Visar inlägg med etikett Yoga. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Yoga. Visa alla inlägg

onsdag 4 april 2012

Någon som spökade

Jag ligger på rygg, på min blåa yogamatta, fullt avslappnad. Mitt i rummet står en kandelaber med några levande ljus. De andra på yogapasset ligger utsprida i rummet men jag märker nästan inte att de är där, jag är så koncentrerad på min andning och min egen kropp.

- Slappna av i era käkar, säger yogaläraren.

Jag slappnar av i mina käkar och tungan ligger som en stor klump i munnen. Då kommer jag att tänka på min mormor och hur såg ut när hon låg i sin sjuksäng de sista dagarna och timmarna innan hon dog. Ja, i själva verket var hon mer död än levande. Hon orkade inte ens stänga sin mun och jag fick fukta hennes tunga med en våt tuss.

- Så här ser man ut när man är död, tänker jag och fortsätter slappna av.

Så plötsligt börjar jag nästan gråta. Bara sådär. Jag har ju faktiskt inte sörjt min mormor efter att hon dött, så det är väl dags, tänker jag. Det är så himla märkligt alltihop. Mormor är så närvarande att jag börjar fundera på om hon faktiskt är i rummet. Jag blir glad av den tanken.

Varför börjar jag tänka på mormor nu? Beror det på att jag besökte hennes grav för första gången i söndags? Kan det ha att göra med att jag fick så fint beröm på jobbet idag och att det på något sätt påminner om mormor. Mormor som alltid sagt till mig att jag är så duktig.

Jag stannar kvar i känslan och ler vid tanken på min fina mormor.

- Så kan ni börja röra på era fingrar och tår. Kom sakta tillbaka till rummet, säger yogaläraren och stämningen är bruten.

Vi sätter oss i cirkel, tackar för idag och börjar rulla ihop våra mattor, då yogaläraren plötsligt säger:

- Det var ett himla liv här idag, hörde ni det? Det var visst någon som spökade.

Jag hade inte hört någonting men förstod precis vad hon menade.

- Det var nog min mormor i så fall, för jag har tänkt på henne hela tiden.

Alla skrattar litegrann, samlar ihop sina grejer och går hem till sitt.

onsdag 19 januari 2011

Tack och lov att ben läker

Efter tre månader utan motion eller träning gjorde jag idag come back på yogan. Jag var osäker på hur det skulle gå med mitt halvtaskiga ben men det gick över förväntan. Nej förresten, det var helt fantastiskt!

Jag hade ett stort fånigt flin under hela passet och jag kände nästan för att gråta av lycka. Gud, vad jag har saknat yogan.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket min kropp behöver yogan. Och mitt huvud. Och min själ.

Tack och lov att ben läker.

måndag 25 oktober 2010

Rena cirkuskonsterna

Jag har precis pratat med min yogalärare och meddelat att jag inte kommer att kunna vara med på ett tag. Dessutom fick jag tillfälle att berätta hur mycket yogan har hjälp mig den senaste veckan.

När jag hade gjort mig illa (och satt i slänten och bara väntade på att någon skulle hitta mig, samtidigt som det gjorde vansinnigt ont i benet) så fokuserade jag 100% på andningen och att tänka positiva tankar, allt för att härda ut och inte få panik. Sedan dess har det följt otaliga situationer då jag har fått fokusera på andningen för att hantera smärtan och hålla oron i schack. Det häftigaste är väl egentligen att jag har blivit så medveten om detta. Det är någonting bra.

En annan bra sak är att jag känner mig rätt så stark rent fysiskt, vilket är en stor fördel när man ska balansera på ett ben, hoppa på kryckor, duscha eller bara gå på toa. Vem hade trott att det skulle krävas rena cirkuskonsterna bara för att torka sig i häcken?

måndag 26 april 2010

Vad ska jag läsa nu?

Jag har precis läst ut Elisabeth Gilberts underbara bok "Lyckan, kärleken och meningen med livet" och nu när jag läst ut den är det precis som Sandra sa, att man saknar den. Så vad ska jag läsa nu? Är det någon som har ett riktigt bra boktips?

Tips! Läs den helst på engelska då den har många språkliga referenser som inte funkar särskilt bra i den svenska översättningen. Originaltiteln är "Eat, Pray, Love"

måndag 22 mars 2010

Måndag

Jag skulle ha gått på yoga men hamnade i soffan framför brasan istället. Jag har försökt intala mig att det var bra att jag slutade kämpa för att ta det lite lugnt istället.

Idag har det verkligen varit måndag.

måndag 8 mars 2010

Jag vet inte om det klassas som ett godkänt mantra

Efter en VAB-dag med barnen så kändes det skönt att komma iväg på yoga. Det var ett riktigt bra pass och under meditationen var jag helt lycklig. Jag vet inte om det klassas som ett godkänt mantra men det enda jag kunde tänka på var när Storebror på största allvar och med stor inlevelse dansade till Eric Saades "Manboy".

Ja, vad ska man säga. Jag tror han tar hem klabbet.

fredag 26 februari 2010

Jäklar vad den kvinnan kunde knåda

52I min strävan att må bättre har jag provat på allt från psykoterapi, yoga, meditation och healing till massage och akupunktur. Igår var det dags att prova på något nytt. Jag hade fått tips om en kvinna som skulle vara duktig på att lösa upp spänningar i nacke och axlar och jäklar vad den kvinnan kunde knåda och bända.

Jag har vant mig vid att röra mig försiktigt eftersom häftiga rörelser, starka ljud och starkt ljus så lätt triggar huvudvärk och hade förväntat mig en något försiktigare behandling. Icke då. Hon masserade både armar och ben för allt hon var värd medan jag låg där på britsen och grimaserade. Sedan gick hon loss på rygg och nacke och när hon bad mig att vända mig om så hade det som vanligt låst sig i svanken och jag fick göra en rejäl kraftsamling för att tvinga kroppen att vända sig om.
- Du sa att du inte hade några problem med ryggen ja, sa hon ironiskt. Om du hade varit man hade du definitivt haft problem med ryggen, skrattade hon vidare.
-Allt är ju relativt, mumlade jag och la mig tillrätta inför nästa omgång.

Medan hon knådade och drog, knäckte och vred (-Inte konstigt att du har ont i huvudet. Det var ju inte nå't rätt med den nacken) pratade hon sig varm för sina kurser i poweryoga och spinning som hon definitivt tyckte att jag skulle prova på. Först reagerade jag med att bli irriterad och tänkte att hon inte hade förstått hur dåligt jag mådde och att jag aldrig skulle klara av vare sig poweryoga eller spinning i det skick jag var i men allteftersom började jag ändra inställning och se mig själv som hon gjorde, att det bara handlade om att få fart på mig!

Jag blev ruskigt medveten om att jag fastnat i ett tänkande som "jag är en person med värk som på sin höjd klarar av promenader" eller "jag äter värktabletter varje dag för det blir inte bättre än så här" eller "jag sover dåligt om nätterna men det är i alla fall bättre än förut".

Så himla häftigt att en människa så snabbt kunde kasta omkull min självbild och utmana min uppfattning om mig själv och min kropp. Nu jäklar ska det motioneras!

"Jag är en frisk person som tränar regelbundet för att må bra."

"Jag sover gott och nätterna och har en stark kropp som inte gör ont."

måndag 11 januari 2010

"Grodan"

Underbara yoga! Dagens bästa var nog "Grodan".

söndag 10 januari 2010

Få på mig min vigselring igen

Nu börjar vardagen igen med jobb och dagis. Jag kommer verkligen att sakna den här julen och den långa ledigheten samtidigt som det ska bli skönt att komma igång med rutinerna igen.

I morgon börjar yogan och det ska bli så kul. Jag vill, vill, vill verkligen få fart på den här gamla kroppen och hoppas att jag kan fortsätta vara motiverad även när dagarna blir mer inrutade och krafterna allt mindre.

Tänk att ha en kropp som Pink eller vara snygg som Catherine Zeta Jones till exempel. Det skulle vara nåt det...


Realistiskt? Eh, va? Jag får nog börja med att få ner mitt BMI under 25 och lyckas få på mig min vigselring igen så lovar jag att vara nöjd och glad ett tag.

Kanske skulle ta en promenad idag trots allt?

torsdag 31 december 2009

Låt framgångssagan börja

För mig så har 2009 varit det mest dramatiska året i mitt liv. För ett år sedan var jag så sjuk att jag inte tog mig hemifrån annat än för att träffa min läkare, huvudvärksattackerna avlöste varandra och framtiden var fullständigt oviss. Skulle jag någonsin bli frisk?

Så här ett år senare så känns det helt obegripligt att vi (sjukdom drabbar ju även människorna runt omkring) har gått igenom det här och dessutom blivit stärkta av erfarenheten.

Jag känner mig mer harmonisk, lycklig och stark nu än jag någonsin har gjort, trots att jag fortfarande är väldigt begränsad av min huvudvärk.

Hur som helst, nog med återblickar, nu är det nytt år som gäller! Mitt nyårslöfte inför 2010 är att lära mig "stänga av hjärnan". För att lära mig det ska jag prioritera yoga och meditation och jag har räknat ut att detta kommer att få trevliga bieffekter såsom att jag kommer att ha kraft till att motionera mera och äta mindre, vilket i sin tur kommer att leda till att jag kommer sova bättre, gå ner i vikt och kunna dra ner på värktabletterna.

Men det slutar inte där, ni kan ju föreställa er vilken välmående och fantastisk människa jag kommer att vara och då kommer jag förstås att bli en bättre fru (om det nu är möjligt) och framförallt en mer närvarande mamma, vilket min små killar kommer att vinna på.

Låt framgångssagan börja.