Samlar krafter

Jag känner mig lugn idag. Vilar och samlar krafter.

Kallt och vackert

Det är lågt, mycket lågt

Skrattar som vanligt ihjäl mig åt Blades of Glory. Det är lågt, mycket lågt men det kan inte hjälpas.

Chazz Michael Michaels & Jimmy MacElroy i sitt esse - Fire and Ice

Många långsamma hälsningar

Jag har väl aldrig varit så trevlig mot någon annan människa som när jag blev uppringd av min handläggare på Försäkringskassan i morse. Mitt öde vilar i hennes händer. Kors i taket, efter sex veckors sjukskrivning börjar det närma sig, de ska SNART handlägga mitt ärende. Hej vad det går undan.

Först ska de alltså ta ställning till om jag har rätt till sjukpenning och sedan ska de bedöma om jag kan få sjukresor till och från arbetet. Men då måste jag först ringa runt till olika taxibolag och skicka in ett beslutsunderlag i form av prisuppgifter. Jag måste såklart använda rätt blankett och sedan är det bara att hoppas på min handläggares goda vilja.

Jag har tyvärr inget som helst förtroende för den myndigheten och räknar inte med ett korvöre i sjukpenning. Dessutom tror jag att jag kommer att bli bra i benet långt innan de ens hinner handlägga ärendet. I fortsättningen blir det till att följa Anne Wibbles råd och ha en årslön på banken...

Många långsamma hälsningar,
Häxan Surtant


Bild lånad av svt.se Foto: Carl-Johan Söder

Vad i helvete ska jag laga till middag?

Ja, inte vet jag men kolla här för inspiration.

Vad blir det för mat?

Kompisen: - Gillar du ugnspannkaka?
Storebror: - Ja ibland. Ibland är det gott och ibland är det äckligt.
Kompisen: - Ja.
Storebror: - Det tycker jag är konstigt.
Kompisen: - Jag med.
Storebror: - Hoppas det blir gott idag.
Kompisen: - Det hoppas jag med.

Träning är inte förhandlingsbart!

Eftersom jag är fast hemma med ett brutet ben så blir det en hel del TV-tittande. Nu senast ett program av Oprah där de pratade om att antalet människor som lider av diabetes är skyhögt. Många ignorerar helt enkelt sin sjukdom och när de väl får problem av sin diabetes är det för sent att börja sköta om sig, kroppen har redan tagit stryk.

Herregud, jag har verkligen blivit skraj för det här med dålig hälsa. Det finns ingenting jag hellre vill än att vara stark och leva ett långt och hälsosamt liv. Alla andra ambitioner är faktiskt som bortblåsta.

Hur som helst så skickade de in en kille som skulle lära ett antal äldre damer i riskzonen att leva ett mer hälsosamt liv och det han började med att pränta in i deras hattbeprydda små huvuden var:

-Exercise is non-negotiable!

Hörde ni? Ska man ha en god hälsa så kan man inte avstå från att motionera, det är ett absolut måste. Träning är inte förhandlingsbart! Tänk om man tog träning för givet precis som tandborstning, det är något man bara gör utan att tänka. Det är inget alternativ att låta bli.

Var skulle du helst vilja jobba?

Här?


Eller varför inte här?

Ge mig ett år till så

När jag bröt benet blev jag så oerhört besviken över att inte kunna träna.
-Jag har ju precis kommit igång och så händer det här!

Kombinationen "orörlig" + "tycka synd om sig själv" är som gjord för viktuppgång men trots detta usla utgångsläge så har jag försökt att inte tappa stilen när det gäller maten. Jag har försökt hålla fast vid min tjockyoghurt och supermüsli till frukost och inte frossat alltför mycket i mackor.

Däremot har jag inte vågat ställa mig på vågen av rädsla för att ha gått upp i vikt. Fram till idag. Vilken glädje när vågen visade neråt! Det kan bero på att mina benmuskler har förtvinat men skit samma.

Sedan toppen (eller botten) för ett drygt år sedan så har jag gått ner 13 kilo och nu återstår att sega sig ner ytterligare 10 kilo. Det går inte snabbt men det går. Ge mig ett år till så ska jag nog ha nått min målvikt och min drömhälsa. Be aware!

Jag besparar er det

Jag har blivit av med gipset idag. Vilken lycka!

Jag skulle kunna lägga ut en bild på min svullna och blåa fot, det skitfula ärret och det spinkiga, håriga benet men jag besparar er det.

Istället kan ni titta på Faschings spiror när han får fiskmassage i Singapore. Eller så besparar ni er själva det också. ;-)

Den första snön

I morse när vi vaknade var hela världen vit. Visst är det märkligt att man varje år blir lika förundrad över den första snön?

För Saga var det allra första mötet med det kalla vita. Först var hon skeptisk men sedan kom hon på att det var urkul att attackera snön och sprang runt som en galning.


Ska man våga?


Äh, vad fasiken, jag ger det en chans.


Det här var ju rätt kul!

Som sagt, det händer inte mycket här hemma för tillfället, så detta får väl anses vara en ganska stor händelse en dag som denna. Kram på er!

En kall och frostig morgon

Har man inget bättre för sig kan man ju alltid ha koll på vädret. Idag kan jag meddela att det är kall och frostig morgon. Om det är någon som undrar.

kl. 08.20

Visst är det spännande? Man undrar hur det ska gå? Ska solen lyckas ta sig fram idag?

kl. 09.50

Och där kom den!

kl. 10.20

Kärt barn har många namn

Frans, Frasse, Frallan, Franke, Francisco, François, Min lilla fransman, La France, Lill-Frans, Tok-Frans, Frasse-fräs...

Bestäm er!

I dagens GP kan man läsa ett debattinlägg som handlar om att många som förlorar någon närstående inte klarar av att arbeta under en period. Självklart är det så.

I en utredning slår man fast att "sorg i flera fall innebär nedsatt arbetsförmåga. Samtidigt konstaterades att sorg inte är en sjukdom. Konsekvensen av detta resonemang blir att den som drabbas av sorg inte kan arbeta fullt ut, men heller inte kan sjukskrivas."

Min reflektion är att detta dilemma även gäller foglossning och andra besvär som är kopplade till att vara gravid. Graviditet är ingen sjukdom, hävdar Försäkringskassan och avslår ansökningar om sjukpenning. Å andra sidan, när man är sjuk "på riktigt", så hävdar de att de inte bedömer huruvida man är frisk eller sjuk utan att de ser till arbetsförmågan. Hur ska ni ha det Försäkringskassan? Bedömer ni sjukdom eller arbetsförmåga? Bestäm er!

Läs hela debattinlägget här: Sorgpeng bättre än sjukskrivning

Hurra för farmor!

Förra veckan hade Storebror öroninflammation och Farmor ställde upp som barnvakt så att Maken kunde jobba (det är ju bra om åtminstone EN av oss kan arbeta, åtminstone då och då).

Den här veckan är det Lillebrors tur att tillbringa lite extra tid hos farmor eftersom han har fått en massa förkylningsblåsor i munnen (Höstblåsor eller hand-, fot- och munsjuka) och inte vill äta.

Hurra för farmor!

Farmor och lillkusinen (som numera är 1 år och tror att "nej" betyder "kom igen!")

Mitt kära ben och jag

Jaha, vad ska vi hitta på idag då, mitt kära ben och jag?

Idag fyller min fina mamma år

Grattis på födelsedagen!!

Det är väl 40-50 nånting du fyller, eller hur kära moder?

Men om det här fotot togs för lite drygt 34 år sedan så borde väl...
Äsch strunt samma, jag får inte ihop det. Hoppas att du får en fin dag.

Vad ska jag titta på?

Tack och lov för SVT Play och TV4 Anytime. Nu har jag frossat i svenska produktioner som Berg flyttar in, Våra vänners liv, Så mycket bättre, Trädgårdsfredag och Sommarpratarna och känner mig riktigt medelålders som bara älskar de här programmen.

Grey's Anatomy hänger förstås fortfarande i och lite motvilligt erkänner jag att jag även följer Biggest loser. Problemet är att jag behöver mer. Vad ska jag titta på i väntan på fler avsnitt?

TV-toppen

1. Våra vänners liv - fint, sorgligt, roligt och lite nytt. Kul att följa ett gäng karlar mitt i livet som inte är så stereotypt macho.
   
2. Grey's Anatomy - Mc Steamy håller fortfarande ställningarna på Seattle Grace Hospital
3. Så mycket bättre - ett gäng artister umgås och spelar varandras låtar. Man bara älskar Di Leva och Petter (Lill-Babs däremot...)
4. Trädgårdsfredag - mysigt, vackert och småtrevligt
5. Berg flyttar in - vem kan motstå härliga Carina Berg?
6. Sommarpratarna - några jättebra avsnitt med intressanta personligheter och några mindre bra avsnitt men totalt sett väldigt sevärt. Somrigt och mysigt.
7. Biggest loser Sverige - Kan de så kan jag!

SVT's Våra vänners liv (Foto: Peter Cederling)

Jag står inte ut med att vara sjukskriven!

Stressdrömmar.

Jag måste börja jobba! Jag står inte ut med att vara sjukskriven!

Jag får ringa Rehab-Bengt och höra om det går att ordna på något sätt. Problemet är att jag inte kan sitta upp mer än några minuter åt gången innan jag måste lägga mig ner med benet i högläge. Dessutom orkar jag inte hoppa på kryckor några längre sträckor. Jag kan inte köra bil.

Fan också.

Du skulle kunna bli diktator

Min snälla, söta, fina syster har varit här i helgen. Hon har åkt med lillebror på handbollsskola och simskola, pimpat en halloweenpumpa, plockat och städat, ordnat en skattjakt, underhållit mig med skvaller om vad som hänt utanför den här lilla bubblan, skyfflat grus, dansat, lagat supersmaskig middag och varit allmänt underbar.

Som tack fick hon dras med en snäsig storasyster som delade ut order från soffan. Förlåt mig, jag HATAR att inte få vara med, att inte kunna delta, att gå miste om det roliga ("Du skulle kunna bli diktator" "Hoppas att hon blir frisk snart så att ni slipper soff-Hitler").

Det blev i alla fall några lugna stunder för resten av familjen medan jag plöjde igenom deckare nummer två.

"Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen

Rätt så bra den också men jag tror nog att "Askungar" var snäppet bättre. Hur som helst så kände jag mig nöjd på deckare efter den och gav mig i kast med en ryslig och samtidigt vacker roman om Vél d'Hiv-razzian i Paris 1942, då den franska polisen arresterade över 12 000 judar som de sedan skickade vidare till Auschwitz. Läs den!

"Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay