Något skumt på gång

Det är något skumt på gång när Storebror lägger sig i soffan för att vila.
39 graders feber

Hurra för farmor!

Förra veckan hade Storebror öroninflammation och Farmor ställde upp som barnvakt så att Maken kunde jobba (det är ju bra om åtminstone EN av oss kan arbeta, åtminstone då och då).

Den här veckan är det Lillebrors tur att tillbringa lite extra tid hos farmor eftersom han har fått en massa förkylningsblåsor i munnen (Höstblåsor eller hand-, fot- och munsjuka) och inte vill äta.

Hurra för farmor!

Farmor och lillkusinen (som numera är 1 år och tror att "nej" betyder "kom igen!")

Bara vara sjuk

Det blev ingen lång visit hos farfar eftersom Lillebror började kräkas av penicillinet och ville åka hem. Såklart. Lille skrutt.

Själv visste jag inte vart jag skulle ta vägen, ville bara bort från min kropp, få vara i fred. Hur ska man kunna bli frisk om man samtidigt ska ta hand om små barn? Gick här och smågrinade mest hela tiden och tyckte synd om mig själv men som tur var kom min man hem efter lunch och tog över rodret (jag tror inte ens att jag hade det från början om jag ska vara ärlig, rodret alltså).

Efter lite övervägande har vi bestämt att min man ska VAB:a idag och jag ska bara vara sjuk. Tack snälle, älskade man. Du är väldens bäste.

Jag måste få vila!

Idag stannar jag i sängen och hoppas på så sätt slippa mer elände. Nu har även det andra ögat kladdat ihop sig, kliar och svider vilket ju passar alldeles utmärkt ihop med halsont och täppt näsa.

Jag måste erkänna att jag får lite smått panik när varken jag eller Lillebror blir bättre och dagarna bara går. Jag måste till jobbet! Jag måste få vila! Jag klarar inte fler sjuk- och VAB-dagar!!

Som tur är har min man ringt in farfar och A, så Lillebror får vara hos dem i förmiddag medan Storebror går en sväng till dagis och jag lägger mig ner och VILAR. Jag ska plocka upp barnen vid lunchtid och hoppas på en lugn eftermiddag med Lego och Wii. I morgon kanske det känns bättre? Hoppas det, för just nu vill jag bara lägga mig ner och tjuta.

Den här gången skyller vi på feber

Vår vana trogen börjar vi veckan med att ringa våra arbetsgivare och dagis för att tala om att vi inte kommer. Den här gången skyller vi på feber.

Inte ringt från dagis

Vid lunchtid kastar jag ett öga på klockan och tänker för mig själv:
-Tänk, de har inte ringt från dagis ännu.

Hit med det bara

Det började med att Lillebror fick hög feber som inte riktigt gav med sig. Efter en vecka så gick vi till barnmottagningen och fick antibiotika mot en infektion i luftvägarna.

Efter två veckor hemma gjorde vi oss redo att gå till jobb och dagis men natten till måndagen började jag och lillebror kräkas. Efter de obligatoriska 48 timmarna tänkte vi göra ett nytt försök att gå till dagis men då var det storebrors tur. Där rök den tredje veckan.

Nu är vi alltså inne på fjärde veckan och nu är det storebror som inte riktigt är frisk. Han är hängig, har ingen matlust och rätt hostig så idag tog jag med honom till vårdcentralen och det visar sig att han har halsfluss och behöver antibiotika.

Kan det nu få vara bra eller är det något annat vi ska klara av i sjukväg också? I så fall, hit med det bara.

Sjukstuga

Dags för omgång nr 2

Maken mår illa, Storebror kräktes precis. Nu är det dags för omgång nr 2

Mars kanske blir en bättre månad?

Lillebror har varit sjuk i två veckor men nu äntligen har antibiotikan verkat så att febern släppt och hostan blivit bättre. Den som mår sämst är för omväxlings skull maken som går och drar på en förkylning som inte släpper, ont i bröstet, trött. Själv har jag migrän mest hela tiden och Storebror hostar. OK, så här är det väl att vara en småbarnsfamilj i januari men tack och lov att det är över så att småkillarna kan gå till dagis, maken kan få en lugn dag för sig själv och jag kan få riva av några viktiga möten på jobbet.

Ha! HA HA HA HA! Trodde jag ja. Istället vaknar jag vid midnatt av att Lillebror gråter, jag går upp och möter en ledsen liten kille som förvånat tittar på allt kräks som ligger på heltäckningsmattan framför honom. Och det stinker. Definitivt kräksjuka.

Mer än så hinner jag inte uppfatta innan ett illamående utan dess like sköljer över mig, jag tittar på min lille son och undrar vad sjutton jag ska göra, ta hand om honom eller mig. Som tur är kommer maken farande och jag passar på att rusa mot badrummet. Spyr som en kalv.

Resten av natten turas vi om att kräkas Lillebror och jag. Maken kommer springande mot badrummet med en hulkande liten treåring och jag kommer springande med mig själv, tills jag bestämmer mig för att helt sonika lägga mig på badrumsgolvet och försöka sova där mellan omgångarna.

Så mycket för viktiga möten, makens lugna sjukdag och grabbarnas första dag på dagis. Mars kanske blir en bättre månad?

Skicka iväg halvsjuka ungar till dagis

Den gångna veckan har vi varit lite krassliga i familjen. Lillebrors feber satt i ända till onsdag kväll, i torsdags var han feberfri men då var å andra sidan Storebror lite hängig efter sin andra vaccinationsspruta. I fredags fick grabbarna äntligen gå till dagis efter fyra dagar hemma men det var nog lite optimistiskt för igår kväll satt Lillebror och somnade vid middagen. Han var helt slut och fullständigt genomförkyld.

Visst är det stressande att inte kunna jobba på en hel vecka men att skicka iväg halvsjuka ungar till dagis är väl ändå inte bättre? Har man satt dem till världen får man ju ändå räkna med att vara hemma när de är sjuka.

Nej, nu får det vara slut med dåligt samvete för att jag inte kan jobba när barnen är sjuka (gäller även min man). Nästa VAB-dag ska jag njuta av att få vara med barnen i stället. Påminn mig när det är dags.

Helt utslagen

Lillebror har fått feber och är helt utslagen. Lille skrutt.

Senast igår var han ju så här pigg:

Vinterkräksjukan är här

De ringde precis från dagis. Vinterkräksjukan är här.

Vad mysigt och vilken bra timing...

Bara att hämta hem grabbarna.