Jag har en blogg som ingen läser. Jag har en blogg som jag själv nästan helt förträngt. Men så ibland slår det mig att jag kanske skulle skriva några rader.
Men vad skriver man om när allting är bra? Hur intressant är det egentligen att höra om hur mycket jag tycker om min man, hur glada och nöjda mina söner är, hur många nära och fina vänner jag har och att jag har ett jobb som jag trivs med?
Känn på den, visst är det provocerande med människor som är
nöjda? Det är snudd på en dödssynd att vara tillfreds med livet.
När någon frågar hur man mår så är det bäst att säga något om att man är trött och sliten, att man jobbar lite för mycket, att man inte hinner med. För tänk om man sa att man hade en bra balans mellan jobb och fritid, att hälsan var god och att allting var på topp. Då hade man nog fått en rak höger. Eller så hade man för evigt blivit stämplad som lat eller utan ambitioner.
Eller hade man det?
I själva verket kanske det är jag som har svårt att acceptera att livet inte behöver vara en ständig kamp.
