet. Det ska bli kul att träffa alla kollegor men jag hoppas att de inte för all framtid kommer att förknippa mig med Dr House efter att jag gjort min entré haltandes på en krycka.

Det kan bli farligt på dansgolvet

En lättnadens suck

Idag drar jag en lättnadens suck och firar att pappa klarat sin by-pass utan komplikationer.

Det är många tjejer som vill ha hem den här snyggingen

Jag blir hellre jagad av vargar

Vi bestämde oss för att se den tredje Twilightfilmen Eclipse. Romantiskt värre kan man tycka men min make är inte riktigt av den sorten. Han funderade mest över var shortsen tar vägen om man helt plötsligt blir förvandlad till en varg och framförallt var man hittar dem när man blivit sig själv igen. Den romantiska stämningen blev inte direkt bättre när han försiktigt nynnade på "Jag blir hellre jagad av vargar".

Ja, vad gör man?

Jacob får jobba lite mer på shorts-tricket

Helstekt entrecôte med hemmagjord bearnaisesås

Eftersom vissa inte riktigt var med i matchen igår så fick vi skjuta upp lördagskvällens aktiviteter till idag. Jag kan därför med stor glädje meddela att det blir helstekt entrecôte med hemmagjord bearnaisesås till middag ikväll.

Stjärnkockar

Frågesport

Vad får man om man blandar bra musik och trevligt sällskap med glögg, pepparkakor, mögelost, rött vin och choklad?

A. En trevlig fredagskväll
B. Migrän
C. Både A och B

Äntligen!

Ställa sig på den jäkla foten

Hjälp! Nu menar min sjukgymnast att jag ska stå på min fot. Jag har väl aldrig hört något så galet. Jag skulle hellre kasta mig utför ett berg än att stå på min fot.

Just det, att kasta sig utför stup är dåligt.

Då återstår väl bara att ställa sig på den jäkla foten. Önska mig lycka till, det kommer att behövas.

[baj pɑːs]

By-pass innebär inom medicin att skapa en alternativ eller en andra väg för något, ofta blodflöde.

Generation ordning

Visst är det så att man försöker uppfostra sina barn så som man själv önskar att man hade haft det, liksom så där i efterhand? När mina 40-talistföräldrar växte upp så var det något stort att gå ut realskolan och den som blev chef, hade sommarsuga och dessutom kunde åka på utlandssemester då och då, ansågs vara riktigt lyckad. Att resa och se världen var i princip ouppnåeligt. Så vad gjorde de unga föräldrarna på 70-talet? Jo, de uppfostrade självständiga och språkkunniga barn som studerade på universitet och reste jorden runt och sedermera blev mellanchefer på internationella företag och skaffade stora hus...

Så nu, när det är dags för de vuxna barnen att själva bli föräldrar inser de att det inte är så fräckt att göra karriär, att resa är bara jobbigt och det viktigaste måste väl ändå vara att må bra! Så vad gör de? Jo, de uppfostrar små individer som lär sig skillnad på självkänsla och självförtroende, att lyssna inåt och prata om känslor.

Resultatet? Jo, enligt en undersökning gjord av Brunchrapporten i P3 så kommer unga vuxna, år 2020, inte drömma om programledarjobb utan istället vilja bli ingenjörer. De vill skaffa barn tidigt, hålla ihop sin familj och kommer att sträva efter balans i sina liv. De kommer att vara lojala mot sina arbetsgivare eftersom de inte vågar byta jobb och dessutom kommer "kyskhetstrenden" till Sverige.

Hanna Nordin sammanfattar framtiden för mina små pojkar så här:

"sexuellt frustrerade ingenjörer kommer att köra runt i energisnåla små bilar och längta efter barn"

Samlar krafter

Jag känner mig lugn idag. Vilar och samlar krafter.

Kallt och vackert

Det är lågt, mycket lågt

Skrattar som vanligt ihjäl mig åt Blades of Glory. Det är lågt, mycket lågt men det kan inte hjälpas.

Chazz Michael Michaels & Jimmy MacElroy i sitt esse - Fire and Ice

Många långsamma hälsningar

Jag har väl aldrig varit så trevlig mot någon annan människa som när jag blev uppringd av min handläggare på Försäkringskassan i morse. Mitt öde vilar i hennes händer. Kors i taket, efter sex veckors sjukskrivning börjar det närma sig, de ska SNART handlägga mitt ärende. Hej vad det går undan.

Först ska de alltså ta ställning till om jag har rätt till sjukpenning och sedan ska de bedöma om jag kan få sjukresor till och från arbetet. Men då måste jag först ringa runt till olika taxibolag och skicka in ett beslutsunderlag i form av prisuppgifter. Jag måste såklart använda rätt blankett och sedan är det bara att hoppas på min handläggares goda vilja.

Jag har tyvärr inget som helst förtroende för den myndigheten och räknar inte med ett korvöre i sjukpenning. Dessutom tror jag att jag kommer att bli bra i benet långt innan de ens hinner handlägga ärendet. I fortsättningen blir det till att följa Anne Wibbles råd och ha en årslön på banken...

Många långsamma hälsningar,
Häxan Surtant


Bild lånad av svt.se Foto: Carl-Johan Söder

Vad i helvete ska jag laga till middag?

Ja, inte vet jag men kolla här för inspiration.

Vad blir det för mat?

Kompisen: - Gillar du ugnspannkaka?
Storebror: - Ja ibland. Ibland är det gott och ibland är det äckligt.
Kompisen: - Ja.
Storebror: - Det tycker jag är konstigt.
Kompisen: - Jag med.
Storebror: - Hoppas det blir gott idag.
Kompisen: - Det hoppas jag med.

Träning är inte förhandlingsbart!

Eftersom jag är fast hemma med ett brutet ben så blir det en hel del TV-tittande. Nu senast ett program av Oprah där de pratade om att antalet människor som lider av diabetes är skyhögt. Många ignorerar helt enkelt sin sjukdom och när de väl får problem av sin diabetes är det för sent att börja sköta om sig, kroppen har redan tagit stryk.

Herregud, jag har verkligen blivit skraj för det här med dålig hälsa. Det finns ingenting jag hellre vill än att vara stark och leva ett långt och hälsosamt liv. Alla andra ambitioner är faktiskt som bortblåsta.

Hur som helst så skickade de in en kille som skulle lära ett antal äldre damer i riskzonen att leva ett mer hälsosamt liv och det han började med att pränta in i deras hattbeprydda små huvuden var:

-Exercise is non-negotiable!

Hörde ni? Ska man ha en god hälsa så kan man inte avstå från att motionera, det är ett absolut måste. Träning är inte förhandlingsbart! Tänk om man tog träning för givet precis som tandborstning, det är något man bara gör utan att tänka. Det är inget alternativ att låta bli.

Var skulle du helst vilja jobba?

Här?


Eller varför inte här?

Ge mig ett år till så

När jag bröt benet blev jag så oerhört besviken över att inte kunna träna.
-Jag har ju precis kommit igång och så händer det här!

Kombinationen "orörlig" + "tycka synd om sig själv" är som gjord för viktuppgång men trots detta usla utgångsläge så har jag försökt att inte tappa stilen när det gäller maten. Jag har försökt hålla fast vid min tjockyoghurt och supermüsli till frukost och inte frossat alltför mycket i mackor.

Däremot har jag inte vågat ställa mig på vågen av rädsla för att ha gått upp i vikt. Fram till idag. Vilken glädje när vågen visade neråt! Det kan bero på att mina benmuskler har förtvinat men skit samma.

Sedan toppen (eller botten) för ett drygt år sedan så har jag gått ner 13 kilo och nu återstår att sega sig ner ytterligare 10 kilo. Det går inte snabbt men det går. Ge mig ett år till så ska jag nog ha nått min målvikt och min drömhälsa. Be aware!

Jag besparar er det

Jag har blivit av med gipset idag. Vilken lycka!

Jag skulle kunna lägga ut en bild på min svullna och blåa fot, det skitfula ärret och det spinkiga, håriga benet men jag besparar er det.

Istället kan ni titta på Faschings spiror när han får fiskmassage i Singapore. Eller så besparar ni er själva det också. ;-)

Den första snön

I morse när vi vaknade var hela världen vit. Visst är det märkligt att man varje år blir lika förundrad över den första snön?

För Saga var det allra första mötet med det kalla vita. Först var hon skeptisk men sedan kom hon på att det var urkul att attackera snön och sprang runt som en galning.


Ska man våga?


Äh, vad fasiken, jag ger det en chans.


Det här var ju rätt kul!

Som sagt, det händer inte mycket här hemma för tillfället, så detta får väl anses vara en ganska stor händelse en dag som denna. Kram på er!

En kall och frostig morgon

Har man inget bättre för sig kan man ju alltid ha koll på vädret. Idag kan jag meddela att det är kall och frostig morgon. Om det är någon som undrar.

kl. 08.20

Visst är det spännande? Man undrar hur det ska gå? Ska solen lyckas ta sig fram idag?

kl. 09.50

Och där kom den!

kl. 10.20

Kärt barn har många namn

Frans, Frasse, Frallan, Franke, Francisco, François, Min lilla fransman, La France, Lill-Frans, Tok-Frans, Frasse-fräs...

Bestäm er!

I dagens GP kan man läsa ett debattinlägg som handlar om att många som förlorar någon närstående inte klarar av att arbeta under en period. Självklart är det så.

I en utredning slår man fast att "sorg i flera fall innebär nedsatt arbetsförmåga. Samtidigt konstaterades att sorg inte är en sjukdom. Konsekvensen av detta resonemang blir att den som drabbas av sorg inte kan arbeta fullt ut, men heller inte kan sjukskrivas."

Min reflektion är att detta dilemma även gäller foglossning och andra besvär som är kopplade till att vara gravid. Graviditet är ingen sjukdom, hävdar Försäkringskassan och avslår ansökningar om sjukpenning. Å andra sidan, när man är sjuk "på riktigt", så hävdar de att de inte bedömer huruvida man är frisk eller sjuk utan att de ser till arbetsförmågan. Hur ska ni ha det Försäkringskassan? Bedömer ni sjukdom eller arbetsförmåga? Bestäm er!

Läs hela debattinlägget här: Sorgpeng bättre än sjukskrivning

Hurra för farmor!

Förra veckan hade Storebror öroninflammation och Farmor ställde upp som barnvakt så att Maken kunde jobba (det är ju bra om åtminstone EN av oss kan arbeta, åtminstone då och då).

Den här veckan är det Lillebrors tur att tillbringa lite extra tid hos farmor eftersom han har fått en massa förkylningsblåsor i munnen (Höstblåsor eller hand-, fot- och munsjuka) och inte vill äta.

Hurra för farmor!

Farmor och lillkusinen (som numera är 1 år och tror att "nej" betyder "kom igen!")

Mitt kära ben och jag

Jaha, vad ska vi hitta på idag då, mitt kära ben och jag?

Idag fyller min fina mamma år

Grattis på födelsedagen!!

Det är väl 40-50 nånting du fyller, eller hur kära moder?

Men om det här fotot togs för lite drygt 34 år sedan så borde väl...
Äsch strunt samma, jag får inte ihop det. Hoppas att du får en fin dag.

Vad ska jag titta på?

Tack och lov för SVT Play och TV4 Anytime. Nu har jag frossat i svenska produktioner som Berg flyttar in, Våra vänners liv, Så mycket bättre, Trädgårdsfredag och Sommarpratarna och känner mig riktigt medelålders som bara älskar de här programmen.

Grey's Anatomy hänger förstås fortfarande i och lite motvilligt erkänner jag att jag även följer Biggest loser. Problemet är att jag behöver mer. Vad ska jag titta på i väntan på fler avsnitt?

TV-toppen

1. Våra vänners liv - fint, sorgligt, roligt och lite nytt. Kul att följa ett gäng karlar mitt i livet som inte är så stereotypt macho.
   
2. Grey's Anatomy - Mc Steamy håller fortfarande ställningarna på Seattle Grace Hospital
3. Så mycket bättre - ett gäng artister umgås och spelar varandras låtar. Man bara älskar Di Leva och Petter (Lill-Babs däremot...)
4. Trädgårdsfredag - mysigt, vackert och småtrevligt
5. Berg flyttar in - vem kan motstå härliga Carina Berg?
6. Sommarpratarna - några jättebra avsnitt med intressanta personligheter och några mindre bra avsnitt men totalt sett väldigt sevärt. Somrigt och mysigt.
7. Biggest loser Sverige - Kan de så kan jag!

SVT's Våra vänners liv (Foto: Peter Cederling)

Jag står inte ut med att vara sjukskriven!

Stressdrömmar.

Jag måste börja jobba! Jag står inte ut med att vara sjukskriven!

Jag får ringa Rehab-Bengt och höra om det går att ordna på något sätt. Problemet är att jag inte kan sitta upp mer än några minuter åt gången innan jag måste lägga mig ner med benet i högläge. Dessutom orkar jag inte hoppa på kryckor några längre sträckor. Jag kan inte köra bil.

Fan också.

Du skulle kunna bli diktator

Min snälla, söta, fina syster har varit här i helgen. Hon har åkt med lillebror på handbollsskola och simskola, pimpat en halloweenpumpa, plockat och städat, ordnat en skattjakt, underhållit mig med skvaller om vad som hänt utanför den här lilla bubblan, skyfflat grus, dansat, lagat supersmaskig middag och varit allmänt underbar.

Som tack fick hon dras med en snäsig storasyster som delade ut order från soffan. Förlåt mig, jag HATAR att inte få vara med, att inte kunna delta, att gå miste om det roliga ("Du skulle kunna bli diktator" "Hoppas att hon blir frisk snart så att ni slipper soff-Hitler").

Det blev i alla fall några lugna stunder för resten av familjen medan jag plöjde igenom deckare nummer två.

"Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen

Rätt så bra den också men jag tror nog att "Askungar" var snäppet bättre. Hur som helst så kände jag mig nöjd på deckare efter den och gav mig i kast med en ryslig och samtidigt vacker roman om Vél d'Hiv-razzian i Paris 1942, då den franska polisen arresterade över 12 000 judar som de sedan skickade vidare till Auschwitz. Läs den!

"Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay

Lite körigt just nu

Idag har jag inte tid att blogga för jag måste läsa klart en superspännande bok som mamma skickat till mig. Det är lite körigt just nu.


"Askungar" av Kristina Ohlsson

Står mig upp i halsen

För att balansera mitt tidigare inlägg kommer nu detta:

Tidningen Mama står mig upp i halsen. Jag är så trött på deras rosaskimrande (eller sliskigt snyftiga) syn på moderskap och familjeliv. På senaste omslaget kan man läsa: Stolta mammor: "Jag älskar min degmage"

Yeah, right.

Jag är kär

Jag tror att jag är kär. Eller att jag åtminstone är kär i att känna starka känslor.

Efter att ha tittat på Sommarpratarna på SVT Play så måste jag erkänna att jag just nu är kär i prästen Tomas Sjödin. Eller kanske ännu mer psykologen och före detta elitsoldaten Manuel Knight. Nej förresten, jag väljer kärleksbomben och poeten Bob Hanson. Underbara män som bara lyser av närvaro och just kärlek. De har allihop fattat grejen och det bara strålar om dem. Mmmmm...

När jag ändå är igång kan jag slänga in Nahid Persson-Sarvestani och Magdalena Graaf också. Två oerhört starka människor som upplevt så mycket elände och ändå lyckats komma ut på andra sidan utan bitterhet och ilska. Sådan vill jag vara.

Jag har två program kvar, så det finns risk att listan blir ännu längre. Ibland är det inte så dumt att vara fast i TV-soffan.


Kärleksbomben Bob Hansson (Foto: Thron Ullberg)

Inte fullt lika ont

Jag vet inte om jag vågar säga det men jag gör det ändå.

Benet gör inte fullt lika ont idag. Tror jag.

Det är ju en vecka sedan operation så det kan ju faktiskt vara rimligt. Någon som vet vad man kan förvänta sig när man har brutit benet? När kan man hoppa omkring obehindrat på kryckor, med håret snyggt svallande och med ett leende på läpparna, utan att behöva lägga sig ner och flämta efter 30 sekunder?

Rena cirkuskonsterna

Jag har precis pratat med min yogalärare och meddelat att jag inte kommer att kunna vara med på ett tag. Dessutom fick jag tillfälle att berätta hur mycket yogan har hjälp mig den senaste veckan.

När jag hade gjort mig illa (och satt i slänten och bara väntade på att någon skulle hitta mig, samtidigt som det gjorde vansinnigt ont i benet) så fokuserade jag 100% på andningen och att tänka positiva tankar, allt för att härda ut och inte få panik. Sedan dess har det följt otaliga situationer då jag har fått fokusera på andningen för att hantera smärtan och hålla oron i schack. Det häftigaste är väl egentligen att jag har blivit så medveten om detta. Det är någonting bra.

En annan bra sak är att jag känner mig rätt så stark rent fysiskt, vilket är en stor fördel när man ska balansera på ett ben, hoppa på kryckor, duscha eller bara gå på toa. Vem hade trott att det skulle krävas rena cirkuskonsterna bara för att torka sig i häcken?

Ja, ni fattar

Lugn lördag. Barnen leker, maken fixar och grejar, svärmor, svägerskan och lillkusinen har varit här med fika.

Själv halvligger jag i soffan och porrsurfar på Anja Pärson. Ja, ni fattar.

Om jag fick byta liv med någon för en dag så skulle jag definitivt välja Anja Pärson. Bild från sverigesradio.se

Fullt med vassa stenar

Maken har precis varit nere i slänten (eller stupet, om man så vill) och plockat upp lite grejer som blivit kvar efter olyckan - en trädgårdskorg, en filt, en planka, en vante, en strumpa och min sönderklippta sko.

- Du måste verkligen haft tur när du landade. Det är fullt med vassa stenar som sticker upp precis överallt där nere.

Ja, det är helt ofattbart att det gick så bra som det gjorde. Om man tänker efter.

En platta och lite skruv

Jag har glada nyheter. Min fot sitter numera ihop med mitt ben med hjälp av en 12 cm lång platta och lite skruv. Skönt är det inte men det är förstås fint att operationen är överstökad.

Mitt största bekymmer just nu är hur jag ska få ihop tillräckligt med mod för att köra in en nål i magen på mig själv. Den barska sjuksyrran Göran hetsade mig till att klara av det igår och nu skulle jag verkligen behöva hans stöd (jag menar hot).

- Du har ju bett om det själv, påpekade han med ett sadistiskt leende på sina läppar.

- Ja, OK då, jag gör det väl då. Men bara för att slippa få en blodpropp, inte för att du säger det.


Klexane används för att förebygga blodproppar

#?/@!!¤*¨/?)#!

• Avbokat möten och satt igång Out of Office på jobbmailen - check
• Gjort vad jag har kunnat för att komma till operation så snart som möjligt - check
• Pratat med Rehab-Bengt på Företagshälsan och fått tips och råd inför den kommande kontakten med Försäkringsk#?/@!!¤*¨/?)#! - check
• Anmält olyckan till mitt försäkringsbolag - check
• Proppat mig full med värktabletter - check

Bruten fotled

Ja herregud, var ska jag börja? När jag röjde sly i slänten nedanför huset och fick för mig att göra ett hopp ut i luften? Eller när jag satt på en sten och höll mig i en björk i väntan på att någon skulle komma på att jag saknades? Eller när Storebror kom ut och var en riktig hjälte och ringde på hjälp och kom och satte sig bredvid mig? Eller när 6 brandmän och två sjukvårdare försökte baxa mig uppför det steniga stupet? Eller när de knockade mig med morfin och lustgas för att rätta till foten och gipsa? Eller när jag låg hela natten i en korridor och väntade på besked medan Harry 93 år låg och ropade på mamma på ena sidan och en fyllebult låg och svor och skrek på andra sidan? Eller när jag fick dela rum med en rumänsk kvinna som varit med om en trafikolycka och fått sitt knä krossat och väntat på operation sedan i torsdags?

Ja, ja, eländes elände. Nu är jag hemskickad i väntan på operation (de hinner inte med) och kan inget göra annat än att knapra i mig smärtstillande och hålla foten högt och stilla. Hallå Sverigens sjukvård! Vad väntar ni på? Se till att få den här fotleden opererad nu!!

Vad Lill-Babs är lik Christer Lindarw

Herregud vad Lill-Babs är lik Christer Lindarw! Eller är det Christer Lindarw som ser ut som Lill-Babs?...

Göra en mamma glad

Storebror har ända sedan han började Nollan pratat om hur jobbigt det kommer att bli i Ettan. Han har fått berättat för sig att då måste man sitta still och skriva och räkna hela tiden.

Idag när han kom hem så sa han allvarligt: "Jag kommer att gilla att gå i Ettan även om de har en massa prov och så, för jag gillar liksom prov."

Tänk vad lite som krävs för att göra en mamma glad.

Systrar på turridning

I lördags morse gav jag mig ut med mina systrar på turridning. Det var helt enkelt underbart. Att rida är riktigt roligt! Så nu ringer ni till Gibraltar Turridning och bokar in en dagstur ni också - det kommer ni inte att ångra.

Högmod går före fall

Vem tror jag att jag är? En sån där pigg människa som jobbar, tränar, fixar homeparties, träffar mina väninnor över ett glas vin efter jobbet, skjutsar barn till simskolor och handbollsträningar samtidigt som jag sveper fram vacker som en dag, smärt och smidig med ett ständigt leende på läpparna.

Nej just det. Det är inte jag.

Jag är en person som behöver lugnt och ro emellanåt, att bara få sitta och glo en stund, att få klippa grenar med min nya sekatör, att gå osminkad hela helgen, kunna andas frisk luft och lyssna på tystnaden.

- Snälla hjärna, kan du vara tyst en stund? Jag är så trött på att höra dig tänka samma tankar om och om igen. De är ju inte ens särskilt intressanta eller intelligenta så varför envisas med att upprepa dem ständigt och jämt? Du kan väl bara vara tyst en liten stund? Bara en liten, liten stund.

"Årets cyklist"

Vi har en galen cyklist i familjen. För ett par veckor sedan kom Lillebror på hur man cyklar och nu vill han inte göra något annat. Klockan sju på morgonen står han påklädd i hallen och frågar om han får gå ut och cykla. I bilen på väg hem från dagis frågar han om han får cykla när han kommer hem.

Han trampar på så fort han kan och kör nedför trappsteg och hoppar i gupp. Han trillar och slår sig men kliver upp igen och cyklar fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka...

Jag tror han får utmärkelsen "Årets cyklist"

Fisen filosoferar

inte så mycket nuförtiden

Riktiga fiskar!

- Mamma, nu vet jag vad det är i fisksoppa. Det är allting som kommer från havet, säger Storebror vid middagsbordet.
- Typ som vatten och räkor och fisk, fortsätter han.
- Vi har fiskat! Riktiga fiskar! Med morfar, skriker Lillebror upphetsat.

Hur stärker man sitt immunförsvar?

38,6 graders feber, täppt i näsan, ont i halsen, hosta och nu sprider sig värken till öronen.

Jag blir sjuk på tok för lätt och på tok för ofta. Hur stärker man egentligen sitt immunförsvar?

Premiär för simskolan!

Så var det dags igen. Storebror har flyttat upp till stora bassängen och Lillebror ska ta "Baddaren" under hösten.

Hjälp, vad stora de har blivit. Det var ju inte länge sedan de var så här små:

Klätterapan och Gullegrisen

Han var så braaaaaaaaa!!!!!!

Det är svårt att förneka att hösten är här. I morse fick vi elda i kaminen för att få igång lite värme i huset (att sätta igång elementen i augusti tänker jag bara inte gå med på).

Det är alltså lördag förmiddag och maken spelar golf medan jag och barnen lyssnar på musik. Jag är så glad att vi kom iväg på några konserter i somras, jag älskar musik och för barnen har det varit en ny upplevelse att få se artisterna live.

Först ut var Winnerbäck. En gammal studiekompis hade vägarna förbi och hon lurade med mig till Trädgår'n trots att jag var ytterst skeptisk. Winnerbäck spelar inte alls min typ av musik men jag blev glatt överraskad och vi hade en underbar sommarkväll på Trädgår'n. Ni vet, sitta på en filt, titta på folk, lyssna på musik. Helt enkelt svensk sommar när den är som bäst.

Winnerbäck på Trädgår'n

Nästa tillfälle var allsång i Storebro och även det var en underbar sommarkväll. Det bästa av allt var att i denna lilla håla i skogen (förlåt) så uppträdde Darin av alla människor. Han var så braaaaaaaaa!!!!!! Storebror stod längst fram vid scenen och följde med kamerakillen vart han än gick, bara några decimeter från artisterna. Kicki Danielsson försökte få honom att sjunga i micken under en av allsångerna men då blev han förskräckt och tog några steg tillbaka. :-D

Till sist var det så dags för Salem Al Fakir som spelade på torget i Borås. Han levde inte riktigt upp till förväntningarna men var otroligt charmig när han kom av sig. Det var nog inte så dumt i alla fall.

Salem Al Fakir på torget i Borås

Vad ska vi sikta på nu då? Storebror vill se Sean Banan men jag är inte helt övertygad...

Skolstartsfest

Idag var det skolstartsfest för Storebror och alla andra barn på hans skola. Festen startade med en samling där fröken hälsade var och en välkommen genom att ta i hand. Barnen var så gulliga och alla föräldrar stod och snyftade kring väggarna.

Efter samlingen och uppropet var det dags för "välkomsttunneln". Alla barn i årskurs 1-6 ställde sig i två långa rader och höll varandra i händerna och skapade på så sätt en tunnel som alla nya barn fick gå igenom. När de nya barnen gick igenom tunneln sa de äldre "välkommen" till var och en.

Vi vuxna fick också prova på men då var det de "gamla" föräldrarna som skapade tunneln. Det var så häftigt att gå igenom tunneln till ljudet av "välkommen", "välkommen", "välkommen".

Vilket mottagande! Tack.

Nästa punkt på agendan var "raketen" och efter det så bjöds alla 150 barn på glass. Vilken härlig start på terminen. Det kommer att bli en fantastisk höst.

Helt galen och magisk solnedgång

Äntligen augusti

"Tidigt en morgon känns det i luften. Luften är klarare och lättare att andas. Borta är högsommarens hets över allt som inte hinns med - nu tar man dagen som den kommer, och ger sig tid att njuta."

Vackra ord för en som inte riktigt kommer överens med sommaren, tagna ur min trädgårdsbok "Trädgård för ovana" av Siv och Key L Nilsson


Nu har jag en rejäl grop så det är bara en tidsfråga innan mitt efterlängtade Bergskörsbärsträd är på plats.

Vi gjorde det!

Vi packade in oss i bilen och åkte till barnens stora förtjusning till Legoland.


Dag 1 - Äntligen på väg! Storebror jublar på färjan mellan Helsingborg och Helsingör.


Fikapaus i Odense


Dag 2 - Efter en natt på Bed & Breakfast i Vejle var det äntligen dags för Legoland - bara att ge järnet!


Lillebror blev överlycklig när han fick se en livs levande drake


Dag 3 - Vad är väl lite regn? Man är väl inte gjord av socker?


Kålormen var en succé


Fotografen hängde inte riktigt med i "Froghopper"


Efter två dagar på Legoland åkte vi trötta men glada till Frederikshamn där vi sov över på Hotel Herman Bang.


Dag 4 - Frederikshamn - Göteborg - Snart hemma