om mina härliga ungar, min potentiellt härliga kropp och om livet i största allmänhet i hopp om att bli lite klokare på vad jag gör här på jorden
Visar inlägg med etikett Mental träning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mental träning. Visa alla inlägg
onsdag 26 mars 2014
Målbild
Etiketter:
Inspiration,
Mat,
Mental träning,
Motion,
Motivation,
Personlig utveckling,
Träning,
Vikt
torsdag 28 mars 2013
Det är för att det är svårast
På förmiddagen ringde en god vän till mig som hade vägarna förbi och frågade om jag ville ha besök. Självklart, hon har sett mig i värre skick än så här.
Hon svängde upp på garageuppfarten, klev in med all sin energi och sedan satte vi oss i köket för att prata, prata och prata. Vi har båda utmaningar i våra liv just nu men av lite olika karaktär.
Själv ifrågasätter jag allting just nu. Ska vi sälja huset och få mer tid och pengar till annat? Ska jag byta jobb till något som inte kräver fullt så mycket av mig? Är vårt äktenskap bra eller borde vi dela på oss? (Det är väl det man gör när barnen blivit lite större?) Ska vi skaffa ett tredje barn (Nej, det beslutet är redan fattat och det ska vi INTE). Ska vi flytta utomlands? Köpa sommarstuga? Skaffa hundvalp?
Efter att ha ältat allting några varv så frågar jag min vän: Hur kommer det sig att under hela den här stunden så har jag inte pratat någonting om det som egentligen är mitt problem, nämligen hur jag ska ta hand om min kropp?
-Det är för att det är svårast, svarar hon lugnt.
Ja, självklart är det så. Det är för att det är svårast.
För mig hade det varit mycket enklare att skilja mig eller byta jobb och vända upp och ner på livet på alla sätt och vis, men jag klarar bara inte av att ta kontroll över kosten och motionen.
Hur är det möjligt? Hur kan det vara enklare att skilja sig från den man älskar än att sluta äta mackor och börja träna regelbundet?
Så nu kära Fia, slutar du upp att ifrågasätta allting i ditt liv och njuter av din härliga familj, ditt schyssta jobb och ditt fina hus. Det enda du behöver fokusera på är att motionera lite varje dag, sluta äta skräpmat och annan skit och istället äta lagom stora portioner på regelbundna tider, så kommer allting att bli alldeles, alldeles underbart.
Hon svängde upp på garageuppfarten, klev in med all sin energi och sedan satte vi oss i köket för att prata, prata och prata. Vi har båda utmaningar i våra liv just nu men av lite olika karaktär.
Själv ifrågasätter jag allting just nu. Ska vi sälja huset och få mer tid och pengar till annat? Ska jag byta jobb till något som inte kräver fullt så mycket av mig? Är vårt äktenskap bra eller borde vi dela på oss? (Det är väl det man gör när barnen blivit lite större?) Ska vi skaffa ett tredje barn (Nej, det beslutet är redan fattat och det ska vi INTE). Ska vi flytta utomlands? Köpa sommarstuga? Skaffa hundvalp?
Efter att ha ältat allting några varv så frågar jag min vän: Hur kommer det sig att under hela den här stunden så har jag inte pratat någonting om det som egentligen är mitt problem, nämligen hur jag ska ta hand om min kropp?
-Det är för att det är svårast, svarar hon lugnt.
Ja, självklart är det så. Det är för att det är svårast.
För mig hade det varit mycket enklare att skilja mig eller byta jobb och vända upp och ner på livet på alla sätt och vis, men jag klarar bara inte av att ta kontroll över kosten och motionen.
Hur är det möjligt? Hur kan det vara enklare att skilja sig från den man älskar än att sluta äta mackor och börja träna regelbundet?
Så nu kära Fia, slutar du upp att ifrågasätta allting i ditt liv och njuter av din härliga familj, ditt schyssta jobb och ditt fina hus. Det enda du behöver fokusera på är att motionera lite varje dag, sluta äta skräpmat och annan skit och istället äta lagom stora portioner på regelbundna tider, så kommer allting att bli alldeles, alldeles underbart.
Etiketter:
Frustration,
Mental träning,
Motivation,
Personlig utveckling,
Vänner
måndag 15 augusti 2011
Prestigelöst och glädjefyllt
För första gången i mitt liv har jag sjungit från mitt hjärta. Helt utan prestationskrav (nåja, nästan i alla fall) och utan att "skämmas" för de i kören som inte riktigt träffar rätt toner. Så här i efterhand förstår jag inte varför jag har bemödat mig med att oroa mig så mycket över vad folk ska tycka och tänka om min sång. Tänk att det skulle ta mig - som älskar musik - hela 35 år att våga utöva musiken på ett prestigelöst och glädjefyllt sätt. Vilken lycka!
Tack.
Tack.
Etiketter:
Inspiration,
Mental träning,
Musik,
Tacksamhet
måndag 25 oktober 2010
Rena cirkuskonsterna
Jag har precis pratat med min yogalärare och meddelat att jag inte kommer att kunna vara med på ett tag. Dessutom fick jag tillfälle att berätta hur mycket yogan har hjälp mig den senaste veckan.
När jag hade gjort mig illa (och satt i slänten och bara väntade på att någon skulle hitta mig, samtidigt som det gjorde vansinnigt ont i benet) så fokuserade jag 100% på andningen och att tänka positiva tankar, allt för att härda ut och inte få panik. Sedan dess har det följt otaliga situationer då jag har fått fokusera på andningen för att hantera smärtan och hålla oron i schack. Det häftigaste är väl egentligen att jag har blivit så medveten om detta. Det är någonting bra.
En annan bra sak är att jag känner mig rätt så stark rent fysiskt, vilket är en stor fördel när man ska balansera på ett ben, hoppa på kryckor, duscha eller bara gå på toa. Vem hade trott att det skulle krävas rena cirkuskonsterna bara för att torka sig i häcken?
När jag hade gjort mig illa (och satt i slänten och bara väntade på att någon skulle hitta mig, samtidigt som det gjorde vansinnigt ont i benet) så fokuserade jag 100% på andningen och att tänka positiva tankar, allt för att härda ut och inte få panik. Sedan dess har det följt otaliga situationer då jag har fått fokusera på andningen för att hantera smärtan och hålla oron i schack. Det häftigaste är väl egentligen att jag har blivit så medveten om detta. Det är någonting bra.
En annan bra sak är att jag känner mig rätt så stark rent fysiskt, vilket är en stor fördel när man ska balansera på ett ben, hoppa på kryckor, duscha eller bara gå på toa. Vem hade trott att det skulle krävas rena cirkuskonsterna bara för att torka sig i häcken?
Etiketter:
Elände,
Humor,
Mental träning,
Träning,
Utmaningar,
Yoga
fredag 22 oktober 2010
En platta och lite skruv
Jag har glada nyheter. Min fot sitter numera ihop med mitt ben med hjälp av en 12 cm lång platta och lite skruv. Skönt är det inte men det är förstås fint att operationen är överstökad.
Mitt största bekymmer just nu är hur jag ska få ihop tillräckligt med mod för att köra in en nål i magen på mig själv. Den barska sjuksyrran Göran hetsade mig till att klara av det igår och nu skulle jag verkligen behöva hans stöd (jag menar hot).
- Du har ju bett om det själv, påpekade han med ett sadistiskt leende på sina läppar.
- Ja, OK då, jag gör det väl då. Men bara för att slippa få en blodpropp, inte för att du säger det.

Klexane används för att förebygga blodproppar
Mitt största bekymmer just nu är hur jag ska få ihop tillräckligt med mod för att köra in en nål i magen på mig själv. Den barska sjuksyrran Göran hetsade mig till att klara av det igår och nu skulle jag verkligen behöva hans stöd (jag menar hot).
- Du har ju bett om det själv, påpekade han med ett sadistiskt leende på sina läppar.
- Ja, OK då, jag gör det väl då. Men bara för att slippa få en blodpropp, inte för att du säger det.

Klexane används för att förebygga blodproppar
söndag 3 oktober 2010
Högmod går före fall
Vem tror jag att jag är? En sån där pigg människa som jobbar, tränar, fixar homeparties, träffar mina väninnor över ett glas vin efter jobbet, skjutsar barn till simskolor och handbollsträningar samtidigt som jag sveper fram vacker som en dag, smärt och smidig med ett ständigt leende på läpparna.
Nej just det. Det är inte jag.
Jag är en person som behöver lugnt och ro emellanåt, att bara få sitta och glo en stund, att få klippa grenar med min nya sekatör, att gå osminkad hela helgen, kunna andas frisk luft och lyssna på tystnaden.
- Snälla hjärna, kan du vara tyst en stund? Jag är så trött på att höra dig tänka samma tankar om och om igen. De är ju inte ens särskilt intressanta eller intelligenta så varför envisas med att upprepa dem ständigt och jämt? Du kan väl bara vara tyst en liten stund? Bara en liten, liten stund.
Nej just det. Det är inte jag.
Jag är en person som behöver lugnt och ro emellanåt, att bara få sitta och glo en stund, att få klippa grenar med min nya sekatör, att gå osminkad hela helgen, kunna andas frisk luft och lyssna på tystnaden.
- Snälla hjärna, kan du vara tyst en stund? Jag är så trött på att höra dig tänka samma tankar om och om igen. De är ju inte ens särskilt intressanta eller intelligenta så varför envisas med att upprepa dem ständigt och jämt? Du kan väl bara vara tyst en liten stund? Bara en liten, liten stund.
Etiketter:
Ilska,
Lugn och ro,
Längtan,
Mental träning,
Natur
tisdag 6 juli 2010
Märkligt
Det är något skumt på gång. Jag är trött, sliten och räknar ner till semestern. Allting tyder på att jag borde ligga däckad i migrän men av någon konstig anledning så gör jag inte det. Det är så märkligt alltihop.
Jag känner efter men nej, ingen huvudvärk.
Jag känner efter men nej, ingen huvudvärk.
Etiketter:
Balans,
Betraktelser,
Lycka,
Mental träning,
Mindfulness,
Personlig utveckling,
Tacksamhet
torsdag 13 maj 2010
Del 2: Du är förändrad i grunden
OK, du har insett din obetydlighet och litenhet och gett upp. Då uppenbarar sig världen på ett helt nytt sätt. Du kan se klarare på saker och ting och det blir plötsligt så tydligt vad som är viktigt och vad som inte är det.
Du känner dig befriad från alla krav och måsten (eftersom du tror på en högre makt som sköter ruljansen) och slipper därmed oroa dig för hur det ska gå med det där viktiga projektet på jobbet, vad grannarna ska tycka om att det är stökigt på tomten, hur det ska gå med din privatekonomi, vad kollegorna ska säga om du hoppar över After Worken, om du ska behöva se ut som en flodhäst även den här badsäsongen eller vad det ska bli av dina barn när de blir stora. All energi som du tidigare lagt på att oroa dig över saker och ting kan du istället använda för att göra något bra, något som känns rätt och meningsfullt.
När du slutar att försöka imponera på chefen, vännerna och grannarna så blir det helt plötsligt så enkelt. Först måste du förstås krisa lite grann (typ några år) för det kan ju vara förvirrande när allting som hittills varit viktigt inte längre är det (och vem är man egentligen när man inte presterar?). Om du i fortsättningen presenterar dig med ditt förnamn och inte berättar vad du jobbar med eller om du har studerat på Universitetet eller varit elitidrottare, eller vad det nu var som definierade dig som person innan, så kan du istället slappna av och bara vara den du egentligen är. Du kommer att bli förvånad över att ingen märker skillnaden, du är förändrad i grunden men ingen annan märker ett skvatt. De fortsätter att rusa fram i sina liv mellan jobb och dagis och styrelsemöten och träningspass och allting är precis som vanligt.
Just det, allting är precis som det ska. Jorden fortsätter att snurra medan du lyckligt tar ett djupt andetag och njuter av insikten att du är en del av någonting mycket större. Du är ju trots allt bara är en fis i rymden.
Du känner dig befriad från alla krav och måsten (eftersom du tror på en högre makt som sköter ruljansen) och slipper därmed oroa dig för hur det ska gå med det där viktiga projektet på jobbet, vad grannarna ska tycka om att det är stökigt på tomten, hur det ska gå med din privatekonomi, vad kollegorna ska säga om du hoppar över After Worken, om du ska behöva se ut som en flodhäst även den här badsäsongen eller vad det ska bli av dina barn när de blir stora. All energi som du tidigare lagt på att oroa dig över saker och ting kan du istället använda för att göra något bra, något som känns rätt och meningsfullt.
När du slutar att försöka imponera på chefen, vännerna och grannarna så blir det helt plötsligt så enkelt. Först måste du förstås krisa lite grann (typ några år) för det kan ju vara förvirrande när allting som hittills varit viktigt inte längre är det (och vem är man egentligen när man inte presterar?). Om du i fortsättningen presenterar dig med ditt förnamn och inte berättar vad du jobbar med eller om du har studerat på Universitetet eller varit elitidrottare, eller vad det nu var som definierade dig som person innan, så kan du istället slappna av och bara vara den du egentligen är. Du kommer att bli förvånad över att ingen märker skillnaden, du är förändrad i grunden men ingen annan märker ett skvatt. De fortsätter att rusa fram i sina liv mellan jobb och dagis och styrelsemöten och träningspass och allting är precis som vanligt.
Just det, allting är precis som det ska. Jorden fortsätter att snurra medan du lyckligt tar ett djupt andetag och njuter av insikten att du är en del av någonting mycket större. Du är ju trots allt bara är en fis i rymden.
Etiketter:
Balans,
Betraktelser,
Livet och döden,
Lycka,
Mental träning,
Personlig utveckling
onsdag 12 maj 2010
Del 1: Varför är det så många som bränner ut sig?
Jag fick frågan av en väninna som förfasades över att så många i hennes närhet, både vänner och släktingar, gått in i väggen. Det finns förstås inte ett svar på den frågan och det skulle bli världshistoriens längsta blogginlägg om jag ens skulle försöka ge min syn på det hela men jag måste bara få dela med mig av en av mina idéer.
Jag tror att det handlar om att man överskattar sin egen betydelse här på jorden. Som "duktig flicka" så är det lätt att ta ett alltför stort ansvar för sin respektive, sina barn, sin familj i övrigt, på arbetet, socialt osv osv. Man planerar och fixar och driver och ordnar för man tror att saker och ting inte skulle fungera lika bra annars. Det är mycket möjligt att inte lika många saker skulle hinnas med utan den här drivande, kvinnliga projektledaren som även kallas mamma (jag generaliserar en smula) men det kanske skulle vara helt OK? Maken skulle kanske missa en och annan födelsedag men vad gör väl det? Jorden skulle inte sluta snurra.
Om man istället ser sig själv som en pytteliten individ på jordklotet, i en pytteliten del av rymden, under en väldigt kort tid så inser man sin litenhet och hur meningslöst det faktiskt är att stressa upp sig över besparingsprojekt på jobbet och missade tandläkartider. Det spelar ingen roll om man är lycklig eller olycklig, flitig eller lat, snäll eller elak, rik eller fattig, snygg eller ful, man är ändå bara en liten fis i rymden.
- Varför kämpar man i så fall som en idiot? undrar du kanske.
- Jag vet inte men sluta genast att kämpa, det är mitt råd. Ge upp och lita istället på att du kommer att få precis det liv du ska ha. Ha tillit och förtröstan till livet. Till universum.
Ja just det, det är här mitt svar kommer in. Börja tro. Bli religiös. Överlämna dig i Guds händer, Allahs armar eller vad du vill, bara du slutar att tro att allting hänger på just dig. Det gör det inte.

Fortsättning följer...
Jag tror att det handlar om att man överskattar sin egen betydelse här på jorden. Som "duktig flicka" så är det lätt att ta ett alltför stort ansvar för sin respektive, sina barn, sin familj i övrigt, på arbetet, socialt osv osv. Man planerar och fixar och driver och ordnar för man tror att saker och ting inte skulle fungera lika bra annars. Det är mycket möjligt att inte lika många saker skulle hinnas med utan den här drivande, kvinnliga projektledaren som även kallas mamma (jag generaliserar en smula) men det kanske skulle vara helt OK? Maken skulle kanske missa en och annan födelsedag men vad gör väl det? Jorden skulle inte sluta snurra.
Om man istället ser sig själv som en pytteliten individ på jordklotet, i en pytteliten del av rymden, under en väldigt kort tid så inser man sin litenhet och hur meningslöst det faktiskt är att stressa upp sig över besparingsprojekt på jobbet och missade tandläkartider. Det spelar ingen roll om man är lycklig eller olycklig, flitig eller lat, snäll eller elak, rik eller fattig, snygg eller ful, man är ändå bara en liten fis i rymden.
- Varför kämpar man i så fall som en idiot? undrar du kanske.
- Jag vet inte men sluta genast att kämpa, det är mitt råd. Ge upp och lita istället på att du kommer att få precis det liv du ska ha. Ha tillit och förtröstan till livet. Till universum.
Ja just det, det är här mitt svar kommer in. Börja tro. Bli religiös. Överlämna dig i Guds händer, Allahs armar eller vad du vill, bara du slutar att tro att allting hänger på just dig. Det gör det inte.

Fortsättning följer...
Etiketter:
Balans,
Betraktelser,
Livet och döden,
Lycka,
Mental träning,
Personlig utveckling
fredag 7 maj 2010
The present moment
"Most people treat the present moment as if it were an obstacle that they need to overcome. Since the present moment is Life itself, it's an insane way to live."

Kloka ord av min nya idol Eckhart Tolle
Etiketter:
Betraktelser,
Mental träning,
Mindfulness
onsdag 24 mars 2010
Vad f*#n är problemet?
Jag är så himla irriterad på mig själv. Jag vet precis vad jag behöver göra för att må bra men ändå klarar jag inte av att genomföra det. Jag vet att jag skulle må bra av att:
Å andra sidan varar inte energin och glädjen särskilt länge utan jag blir liggande med migrän var och varannan dag, vare sig jag vill eller inte. Varför ska det vara så svårt att göra rätt? Vad f*#n är problemet?
- äta bra och näringsriktig kost
- dra ner på socker och kaffe
- motionera
- koppla av och lugna ner min hjärna genom att meditera
Å andra sidan varar inte energin och glädjen särskilt länge utan jag blir liggande med migrän var och varannan dag, vare sig jag vill eller inte. Varför ska det vara så svårt att göra rätt? Vad f*#n är problemet?
Etiketter:
Balans,
Elände,
Längtan,
Mat,
Meditation,
Mental träning,
Motion,
Motivation,
Personlig utveckling
tisdag 2 mars 2010
Jag får inte mer än jag klarar av
När man möter en annan människa så klickar det inte alltid och ibland kan mötet till och med vara en riktig utmaning. Då kan det hjälpa att tänka på Kay Pollacks kloka ord:
- Den här personen är helt rätt för mig
- Den här personen är utsänd för att lära mig något
- Jag får inte mer än jag klarar av
- Den här personen är helt rätt för mig
- Den här personen är utsänd för att lära mig något
- Jag får inte mer än jag klarar av
Etiketter:
Affirmationer,
Mental träning,
Personlig utveckling
fredag 26 februari 2010
Jäklar vad den kvinnan kunde knåda
52I min strävan att må bättre har jag provat på allt från psykoterapi, yoga, meditation och healing till massage och akupunktur. Igår var det dags att prova på något nytt. Jag hade fått tips om en kvinna som skulle vara duktig på att lösa upp spänningar i nacke och axlar och jäklar vad den kvinnan kunde knåda och bända.
Jag har vant mig vid att röra mig försiktigt eftersom häftiga rörelser, starka ljud och starkt ljus så lätt triggar huvudvärk och hade förväntat mig en något försiktigare behandling. Icke då. Hon masserade både armar och ben för allt hon var värd medan jag låg där på britsen och grimaserade. Sedan gick hon loss på rygg och nacke och när hon bad mig att vända mig om så hade det som vanligt låst sig i svanken och jag fick göra en rejäl kraftsamling för att tvinga kroppen att vända sig om.
- Du sa att du inte hade några problem med ryggen ja, sa hon ironiskt. Om du hade varit man hade du definitivt haft problem med ryggen, skrattade hon vidare.
-Allt är ju relativt, mumlade jag och la mig tillrätta inför nästa omgång.
Medan hon knådade och drog, knäckte och vred (-Inte konstigt att du har ont i huvudet. Det var ju inte nå't rätt med den nacken) pratade hon sig varm för sina kurser i poweryoga och spinning som hon definitivt tyckte att jag skulle prova på. Först reagerade jag med att bli irriterad och tänkte att hon inte hade förstått hur dåligt jag mådde och att jag aldrig skulle klara av vare sig poweryoga eller spinning i det skick jag var i men allteftersom började jag ändra inställning och se mig själv som hon gjorde, att det bara handlade om att få fart på mig!
Jag blev ruskigt medveten om att jag fastnat i ett tänkande som "jag är en person med värk som på sin höjd klarar av promenader" eller "jag äter värktabletter varje dag för det blir inte bättre än så här" eller "jag sover dåligt om nätterna men det är i alla fall bättre än förut".
Så himla häftigt att en människa så snabbt kunde kasta omkull min självbild och utmana min uppfattning om mig själv och min kropp. Nu jäklar ska det motioneras!
"Jag är en frisk person som tränar regelbundet för att må bra."
"Jag sover gott och nätterna och har en stark kropp som inte gör ont."
Jag har vant mig vid att röra mig försiktigt eftersom häftiga rörelser, starka ljud och starkt ljus så lätt triggar huvudvärk och hade förväntat mig en något försiktigare behandling. Icke då. Hon masserade både armar och ben för allt hon var värd medan jag låg där på britsen och grimaserade. Sedan gick hon loss på rygg och nacke och när hon bad mig att vända mig om så hade det som vanligt låst sig i svanken och jag fick göra en rejäl kraftsamling för att tvinga kroppen att vända sig om.
- Du sa att du inte hade några problem med ryggen ja, sa hon ironiskt. Om du hade varit man hade du definitivt haft problem med ryggen, skrattade hon vidare.
-Allt är ju relativt, mumlade jag och la mig tillrätta inför nästa omgång.
Medan hon knådade och drog, knäckte och vred (-Inte konstigt att du har ont i huvudet. Det var ju inte nå't rätt med den nacken) pratade hon sig varm för sina kurser i poweryoga och spinning som hon definitivt tyckte att jag skulle prova på. Först reagerade jag med att bli irriterad och tänkte att hon inte hade förstått hur dåligt jag mådde och att jag aldrig skulle klara av vare sig poweryoga eller spinning i det skick jag var i men allteftersom började jag ändra inställning och se mig själv som hon gjorde, att det bara handlade om att få fart på mig!
Jag blev ruskigt medveten om att jag fastnat i ett tänkande som "jag är en person med värk som på sin höjd klarar av promenader" eller "jag äter värktabletter varje dag för det blir inte bättre än så här" eller "jag sover dåligt om nätterna men det är i alla fall bättre än förut".
Så himla häftigt att en människa så snabbt kunde kasta omkull min självbild och utmana min uppfattning om mig själv och min kropp. Nu jäklar ska det motioneras!
"Jag är en frisk person som tränar regelbundet för att må bra."
"Jag sover gott och nätterna och har en stark kropp som inte gör ont."
Etiketter:
Affirmationer,
Mental träning,
Motion,
Personlig utveckling,
Yoga
onsdag 10 februari 2010
Min absoluta toppnotering
Mat. Jag älskar mat. Det är i alla fall vad jag alltid har trott men nu när jag har funderat lite kring det här med mat och ätande och har kommit fram till att jag äter av en massa olika anledningar.
För det första äter jag mat för att det är gott. Tänk en blodig oxfilé med hemmagjord bearnaisesås eller en toast med chèvre eller fisksoppa med vitlöksbröd eller färska räkor med aioli. Mmmmm listan kan göras lång.
Fast hur ofta äter jag oxfilé eller chèvre egentligen? Den mesta maten är ju helt vanlig mat som spagetti och köttfärssås, köttbullar och potatismos, wokade nudlar, tacos eller fiskgratäng som inte innebär någon smaksensation men som konsumeras i stora mängder.
Sedan kommer småätandet som jag tror handlar om ett sockersug. Det kan vara kaffe och mackor eller ännu värre kaffe latte och muffins eller varför inte thé och mackor framför TV:n på kvällen.
Som om inte detta vore nog så använder jag maten för att lugna mig när jag är stressad eller har värk. Då funkar maten som ett bedövningsmedel som ger en skön känsla så att jag för en stund kan glömma att jag är trött, orolig, nervös eller har ont.
Jag äter väldigt sällan för att jag är hungrig. Jag hinner nästan aldrig bli hungrig för bara tanken på att jag eventuellt skulle kunna bli hungrig får mig att äta lite "för säkerhets skull".
Om man nu summerar mängden mat som jag får i mig en helt vanlig dag så kan nog vem som helst räkna ut att jag får i mig på tok för många kalorier och inte särskilt mycket näring. Det kommer kanske inte heller som en chock att jag sedan hösten 2007 har lagt på mig hela 20 kilos övervikt.
I somras nådde jag min absoluta toppnotering och jag blev förskräckt när jag insåg att jag vägde mer än någonsin gjort, till och med som höggravid!
Med den insikten har jag faktiskt börjar göra små förändringar som att tänka efter innan jag äter. -Behöver verkligen min kropp det här eller är det något annat som fattas? Jag kanske är trött och behöver vila? Jag kanske är rastlös och behöver röra på mig?
Och sakteliga tappar jag hekto efter hekto och sedan i somras har jag gått ner 6 kilo. Jag vill gå ner ytterligare 14 kilo innan jag är nere på någon slags "normalvikt" men jag tror faktiskt att det ska gå vägen. Jag har klarat värre saker än så.
Någon som känner igen sig? Varför äter Du?
För det första äter jag mat för att det är gott. Tänk en blodig oxfilé med hemmagjord bearnaisesås eller en toast med chèvre eller fisksoppa med vitlöksbröd eller färska räkor med aioli. Mmmmm listan kan göras lång.
Fast hur ofta äter jag oxfilé eller chèvre egentligen? Den mesta maten är ju helt vanlig mat som spagetti och köttfärssås, köttbullar och potatismos, wokade nudlar, tacos eller fiskgratäng som inte innebär någon smaksensation men som konsumeras i stora mängder.
Sedan kommer småätandet som jag tror handlar om ett sockersug. Det kan vara kaffe och mackor eller ännu värre kaffe latte och muffins eller varför inte thé och mackor framför TV:n på kvällen.
Som om inte detta vore nog så använder jag maten för att lugna mig när jag är stressad eller har värk. Då funkar maten som ett bedövningsmedel som ger en skön känsla så att jag för en stund kan glömma att jag är trött, orolig, nervös eller har ont.
Jag äter väldigt sällan för att jag är hungrig. Jag hinner nästan aldrig bli hungrig för bara tanken på att jag eventuellt skulle kunna bli hungrig får mig att äta lite "för säkerhets skull".
Om man nu summerar mängden mat som jag får i mig en helt vanlig dag så kan nog vem som helst räkna ut att jag får i mig på tok för många kalorier och inte särskilt mycket näring. Det kommer kanske inte heller som en chock att jag sedan hösten 2007 har lagt på mig hela 20 kilos övervikt.
I somras nådde jag min absoluta toppnotering och jag blev förskräckt när jag insåg att jag vägde mer än någonsin gjort, till och med som höggravid!
Med den insikten har jag faktiskt börjar göra små förändringar som att tänka efter innan jag äter. -Behöver verkligen min kropp det här eller är det något annat som fattas? Jag kanske är trött och behöver vila? Jag kanske är rastlös och behöver röra på mig?
Och sakteliga tappar jag hekto efter hekto och sedan i somras har jag gått ner 6 kilo. Jag vill gå ner ytterligare 14 kilo innan jag är nere på någon slags "normalvikt" men jag tror faktiskt att det ska gå vägen. Jag har klarat värre saker än så.
Någon som känner igen sig? Varför äter Du?
Etiketter:
Betraktelser,
Längtan,
Mat,
Mental träning,
Vikt
torsdag 31 december 2009
Låt framgångssagan börja
För mig så har 2009 varit det mest dramatiska året i mitt liv. För ett år sedan var jag så sjuk att jag inte tog mig hemifrån annat än för att träffa min läkare, huvudvärksattackerna avlöste varandra och framtiden var fullständigt oviss. Skulle jag någonsin bli frisk?
Så här ett år senare så känns det helt obegripligt att vi (sjukdom drabbar ju även människorna runt omkring) har gått igenom det här och dessutom blivit stärkta av erfarenheten.
Jag känner mig mer harmonisk, lycklig och stark nu än jag någonsin har gjort, trots att jag fortfarande är väldigt begränsad av min huvudvärk.
Hur som helst, nog med återblickar, nu är det nytt år som gäller! Mitt nyårslöfte inför 2010 är att lära mig "stänga av hjärnan". För att lära mig det ska jag prioritera yoga och meditation och jag har räknat ut att detta kommer att få trevliga bieffekter såsom att jag kommer att ha kraft till att motionera mera och äta mindre, vilket i sin tur kommer att leda till att jag kommer sova bättre, gå ner i vikt och kunna dra ner på värktabletterna.
Men det slutar inte där, ni kan ju föreställa er vilken välmående och fantastisk människa jag kommer att vara och då kommer jag förstås att bli en bättre fru (om det nu är möjligt) och framförallt en mer närvarande mamma, vilket min små killar kommer att vinna på.
Låt framgångssagan börja.
Så här ett år senare så känns det helt obegripligt att vi (sjukdom drabbar ju även människorna runt omkring) har gått igenom det här och dessutom blivit stärkta av erfarenheten.
Jag känner mig mer harmonisk, lycklig och stark nu än jag någonsin har gjort, trots att jag fortfarande är väldigt begränsad av min huvudvärk.
Hur som helst, nog med återblickar, nu är det nytt år som gäller! Mitt nyårslöfte inför 2010 är att lära mig "stänga av hjärnan". För att lära mig det ska jag prioritera yoga och meditation och jag har räknat ut att detta kommer att få trevliga bieffekter såsom att jag kommer att ha kraft till att motionera mera och äta mindre, vilket i sin tur kommer att leda till att jag kommer sova bättre, gå ner i vikt och kunna dra ner på värktabletterna.
Men det slutar inte där, ni kan ju föreställa er vilken välmående och fantastisk människa jag kommer att vara och då kommer jag förstås att bli en bättre fru (om det nu är möjligt) och framförallt en mer närvarande mamma, vilket min små killar kommer att vinna på.
Låt framgångssagan börja.
Etiketter:
Affirmationer,
Föräldraskap,
Livet och döden,
Meditation,
Mental träning,
Mina killar,
Motion,
Personlig utveckling,
Yoga
onsdag 16 december 2009
Jag är en vältränad person som har bra kondition och en muskulös kropp
Det går att tänka sig vältränad. Om man föreställer sig att man har en vältränad kropp så får man det.
Visst låter det fantastiskt?
Det som händer när man föreställer sig att man är vältränad är att man omedvetet ändrar sitt beteende och kanske väljer trapporna istället för hissen, tar inte armstödet till hjälp när man reser sig ur en stol, sträcker på sig och så vidare.
I en kanadensisk studie förbättrade den ena gruppen sin muskelstyrka med hela 24% genom att endast tänka på träning, medan gruppen som faktiskt tränade bara gjorde 3% bättre resultat, enligt tidningen Leva.
Med anledning av detta vill jag bara säga en sak. Jag är en vältränad person som har bra kondition och en muskulös kropp (om det nu var någon som betvivlade detta).
Visst låter det fantastiskt?
Det som händer när man föreställer sig att man är vältränad är att man omedvetet ändrar sitt beteende och kanske väljer trapporna istället för hissen, tar inte armstödet till hjälp när man reser sig ur en stol, sträcker på sig och så vidare.
I en kanadensisk studie förbättrade den ena gruppen sin muskelstyrka med hela 24% genom att endast tänka på träning, medan gruppen som faktiskt tränade bara gjorde 3% bättre resultat, enligt tidningen Leva.
Med anledning av detta vill jag bara säga en sak. Jag är en vältränad person som har bra kondition och en muskulös kropp (om det nu var någon som betvivlade detta).
Etiketter:
Affirmationer,
Mental träning,
Motion
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)