Visar inlägg med etikett Personlig utveckling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Personlig utveckling. Visa alla inlägg

onsdag 3 april 2013

Så enkelt, så genialt. Så fruktansvärt jobbigt.

Min man är inte den spontana typen. Han funderar länge och väl innan han fattar ett beslut. Därför kändes det riktigt jobbigt när han i påskas berättade hur hans tankar har gått.

Under flera år så har planen varit att förändra mig. Jag ska lära mig att säga nej, lära mig att varva ner, lära mig avslappning, lära mig att äta rätt, lära mig träna, lära mig sänka axlarna och dra ner på mina krav på mig själv och andra. Ska vi vara helt ärliga så fungerar det inte. Nu sitter jag här igen, sjukskriven för utmattningssyndrom och ska lära mig att ha en avslappnad inställning till livet.

Det han reagerade på var när jag sa något i stil med att "mitt liv är helt perfekt, jag har allting man kan önska sig men ändå så mår jag inte bra". Då blev det tydligt för honom att då är det ju faktiskt inte bra. Så enkelt, så genialt. Så fruktansvärt jobbigt.

Så nu är det dags för en annan typ av förändring. En förändring som inte handlar om att förändra mig utan situationen jag befinner mig i. En förändring som gör livet lättare. Vi slänger i princip upp samma bollar som jag gjorde förra veckan (sälja huset, byta jobb osv) med den enda skillnaden att vi nu gör det tillsammans.

Det här kan bli en riktigt, riktigt jobbig resa.

torsdag 28 mars 2013

Det är för att det är svårast

På förmiddagen ringde en god vän till mig som hade vägarna förbi och frågade om jag ville ha besök. Självklart, hon har sett mig i värre skick än så här.

Hon svängde upp på garageuppfarten, klev in med all sin energi och sedan satte vi oss i köket för att prata, prata och prata. Vi har båda utmaningar i våra liv just nu men av lite olika karaktär.

Själv ifrågasätter jag allting just nu. Ska vi sälja huset och få mer tid och pengar till annat? Ska jag byta jobb till något som inte kräver fullt så mycket av mig? Är vårt äktenskap bra eller borde vi dela på oss? (Det är väl det man gör när barnen blivit lite större?) Ska vi skaffa ett tredje barn (Nej, det beslutet är redan fattat och det ska vi INTE). Ska vi flytta utomlands? Köpa sommarstuga? Skaffa hundvalp?

Efter att ha ältat allting några varv så frågar jag min vän: Hur kommer det sig att under hela den här stunden så har jag inte pratat någonting om det som egentligen är mitt problem, nämligen hur jag ska ta hand om min kropp?

-Det är för att det är svårast, svarar hon lugnt.

Ja, självklart är det så. Det är för att det är svårast.

För mig hade det varit mycket enklare att skilja mig eller byta jobb och vända upp och ner på livet på alla sätt och vis, men jag klarar bara inte av att ta kontroll över kosten och motionen.

Hur är det möjligt? Hur kan det vara enklare att skilja sig från den man älskar än att sluta äta mackor och börja träna regelbundet?

Så nu kära Fia, slutar du upp att ifrågasätta allting i ditt liv och njuter av din härliga familj, ditt schyssta jobb och ditt fina hus. Det enda du behöver fokusera på är att motionera lite varje dag, sluta äta skräpmat och annan skit och istället äta lagom stora portioner på regelbundna tider, så kommer allting att bli alldeles, alldeles underbart.

fredag 19 november 2010

tisdag 6 juli 2010

Märkligt

Det är något skumt på gång. Jag är trött, sliten och räknar ner till semestern. Allting tyder på att jag borde ligga däckad i migrän men av någon konstig anledning så gör jag inte det. Det är så märkligt alltihop.

Jag känner efter men nej, ingen huvudvärk.

torsdag 13 maj 2010

Del 2: Du är förändrad i grunden

OK, du har insett din obetydlighet och litenhet och gett upp. Då uppenbarar sig världen på ett helt nytt sätt. Du kan se klarare på saker och ting och det blir plötsligt så tydligt vad som är viktigt och vad som inte är det.

Du känner dig befriad från alla krav och måsten (eftersom du tror på en högre makt som sköter ruljansen) och slipper därmed oroa dig för hur det ska gå med det där viktiga projektet på jobbet, vad grannarna ska tycka om att det är stökigt på tomten, hur det ska gå med din privatekonomi, vad kollegorna ska säga om du hoppar över After Worken, om du ska behöva se ut som en flodhäst även den här badsäsongen eller vad det ska bli av dina barn när de blir stora. All energi som du tidigare lagt på att oroa dig över saker och ting kan du istället använda för att göra något bra, något som känns rätt och meningsfullt.

När du slutar att försöka imponera på chefen, vännerna och grannarna så blir det helt plötsligt så enkelt. Först måste du förstås krisa lite grann (typ några år) för det kan ju vara förvirrande när allting som hittills varit viktigt inte längre är det (och vem är man egentligen när man inte presterar?). Om du i fortsättningen presenterar dig med ditt förnamn och inte berättar vad du jobbar med eller om du har studerat på Universitetet eller varit elitidrottare, eller vad det nu var som definierade dig som person innan, så kan du istället slappna av och bara vara den du egentligen är. Du kommer att bli förvånad över att ingen märker skillnaden, du är förändrad i grunden men ingen annan märker ett skvatt. De fortsätter att rusa fram i sina liv mellan jobb och dagis och styrelsemöten och träningspass och allting är precis som vanligt.

Just det, allting är precis som det ska. Jorden fortsätter att snurra medan du lyckligt tar ett djupt andetag och njuter av insikten att du är en del av någonting mycket större. Du är ju trots allt bara är en fis i rymden.

onsdag 12 maj 2010

Del 1: Varför är det så många som bränner ut sig?

Jag fick frågan av en väninna som förfasades över att så många i hennes närhet, både vänner och släktingar, gått in i väggen. Det finns förstås inte ett svar på den frågan och det skulle bli världshistoriens längsta blogginlägg om jag ens skulle försöka ge min syn på det hela men jag måste bara få dela med mig av en av mina idéer.

Jag tror att det handlar om att man överskattar sin egen betydelse här på jorden. Som "duktig flicka" så är det lätt att ta ett alltför stort ansvar för sin respektive, sina barn, sin familj i övrigt, på arbetet, socialt osv osv. Man planerar och fixar och driver och ordnar för man tror att saker och ting inte skulle fungera lika bra annars. Det är mycket möjligt att inte lika många saker skulle hinnas med utan den här drivande, kvinnliga projektledaren som även kallas mamma (jag generaliserar en smula) men det kanske skulle vara helt OK? Maken skulle kanske missa en och annan födelsedag men vad gör väl det? Jorden skulle inte sluta snurra.

Om man istället ser sig själv som en pytteliten individ på jordklotet, i en pytteliten del av rymden, under en väldigt kort tid så inser man sin litenhet och hur meningslöst det faktiskt är att stressa upp sig över besparingsprojekt på jobbet och missade tandläkartider. Det spelar ingen roll om man är lycklig eller olycklig, flitig eller lat, snäll eller elak, rik eller fattig, snygg eller ful, man är ändå bara en liten fis i rymden.

- Varför kämpar man i så fall som en idiot? undrar du kanske.
- Jag vet inte men sluta genast att kämpa, det är mitt råd. Ge upp och lita istället på att du kommer att få precis det liv du ska ha. Ha tillit och förtröstan till livet. Till universum.

Ja just det, det är här mitt svar kommer in. Börja tro. Bli religiös. Överlämna dig i Guds händer, Allahs armar eller vad du vill, bara du slutar att tro att allting hänger på just dig. Det gör det inte.

Fortsättning följer...

tisdag 11 maj 2010

Åka till Japan

Det verkar som om jag ska åka till Japan. För mig känns Asien så främmande och långt borta men nu är det alltså dags för mig att lära känna en ny del av världen. Någon som har tips på böcker eller filmer som man kan mjukstarta med? Någon som vet något om Japan överhuvudtaget?!

onsdag 24 mars 2010

Vad f*#n är problemet?

Jag är så himla irriterad på mig själv. Jag vet precis vad jag behöver göra för att må bra men ändå klarar jag inte av att genomföra det. Jag vet att jag skulle må bra av att:
  • äta bra och näringsriktig kost
  • dra ner på socker och kaffe
  • motionera
  • koppla av och lugna ner min hjärna genom att meditera
Istället snurrar allting allt fortare. Jag har sån lust att dra igång bygg- och trädgårdsprojekt, köpa nya kläder till barnen och mig själv, träffa kompisar, satsa på jobbet, gå på bröllop, hälsa på släkten, planera sommarsemestern, läsa böcker, spela piano, sjunga... Precis allting känns så mycket roligare än att sitta ner på rumpan och ta det lugnt. Känna ro och harmoni. Vara utan smärta.

Å andra sidan varar inte energin och glädjen särskilt länge utan jag blir liggande med migrän var och varannan dag, vare sig jag vill eller inte. Varför ska det vara så svårt att göra rätt? Vad f*#n är problemet?

tisdag 2 mars 2010

Jag får inte mer än jag klarar av

När man möter en annan människa så klickar det inte alltid och ibland kan mötet till och med vara en riktig utmaning. Då kan det hjälpa att tänka på Kay Pollacks kloka ord:

- Den här personen är helt rätt för mig
- Den här personen är utsänd för att lära mig något
- Jag får inte mer än jag klarar av

fredag 26 februari 2010

Jäklar vad den kvinnan kunde knåda

52I min strävan att må bättre har jag provat på allt från psykoterapi, yoga, meditation och healing till massage och akupunktur. Igår var det dags att prova på något nytt. Jag hade fått tips om en kvinna som skulle vara duktig på att lösa upp spänningar i nacke och axlar och jäklar vad den kvinnan kunde knåda och bända.

Jag har vant mig vid att röra mig försiktigt eftersom häftiga rörelser, starka ljud och starkt ljus så lätt triggar huvudvärk och hade förväntat mig en något försiktigare behandling. Icke då. Hon masserade både armar och ben för allt hon var värd medan jag låg där på britsen och grimaserade. Sedan gick hon loss på rygg och nacke och när hon bad mig att vända mig om så hade det som vanligt låst sig i svanken och jag fick göra en rejäl kraftsamling för att tvinga kroppen att vända sig om.
- Du sa att du inte hade några problem med ryggen ja, sa hon ironiskt. Om du hade varit man hade du definitivt haft problem med ryggen, skrattade hon vidare.
-Allt är ju relativt, mumlade jag och la mig tillrätta inför nästa omgång.

Medan hon knådade och drog, knäckte och vred (-Inte konstigt att du har ont i huvudet. Det var ju inte nå't rätt med den nacken) pratade hon sig varm för sina kurser i poweryoga och spinning som hon definitivt tyckte att jag skulle prova på. Först reagerade jag med att bli irriterad och tänkte att hon inte hade förstått hur dåligt jag mådde och att jag aldrig skulle klara av vare sig poweryoga eller spinning i det skick jag var i men allteftersom började jag ändra inställning och se mig själv som hon gjorde, att det bara handlade om att få fart på mig!

Jag blev ruskigt medveten om att jag fastnat i ett tänkande som "jag är en person med värk som på sin höjd klarar av promenader" eller "jag äter värktabletter varje dag för det blir inte bättre än så här" eller "jag sover dåligt om nätterna men det är i alla fall bättre än förut".

Så himla häftigt att en människa så snabbt kunde kasta omkull min självbild och utmana min uppfattning om mig själv och min kropp. Nu jäklar ska det motioneras!

"Jag är en frisk person som tränar regelbundet för att må bra."

"Jag sover gott och nätterna och har en stark kropp som inte gör ont."

torsdag 31 december 2009

Låt framgångssagan börja

För mig så har 2009 varit det mest dramatiska året i mitt liv. För ett år sedan var jag så sjuk att jag inte tog mig hemifrån annat än för att träffa min läkare, huvudvärksattackerna avlöste varandra och framtiden var fullständigt oviss. Skulle jag någonsin bli frisk?

Så här ett år senare så känns det helt obegripligt att vi (sjukdom drabbar ju även människorna runt omkring) har gått igenom det här och dessutom blivit stärkta av erfarenheten.

Jag känner mig mer harmonisk, lycklig och stark nu än jag någonsin har gjort, trots att jag fortfarande är väldigt begränsad av min huvudvärk.

Hur som helst, nog med återblickar, nu är det nytt år som gäller! Mitt nyårslöfte inför 2010 är att lära mig "stänga av hjärnan". För att lära mig det ska jag prioritera yoga och meditation och jag har räknat ut att detta kommer att få trevliga bieffekter såsom att jag kommer att ha kraft till att motionera mera och äta mindre, vilket i sin tur kommer att leda till att jag kommer sova bättre, gå ner i vikt och kunna dra ner på värktabletterna.

Men det slutar inte där, ni kan ju föreställa er vilken välmående och fantastisk människa jag kommer att vara och då kommer jag förstås att bli en bättre fru (om det nu är möjligt) och framförallt en mer närvarande mamma, vilket min små killar kommer att vinna på.

Låt framgångssagan börja.

onsdag 9 december 2009

Ligger där och skaver

Känslor. Avsked. Jobbiga saker som det är lättast att förtränga och stoppa undan någonstans långt nere i själen.

Det luriga är att de inte försvinner, utan ligger där och skaver tills man har samlat på sig tillräckligt mycket och då kommer de ut på ett eller annat sätt. Genom huvudvärk till exempel.

Nej, det bästa är nog att få ur sig känslorna när de kommer istället för att gå och samla på hög.

Så idag grät jag en skvätt över att jag måste säga farväl till min helt underbara terapeut. Jag får fortsätta utvecklas utan honom och han kan ägna sig åt att hjälpa andra som bättre behöver hans stöd. Lyckostar.

(Egentligen stortjöt jag men det skulle jag aldrig erkänna.)