Igår gick vi varandra på nerverna. Bråkade, gapade och tjatade tills jag var nära att lägga ut barnen på Blocket (eller mig själv för den delen). Jag var så ledsen och irriterad att jag inte kunde gå och lägga mig utan satt uppe och kollade på TV halva natten. Sedan panik inför att vara trött och grinig ännu en dag med två jullediga och hyperaktiva killar.
Så vaknar vi och något har skett. Barnen börjar leka med varandra på riktigt, en slags rollek med diamanter, förtrollningar och mycket spänning. Inget hoppande, pruttande eller skrikande, utan lugnt och fint pratar de med varandra om allt det mystiska.
Lättad smyger jag omkring, sorterar några strumpor och börjar städa en hylla med leksaker där vi hittar ännu fler skatter. Alla mina planer på att ringa in kompisar (eller åka till Universeum, Naturhistoriska, gå på bio eller vad som helst för att överleva en föräldraledig dag) läggs på is och jag vågar knappt avbryta leken för att servera lunch.
Helt fantastiskt. Jullovets bästa dag!
om mina härliga ungar, min potentiellt härliga kropp och om livet i största allmänhet i hopp om att bli lite klokare på vad jag gör här på jorden
Visar inlägg med etikett Föräldraskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Föräldraskap. Visa alla inlägg
fredag 4 januari 2013
fredag 23 mars 2012
Aningens för tajta träningskläder
Idag fick jag ett ryck och bestämde mig för att ge mig ut och jogga.
- På med skorna så drar vi ut och springer! hojtade jag åt maken och drog på mig mina aningens för tajta träningskläder.
- Du vet att jag inte bara kan bestämma mig så där fort.
- Äh kom igen, du behöver ju konditionsträning, eller hur?
Sagt och gjort, både jag och maken kom ut på årets premiärjogg och våra stora, stora söner fick vara ensamma hemma i 25 minuter medan vi svettades på grusvägen bakom huset. Killarna fick provringa min mobil två gånger innan jag kände mig säker på att de skulle klara av att höra av sig om det skulle hända något. De fick lova att inte äta något eller greja i köket medan vi var borta. Hjälp, det är helt klart dags för mig att börja träna mig på att släppa taget!
Hur som helst, både joggingturen och grabbarnas 25 obevakade minuter gick alldeles utmärkt.
Gå 5 min, lätt löpning 5 min, gå 2 min, lätt löpning 5 min, gå 5 min, backintervall 8 sek
- På med skorna så drar vi ut och springer! hojtade jag åt maken och drog på mig mina aningens för tajta träningskläder.
- Du vet att jag inte bara kan bestämma mig så där fort.
- Äh kom igen, du behöver ju konditionsträning, eller hur?
Sagt och gjort, både jag och maken kom ut på årets premiärjogg och våra stora, stora söner fick vara ensamma hemma i 25 minuter medan vi svettades på grusvägen bakom huset. Killarna fick provringa min mobil två gånger innan jag kände mig säker på att de skulle klara av att höra av sig om det skulle hända något. De fick lova att inte äta något eller greja i köket medan vi var borta. Hjälp, det är helt klart dags för mig att börja träna mig på att släppa taget!
Hur som helst, både joggingturen och grabbarnas 25 obevakade minuter gick alldeles utmärkt.
Gå 5 min, lätt löpning 5 min, gå 2 min, lätt löpning 5 min, gå 5 min, backintervall 8 sek
söndag 18 december 2011
En hyllning till alla småbarnsföräldrar
Luciaveckan är avklarad och nu återstår bara slutspurten inför julen. Passar på att tacka Fasching för den fina hyllningen till alla småbarnsföräldrar. Tack, den behövde jag. :)
Etiketter:
Föräldraskap,
Humor,
Musik
söndag 29 maj 2011
Äter mullvadar upp tankarna när man dör?
Jag och barnen står utanför kyrkan och väntar på att brudparet ska komma ut efter vigseln. Vi trampar nästan på gravarna närmast kyrkan och jag ber barnen att kliva lite åt sidan.
- Vad finns det där nere egentligen? Är det bara skelett eller?
Förvirrad som jag är med min egen tro så slingrar jag mig lite när jag tvingas svara på alla barnens frågor om döden. Mumlar något om att:
-En del tror att själen flyger upp till himlen när man dör.
7-åringen svarar bestämt:
-Det är klart att den gör! Vart skulle alla tankar ta vägen annars? Tror du att en mullvad skulle äta upp dem, eller? Skulle inte tro det!
Slutdiskuterat.
- Vad finns det där nere egentligen? Är det bara skelett eller?
Förvirrad som jag är med min egen tro så slingrar jag mig lite när jag tvingas svara på alla barnens frågor om döden. Mumlar något om att:
-En del tror att själen flyger upp till himlen när man dör.
7-åringen svarar bestämt:
-Det är klart att den gör! Vart skulle alla tankar ta vägen annars? Tror du att en mullvad skulle äta upp dem, eller? Skulle inte tro det!
Slutdiskuterat.
Etiketter:
Betraktelser,
Föräldraskap,
Hopp,
Livet och döden,
Mina killar
lördag 18 december 2010
Fin julstämning
Att skrika på sina barn ger väldigt fin julstämning har jag hört.
Etiketter:
Frustration,
Föräldraskap,
Ilska
tisdag 12 oktober 2010
Göra en mamma glad
Storebror har ända sedan han började Nollan pratat om hur jobbigt det kommer att bli i Ettan. Han har fått berättat för sig att då måste man sitta still och skriva och räkna hela tiden.
Idag när han kom hem så sa han allvarligt: "Jag kommer att gilla att gå i Ettan även om de har en massa prov och så, för jag gillar liksom prov."
Tänk vad lite som krävs för att göra en mamma glad.
Idag när han kom hem så sa han allvarligt: "Jag kommer att gilla att gå i Ettan även om de har en massa prov och så, för jag gillar liksom prov."
Tänk vad lite som krävs för att göra en mamma glad.
Etiketter:
Betraktelser,
Föräldraskap,
Mina killar
fredag 20 augusti 2010
Skolstartsfest
Idag var det skolstartsfest för Storebror och alla andra barn på hans skola. Festen startade med en samling där fröken hälsade var och en välkommen genom att ta i hand. Barnen var så gulliga och alla föräldrar stod och snyftade kring väggarna.
Efter samlingen och uppropet var det dags för "välkomsttunneln". Alla barn i årskurs 1-6 ställde sig i två långa rader och höll varandra i händerna och skapade på så sätt en tunnel som alla nya barn fick gå igenom. När de nya barnen gick igenom tunneln sa de äldre "välkommen" till var och en.
Vi vuxna fick också prova på men då var det de "gamla" föräldrarna som skapade tunneln. Det var så häftigt att gå igenom tunneln till ljudet av "välkommen", "välkommen", "välkommen".
Vilket mottagande! Tack.
Nästa punkt på agendan var "raketen" och efter det så bjöds alla 150 barn på glass. Vilken härlig start på terminen. Det kommer att bli en fantastisk höst.
Efter samlingen och uppropet var det dags för "välkomsttunneln". Alla barn i årskurs 1-6 ställde sig i två långa rader och höll varandra i händerna och skapade på så sätt en tunnel som alla nya barn fick gå igenom. När de nya barnen gick igenom tunneln sa de äldre "välkommen" till var och en.
Vi vuxna fick också prova på men då var det de "gamla" föräldrarna som skapade tunneln. Det var så häftigt att gå igenom tunneln till ljudet av "välkommen", "välkommen", "välkommen".
Vilket mottagande! Tack.
Nästa punkt på agendan var "raketen" och efter det så bjöds alla 150 barn på glass. Vilken härlig start på terminen. Det kommer att bli en fantastisk höst.
Etiketter:
Föräldraskap,
Glädje,
Inspiration,
Lycka,
Lyckönskningar,
Mina killar,
Tacksamhet
torsdag 12 augusti 2010
Vi gjorde det!
Vi packade in oss i bilen och åkte till barnens stora förtjusning till Legoland.

Dag 1 - Äntligen på väg! Storebror jublar på färjan mellan Helsingborg och Helsingör.

Fikapaus i Odense

Dag 2 - Efter en natt på Bed & Breakfast i Vejle var det äntligen dags för Legoland - bara att ge järnet!

Lillebror blev överlycklig när han fick se en livs levande drake

Dag 3 - Vad är väl lite regn? Man är väl inte gjord av socker?

Kålormen var en succé

Fotografen hängde inte riktigt med i "Froghopper"

Efter två dagar på Legoland åkte vi trötta men glada till Frederikshamn där vi sov över på Hotel Herman Bang.

Dag 4 - Frederikshamn - Göteborg - Snart hemma
Dag 1 - Äntligen på väg! Storebror jublar på färjan mellan Helsingborg och Helsingör.
Fikapaus i Odense
Dag 2 - Efter en natt på Bed & Breakfast i Vejle var det äntligen dags för Legoland - bara att ge järnet!
Lillebror blev överlycklig när han fick se en livs levande drake
Dag 3 - Vad är väl lite regn? Man är väl inte gjord av socker?
Kålormen var en succé
Fotografen hängde inte riktigt med i "Froghopper"
Efter två dagar på Legoland åkte vi trötta men glada till Frederikshamn där vi sov över på Hotel Herman Bang.
Dag 4 - Frederikshamn - Göteborg - Snart hemma
Etiketter:
Föräldraskap,
Glädje,
Humor,
Längtan,
Mina killar,
Resor och Äventyr
söndag 1 augusti 2010
Total härdsmälta
Migrän, migrän, migrän! Tack och lov börjar min man sin semester nu.
Piggar upp mig med den här söta bloggen.

Mila's Daydreams
Piggar upp mig med den här söta bloggen.

Mila's Daydreams
fredag 30 juli 2010
Jag tror jag blir galen!
Det är väl märkligt att ens älskade små barn ska vara sådana experter på att driva både mig och varandra till vansinne. De kan inte vara mer än 10 sekunder i varandras närhet innan de ryker ihop med buller och bång.
- Jag vill ha gulliga killar! skriker, flämtar och bönar jag förtvivlat. Utan resultat.
- Jag vill ha gulliga killar! skriker, flämtar och bönar jag förtvivlat. Utan resultat.
Etiketter:
Föräldraskap,
Ilska,
Mina killar
torsdag 29 juli 2010
En del att ta igen
Regnet öser ner och jag får för mig att sätta in gamla kort i album. Det senaste albumet är från april 2005 innan Storebror ens hade fyllt ett år och de senast framkallade korten är från mars 2007 då Lillebror var två månader gammal. Jag har en del att ta igen kan man säga.
Lisa Nilsson ackompanjerar mig på Spotify medan jag pysslar.

Full fart på Storebror 11 månader

Tjock och go Lillebror 2 månader
Lisa Nilsson ackompanjerar mig på Spotify medan jag pysslar.
Full fart på Storebror 11 månader
Tjock och go Lillebror 2 månader
Etiketter:
Betraktelser,
Föräldraskap,
Livet och döden,
Lugn och ro,
Mina killar,
Musik,
Tacksamhet
lördag 10 juli 2010
fredag 28 maj 2010
onsdag 26 maj 2010
Bara vara sjuk
Det blev ingen lång visit hos farfar eftersom Lillebror började kräkas av penicillinet och ville åka hem. Såklart. Lille skrutt.
Själv visste jag inte vart jag skulle ta vägen, ville bara bort från min kropp, få vara i fred. Hur ska man kunna bli frisk om man samtidigt ska ta hand om små barn? Gick här och smågrinade mest hela tiden och tyckte synd om mig själv men som tur var kom min man hem efter lunch och tog över rodret (jag tror inte ens att jag hade det från början om jag ska vara ärlig, rodret alltså).
Efter lite övervägande har vi bestämt att min man ska VAB:a idag och jag ska bara vara sjuk. Tack snälle, älskade man. Du är väldens bäste.
Själv visste jag inte vart jag skulle ta vägen, ville bara bort från min kropp, få vara i fred. Hur ska man kunna bli frisk om man samtidigt ska ta hand om små barn? Gick här och smågrinade mest hela tiden och tyckte synd om mig själv men som tur var kom min man hem efter lunch och tog över rodret (jag tror inte ens att jag hade det från början om jag ska vara ärlig, rodret alltså).
Efter lite övervägande har vi bestämt att min man ska VAB:a idag och jag ska bara vara sjuk. Tack snälle, älskade man. Du är väldens bäste.
Etiketter:
Elände,
Föräldraskap,
Tacksamhet,
VAB
tisdag 25 maj 2010
Jag måste få vila!
Idag stannar jag i sängen och hoppas på så sätt slippa mer elände. Nu har även det andra ögat kladdat ihop sig, kliar och svider vilket ju passar alldeles utmärkt ihop med halsont och täppt näsa.
Jag måste erkänna att jag får lite smått panik när varken jag eller Lillebror blir bättre och dagarna bara går. Jag måste till jobbet! Jag måste få vila! Jag klarar inte fler sjuk- och VAB-dagar!!
Som tur är har min man ringt in farfar och A, så Lillebror får vara hos dem i förmiddag medan Storebror går en sväng till dagis och jag lägger mig ner och VILAR. Jag ska plocka upp barnen vid lunchtid och hoppas på en lugn eftermiddag med Lego och Wii. I morgon kanske det känns bättre? Hoppas det, för just nu vill jag bara lägga mig ner och tjuta.
Jag måste erkänna att jag får lite smått panik när varken jag eller Lillebror blir bättre och dagarna bara går. Jag måste till jobbet! Jag måste få vila! Jag klarar inte fler sjuk- och VAB-dagar!!
Som tur är har min man ringt in farfar och A, så Lillebror får vara hos dem i förmiddag medan Storebror går en sväng till dagis och jag lägger mig ner och VILAR. Jag ska plocka upp barnen vid lunchtid och hoppas på en lugn eftermiddag med Lego och Wii. I morgon kanske det känns bättre? Hoppas det, för just nu vill jag bara lägga mig ner och tjuta.
Etiketter:
Elände,
Föräldraskap,
Mina killar,
VAB
söndag 23 maj 2010
Tårta och skattjakt
Vilken helg! I lördags var pappa och tjejerna här och vi var fullständigt i chock över det fantastiska vädret - 25 grader och sol! Vi satt på balkongen och åt mat och drack vin mest hela dagen (jodå, jag slog på stort och drack ett halvt glas vitt vin).
Idag slog vi till med barnkalas. Storebror hade bjudit hit ett gäng kompisar och det blev presenter, korv med bröd, pilkastning på vattenballonger, tårta och skattjakt. Det var superkul och tack vare min lekledare till man och en och annan förälder så gick det över förväntan, trots att jag i morse vaknade med ett igenmurat öga.
Nej, trots solsken, glada barn och gott sällskap är jag inte i mitt livs form just nu. Jag gör nog bäst i att gå och lägga mig.

Zindra
Idag slog vi till med barnkalas. Storebror hade bjudit hit ett gäng kompisar och det blev presenter, korv med bröd, pilkastning på vattenballonger, tårta och skattjakt. Det var superkul och tack vare min lekledare till man och en och annan förälder så gick det över förväntan, trots att jag i morse vaknade med ett igenmurat öga.
Nej, trots solsken, glada barn och gott sällskap är jag inte i mitt livs form just nu. Jag gör nog bäst i att gå och lägga mig.
Zindra
Etiketter:
Föräldraskap,
Mat,
Mina killar,
Natur,
Släkten,
Vänner
tisdag 18 maj 2010
En okänd man
Det kör omkring en okänd man i byn och frågar barn om de vill ha skjuts. Jag hörde det ryktesvägen för några veckor sedan men nu kan man även läsa det i Borås Tidning.
Allvarligt talat, vad är det frågan om?!?
Allvarligt talat, vad är det frågan om?!?
Etiketter:
Betraktelser,
Elände,
Föräldraskap
Världens bäste kille
Idag vill jag gratulera Storebror - världens bäste kille - som jag fick äran att klämma ut för precis sex år sedan.

Storebror och Lillebror
Storebror och Lillebror
Etiketter:
Föräldraskap,
Lycka,
Lyckönskningar,
Mina killar
söndag 2 maj 2010
Sköldpaddan och Pingvinen
Idag var det avslutning på simskolan. Storebror kammade hem både Sköldpaddan och Pingvinen Silver vilket innebär att han anses kunna simma 10 meter på grunt vatten.
Det som är så häftigt är att han simmar ryggsim istället för bröstsim. Någon smart person har insett att det är lättare för barn att lära sig simma ryggsim eller crawl, snarare än traditionellt bröstsim, vilket har inneburit att barnen sedan några år tillbaka lär sig de olika simsätten i en ny ordning.
Nu blir det till att träna bröstsim i sommar och om Storebror vill fortsätta på simskolan till hösten blir han uppflyttat till den djupa (och kalla) bassängen. Jag kan meddela att det just nu sitter en väldigt stolt mamma vid tangentbordet.

Flytprov Märkestagaren skall flyta i ryggläge 5 sekunder utan hjälpmedel och göra en rotation till magläge, utan att röra botten.

Simprov Märkestagaren ska simma 10 meter på grunt vatten.
Flytprov Märkestagaren skall flyta 10 sekunder på grunt vatten.
Hopp-prov Märkestagaren skall hoppa i vattnet från kanten. Provet utförs på grunt vatten.
Dopp-prov Märkestagaren skall med båda händerna hämta föremål från botten. Provet utförs på grunt vatten.
Det som är så häftigt är att han simmar ryggsim istället för bröstsim. Någon smart person har insett att det är lättare för barn att lära sig simma ryggsim eller crawl, snarare än traditionellt bröstsim, vilket har inneburit att barnen sedan några år tillbaka lär sig de olika simsätten i en ny ordning.
Nu blir det till att träna bröstsim i sommar och om Storebror vill fortsätta på simskolan till hösten blir han uppflyttat till den djupa (och kalla) bassängen. Jag kan meddela att det just nu sitter en väldigt stolt mamma vid tangentbordet.

Flytprov Märkestagaren skall flyta i ryggläge 5 sekunder utan hjälpmedel och göra en rotation till magläge, utan att röra botten.

Simprov Märkestagaren ska simma 10 meter på grunt vatten.
Flytprov Märkestagaren skall flyta 10 sekunder på grunt vatten.
Hopp-prov Märkestagaren skall hoppa i vattnet från kanten. Provet utförs på grunt vatten.
Dopp-prov Märkestagaren skall med båda händerna hämta föremål från botten. Provet utförs på grunt vatten.
Etiketter:
Föräldraskap,
Mina killar,
Simskola
torsdag 22 april 2010
En smakbit av världen
För några veckor sedan berättade Storebror att han skulle få några nya kompisar:
- Det ska börja några nya barn på dagis. De pratar liksom inte samma språk som oss men de ska lära sig.
- Oj, vad spännande. Var kommer de ifrån?
- Jag kommer inte ihåg. Det lät lite som Egypten eller kanske Tyskland.
Idag när han exalterat berättade att de nya barnen hade börjat, en kille och en tjej, blev jag så stolt över hans nyfikenhet och öppenhet.
När vi för några år sedan bestämde oss för att flytta till ett samhälle med svenska kärnfamiljer som norm (och där gruppfotot från dagis domineras av små blonda lintottar) var en av mina farhågor att våra barn skulle få växa upp i en allt för skyddad värld. Min man viftade bort min oro med att ta sig själv som exempel, att han minsann överlevde att växa upp här och att man inte nödvändigtvis måste bli inskränkt och rädd för det okända bara för att man får en trygg uppväxt.
Ja, det återstår väl att se hur vårt val av boende kommer påverka våra barn men för stunden är jag väldigt glad över att det i alla fall finns två barn här på orten som kan ge våra killar en smakbit av världen utanför den lilla bubbla de just nu lever i.
- Det ska börja några nya barn på dagis. De pratar liksom inte samma språk som oss men de ska lära sig.
- Oj, vad spännande. Var kommer de ifrån?
- Jag kommer inte ihåg. Det lät lite som Egypten eller kanske Tyskland.
Idag när han exalterat berättade att de nya barnen hade börjat, en kille och en tjej, blev jag så stolt över hans nyfikenhet och öppenhet.
När vi för några år sedan bestämde oss för att flytta till ett samhälle med svenska kärnfamiljer som norm (och där gruppfotot från dagis domineras av små blonda lintottar) var en av mina farhågor att våra barn skulle få växa upp i en allt för skyddad värld. Min man viftade bort min oro med att ta sig själv som exempel, att han minsann överlevde att växa upp här och att man inte nödvändigtvis måste bli inskränkt och rädd för det okända bara för att man får en trygg uppväxt.
Ja, det återstår väl att se hur vårt val av boende kommer påverka våra barn men för stunden är jag väldigt glad över att det i alla fall finns två barn här på orten som kan ge våra killar en smakbit av världen utanför den lilla bubbla de just nu lever i.
Etiketter:
Betraktelser,
Föräldraskap,
Lyckönskningar,
Mina killar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)