Nyårsmeny

Veuve Clicquot Ponsardin

Hummer Thermidor
Graham Beck Brut, Pinot noir Chardonnay

Filet mignon black and white
Corvina Veronese

Limoncellogrädde med biscotticrunch

Codorníu

Det känns lovande

Så vaknar man upp och förstår att självaste Nyårsafton kommer att bli en klar och kall dag. Det känns lovande inför det kommande året.

Vilket ruttet väder!

Regn, blåst och plusgrader. Känns som att det har stormat oavbrutet i över en vecka nu.

Julbelysningen känns fullständigt mal placé.

Vilken deppig avslutning på ett för övrigt fantastiskt 2011 (funderar på att försöka mig på en årssammanfattning som kompensation för mitt uteblivna bloggande).

Nej, nu blir det till att rycka upp sig, ge sig ut i stormen och köpa mat inför nyårsfesten.

Sill är så jääääkla gott!

Det blev visst jul i år igen även om vi snällt fick fira på egen hand. Julmat hade vi ju räknat med att glufsa i oss hos farfar så jag fick ta en vända till affären för att införskaffa det mest väsentliga. Intressant vad man väljer att laga när man med kort varsel ska svänga ihop en jullunch. Så här mycket gott blev det att mumsa på:

sill, potatis, ägghalvor
grönkålssallad
julskinka, rödkål
köttbullar, prinskorv
Janssons frestelse
julmust, julöl



-Sill är så jääääkla gott! tycker Frans

Inga näsor

-Mamma, varför har de där bilarna inga näsor?

Inte precis den frågan jag själv ställde mig när jag genomled Bilar 2.

...som får den friskaste person att börja hulka

Jag har en skruvad teori om att man inte får ha det för bra. Känner man sig riktigt lycklig så kan man ge sig den på att något hemskt ska hända.

Det är därför med stor glädje jag kan meddela att natten tillbringats med en kräksjuk son. Vi snackar ingen "lite knas i magen-kräksjuka" utan Vinterkräksjukan med stort V. Ni vet när tarmen liksom vänder sig ut och in och man inte kan sluta kräkas även om det inte finns något att få upp. Riktigt illaluktande spya som får den friskaste person att börja hulka. Feber och frossa.

Har inte meddelat släkten än men man kan väl ändå konstatera att hela julplaneringen just sprack. Nu är det bara att vänta på att vi andra tre ska börja må illa. Perfekt! Då händer nog inget riktigt hemskt på ett tag i alla fall.

Förresten, kan katter bli kräksjuka? I så fall är vi fyra som står på tur.

Då hade man nog fått en rak höger

Jag har en blogg som ingen läser. Jag har en blogg som jag själv nästan helt förträngt. Men så ibland slår det mig att jag kanske skulle skriva några rader.

Men vad skriver man om när allting är bra? Hur intressant är det egentligen att höra om hur mycket jag tycker om min man, hur glada och nöjda mina söner är, hur många nära och fina vänner jag har och att jag har ett jobb som jag trivs med?

Känn på den, visst är det provocerande med människor som är nöjda? Det är snudd på en dödssynd att vara tillfreds med livet.

När någon frågar hur man mår så är det bäst att säga något om att man är trött och sliten, att man jobbar lite för mycket, att man inte hinner med. För tänk om man sa att man hade en bra balans mellan jobb och fritid, att hälsan var god och att allting var på topp. Då hade man nog fått en rak höger. Eller så hade man för evigt blivit stämplad som lat eller utan ambitioner.

Eller hade man det?

I själva verket kanske det är jag som har svårt att acceptera att livet inte behöver vara en ständig kamp.

En hyllning till alla småbarnsföräldrar

Luciaveckan är avklarad och nu återstår bara slutspurten inför julen. Passar på att tacka Fasching för den fina hyllningen till alla småbarnsföräldrar. Tack, den behövde jag. :)

Lycklig resa

Jag har varit med om något oerhört fantastiskt. Jag har fått vara med min mormor under hennes sista dygn i livet.

Tillsammans med min mamma har jag suttit och vakat, klappat mormor på kinden, hållit hennes hand, fuktat hennes läppar och sjungit sånger för att på något sätt försöka underlätta hennes kamp.

Vi har skrattat och gråtit om vartannat i den lilla bubblan som utgjordes av mormors rum på sjukhemmet. Tiden stod stilla.

Tack för att jag fick finnas där för både mamma och mormor och tack för att de båda fanns där för mig.

Igår tog mormor sitt sista andetag och flög ut ur sin kropp. Lycklig resa!



















Själar säger aldrig farväl

Min kära mormor är gammal. Jättegammal.

Min kära mormor är gammal. Jättegammal. Hon bor på ett vårdhem sedan ett år tillbaka och vi brukar titta till henne när vi är i krokarna. Hon lyser upp när hon ser barnen och försöker prata med sin kraxiga röst trots att hon knappt kan uppbåda något ljud. Under året har hon mest åkt rullstol och på sista tiden klarar hon inte ens det. Min kära mormor är gammal. Jättegammal.

Prestigelöst och glädjefyllt

För första gången i mitt liv har jag sjungit från mitt hjärta. Helt utan prestationskrav (nåja, nästan i alla fall) och utan att "skämmas" för de i kören som inte riktigt träffar rätt toner. Så här i efterhand förstår jag inte varför jag har bemödat mig med att oroa mig så mycket över vad folk ska tycka och tänka om min sång. Tänk att det skulle ta mig - som älskar musik - hela 35 år att våga utöva musiken på ett prestigelöst och glädjefyllt sätt. Vilken lycka!

Tack.

Äter mullvadar upp tankarna när man dör?

Jag och barnen står utanför kyrkan och väntar på att brudparet ska komma ut efter vigseln. Vi trampar nästan på gravarna närmast kyrkan och jag ber barnen att kliva lite åt sidan.

- Vad finns det där nere egentligen? Är det bara skelett eller?

Förvirrad som jag är med min egen tro så slingrar jag mig lite när jag tvingas svara på alla barnens frågor om döden. Mumlar något om att:
-En del tror att själen flyger upp till himlen när man dör.

7-åringen svarar bestämt:
-Det är klart att den gör! Vart skulle alla tankar ta vägen annars? Tror du att en mullvad skulle äta upp dem, eller? Skulle inte tro det!

Slutdiskuterat.

Inte farväl, utan på återseende

Min blogg har länge varit mitt andningshål. Att skriva har varit mitt sätt att få ut min frustration när jag mått dåligt likaväl som att lyfta fram guldkornen i vardagen för riktigt suga i sig av lyckan när den fladdrar förbi. När jag skriver, förstår jag vad jag tänker och det ger mig perspektiv.

Nu har däremot min blogg blivit ett dåligt samvete, jag skriver inte längre för min egen skull utan för mina eventuella läsare. Det blir krystat och utan äkthet.

Jag skulle vilja säga tack och farväl men jag vet att om jag gör det så kommer det inte dröja mer än 5 minuter innan ett genuint inlägg tar form i mitt huvud och jag bara måste skriva av mig. Så jag säger inte farväl, utan på återseende.

Ni hittar mig fortsättningsvis IRL

Vackert och vintrigt

Det är vackert och vintrigt idag men jag håller mig inne och slappar. Syndigt värre.
Tur att jag kan njuta av det fina vädret från vardagsrummet

Tack och lov att ben läker

Efter tre månader utan motion eller träning gjorde jag idag come back på yogan. Jag var osäker på hur det skulle gå med mitt halvtaskiga ben men det gick över förväntan. Nej förresten, det var helt fantastiskt!

Jag hade ett stort fånigt flin under hela passet och jag kände nästan för att gråta av lycka. Gud, vad jag har saknat yogan.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket min kropp behöver yogan. Och mitt huvud. Och min själ.

Tack och lov att ben läker.

Bästa ligan

har varit hos fotografen.

Jag är glad att fotografen överlevde. Att hon dessutom lyckades få med alla fyra på en och samma bild är något av ett mirakel.

Finjusterar

Mindre badkar, större skåp

Queneller

Dagens utmaning blir att försöka skapa något i den här stilen:
Quenelles de brochet

Grattis på födelsedagen

Lillebror fyller 4 år, det ska firas!

Födelsedagsaction med bästa kompisen

Välkommen 2011

Jag älskar nystarter, nytt år, ny termin, nu ska allting bli bättre, ännu bättre. Allting är möjligt.

Jag har flera önskningar och mål för året men i topp hittar vi en bra hälsa. Inte så fräckt kanske men efter de senaste årens elände så hoppas jag verkligen av hela mitt hjärta att jag ska få vara frisk.

Jag drömmer om att vakna pigg och utvilad på morgonen, utan huvudvärk. Jag vill slippa förkylningar, magsjukor och brutna ben så att jag kan gå till jobbet i veckorna och ha kraft till att vara en trevlig mamma och fru och vän på helgerna. Jag vill kunna träna igen och känna mig stark. Jag vill orka mer helt enkelt. Mer av mitt ordinära men helt fantastiska liv.

Jag fick precis en kommentar på ett inlägg från augusti som handlade om Hur man stärker sitt immunförsvar, vilket känns högaktuellt en dag som denna när halsen gör ont och kroppen värker. Jag ska nog följa Gunnars och Harriets råd och dra i mig lite citron varje morgon.

Gunnars supershot:
4 cm pepparrot
en halv citron

1. Riv pepparroten fint och krama ut saften ner i ett snapsglas. Du bär kunna få ut en matsked.
2. Pressa i en halv citron.
3. Drick i ett svep. Var beredd; denna shot kan kicka till kroppen ordentligt.

Pepparrot innehåller 81 mg C-vitamin per 100 g (apelsin innehåller 38 mg C-vitamin per 100 gram).

Utöver detta så har jag några andra idéer:

• Skratta mer (njuta av de bra stunderna)
• Avkoppling (sova, vila, varva ner)
• Motion (konditionsträning, yoga)
• Mat (dra ner på sockret, mindre portioner)
• Medicin (dra ner på värktabletterna, få stopp på dagligt knaprande av Ipren)

Inga konstigheter kan tyckas men jag måste jobba med mitt mående hela tiden för att inte krascha. Jag har fortfarande för små marginaler, för dålig motståndskraft för att kunna leva det liv jag vill leva.

Men nu har jag som sagt chansen - nytt år, nytt liv. Välkommen 2011!

Hur håller du dig frisk?

Något skumt på gång

Det är något skumt på gång när Storebror lägger sig i soffan för att vila.
39 graders feber