Så enkelt, så genialt. Så fruktansvärt jobbigt.

Min man är inte den spontana typen. Han funderar länge och väl innan han fattar ett beslut. Därför kändes det riktigt jobbigt när han i påskas berättade hur hans tankar har gått.

Under flera år så har planen varit att förändra mig. Jag ska lära mig att säga nej, lära mig att varva ner, lära mig avslappning, lära mig att äta rätt, lära mig träna, lära mig sänka axlarna och dra ner på mina krav på mig själv och andra. Ska vi vara helt ärliga så fungerar det inte. Nu sitter jag här igen, sjukskriven för utmattningssyndrom och ska lära mig att ha en avslappnad inställning till livet.

Det han reagerade på var när jag sa något i stil med att "mitt liv är helt perfekt, jag har allting man kan önska sig men ändå så mår jag inte bra". Då blev det tydligt för honom att då är det ju faktiskt inte bra. Så enkelt, så genialt. Så fruktansvärt jobbigt.

Så nu är det dags för en annan typ av förändring. En förändring som inte handlar om att förändra mig utan situationen jag befinner mig i. En förändring som gör livet lättare. Vi slänger i princip upp samma bollar som jag gjorde förra veckan (sälja huset, byta jobb osv) med den enda skillnaden att vi nu gör det tillsammans.

Det här kan bli en riktigt, riktigt jobbig resa.

Några tusen procent

30 dagars träning blev det kanske inte men bra många fler träningspass än normalt. Typ några tusen procent fler skulle jag tro.

Lärdomen är att det är skönt att träna, jag sover gott när jag har tränat och det är härligt att använda kroppen. Den är till för att röras på!











Nu fortsätter utmaningarna. Jag råkade i ett svagt ögonblick anmäla mig till Midnattsloppet som går av stapeln här i Göteborg i slutet av augusti så nu tränar jag för att kunna jogga en mil med förståndet i behåll och utan att skada mig. Ska jag vara helt ärlig siktar jag på en tid under 1 timme och tio minuter och det hoppas jag kunna klara. Har köpt mig ett par bra (men skitfula) gympaskor som jag sätter all min tilltro till.

Nu är det nedräkning till semestern.

Välkommen 2011

Jag älskar nystarter, nytt år, ny termin, nu ska allting bli bättre, ännu bättre. Allting är möjligt.

Jag har flera önskningar och mål för året men i topp hittar vi en bra hälsa. Inte så fräckt kanske men efter de senaste årens elände så hoppas jag verkligen av hela mitt hjärta att jag ska få vara frisk.

Jag drömmer om att vakna pigg och utvilad på morgonen, utan huvudvärk. Jag vill slippa förkylningar, magsjukor och brutna ben så att jag kan gå till jobbet i veckorna och ha kraft till att vara en trevlig mamma och fru och vän på helgerna. Jag vill kunna träna igen och känna mig stark. Jag vill orka mer helt enkelt. Mer av mitt ordinära men helt fantastiska liv.

Jag fick precis en kommentar på ett inlägg från augusti som handlade om Hur man stärker sitt immunförsvar, vilket känns högaktuellt en dag som denna när halsen gör ont och kroppen värker. Jag ska nog följa Gunnars och Harriets råd och dra i mig lite citron varje morgon.

Gunnars supershot:
4 cm pepparrot
en halv citron

1. Riv pepparroten fint och krama ut saften ner i ett snapsglas. Du bär kunna få ut en matsked.
2. Pressa i en halv citron.
3. Drick i ett svep. Var beredd; denna shot kan kicka till kroppen ordentligt.

Pepparrot innehåller 81 mg C-vitamin per 100 g (apelsin innehåller 38 mg C-vitamin per 100 gram).

Utöver detta så har jag några andra idéer:

• Skratta mer (njuta av de bra stunderna)
• Avkoppling (sova, vila, varva ner)
• Motion (konditionsträning, yoga)
• Mat (dra ner på sockret, mindre portioner)
• Medicin (dra ner på värktabletterna, få stopp på dagligt knaprande av Ipren)

Inga konstigheter kan tyckas men jag måste jobba med mitt mående hela tiden för att inte krascha. Jag har fortfarande för små marginaler, för dålig motståndskraft för att kunna leva det liv jag vill leva.

Men nu har jag som sagt chansen - nytt år, nytt liv. Välkommen 2011!

Hur håller du dig frisk?

När jag gör min entré

Ligger i soffan och lyssnar på Musikhjälpen i P3 för att samla lite krafter till kvällens julfest på nya jobbet. Det ska bli kul att träffa alla kollegor men jag hoppas att de inte för all framtid kommer att förknippa mig med Dr House efter att jag gjort min entré haltandes på en krycka.

Det kan bli farligt på dansgolvet

Ställa sig på den jäkla foten

Hjälp! Nu menar min sjukgymnast att jag ska stå på min fot. Jag har väl aldrig hört något så galet. Jag skulle hellre kasta mig utför ett berg än att stå på min fot.

Just det, att kasta sig utför stup är dåligt.

Då återstår väl bara att ställa sig på den jäkla foten. Önska mig lycka till, det kommer att behövas.

Var skulle du helst vilja jobba?

Här?


Eller varför inte här?

Rena cirkuskonsterna

Jag har precis pratat med min yogalärare och meddelat att jag inte kommer att kunna vara med på ett tag. Dessutom fick jag tillfälle att berätta hur mycket yogan har hjälp mig den senaste veckan.

När jag hade gjort mig illa (och satt i slänten och bara väntade på att någon skulle hitta mig, samtidigt som det gjorde vansinnigt ont i benet) så fokuserade jag 100% på andningen och att tänka positiva tankar, allt för att härda ut och inte få panik. Sedan dess har det följt otaliga situationer då jag har fått fokusera på andningen för att hantera smärtan och hålla oron i schack. Det häftigaste är väl egentligen att jag har blivit så medveten om detta. Det är någonting bra.

En annan bra sak är att jag känner mig rätt så stark rent fysiskt, vilket är en stor fördel när man ska balansera på ett ben, hoppa på kryckor, duscha eller bara gå på toa. Vem hade trott att det skulle krävas rena cirkuskonsterna bara för att torka sig i häcken?