Lite körigt just nu

Idag har jag inte tid att blogga för jag måste läsa klart en superspännande bok som mamma skickat till mig. Det är lite körigt just nu.


"Askungar" av Kristina Ohlsson

Står mig upp i halsen

För att balansera mitt tidigare inlägg kommer nu detta:

Tidningen Mama står mig upp i halsen. Jag är så trött på deras rosaskimrande (eller sliskigt snyftiga) syn på moderskap och familjeliv. På senaste omslaget kan man läsa: Stolta mammor: "Jag älskar min degmage"

Yeah, right.

Jag är kär

Jag tror att jag är kär. Eller att jag åtminstone är kär i att känna starka känslor.

Efter att ha tittat på Sommarpratarna på SVT Play så måste jag erkänna att jag just nu är kär i prästen Tomas Sjödin. Eller kanske ännu mer psykologen och före detta elitsoldaten Manuel Knight. Nej förresten, jag väljer kärleksbomben och poeten Bob Hanson. Underbara män som bara lyser av närvaro och just kärlek. De har allihop fattat grejen och det bara strålar om dem. Mmmmm...

När jag ändå är igång kan jag slänga in Nahid Persson-Sarvestani och Magdalena Graaf också. Två oerhört starka människor som upplevt så mycket elände och ändå lyckats komma ut på andra sidan utan bitterhet och ilska. Sådan vill jag vara.

Jag har två program kvar, så det finns risk att listan blir ännu längre. Ibland är det inte så dumt att vara fast i TV-soffan.


Kärleksbomben Bob Hansson (Foto: Thron Ullberg)

Inte fullt lika ont

Jag vet inte om jag vågar säga det men jag gör det ändå.

Benet gör inte fullt lika ont idag. Tror jag.

Det är ju en vecka sedan operation så det kan ju faktiskt vara rimligt. Någon som vet vad man kan förvänta sig när man har brutit benet? När kan man hoppa omkring obehindrat på kryckor, med håret snyggt svallande och med ett leende på läpparna, utan att behöva lägga sig ner och flämta efter 30 sekunder?

Rena cirkuskonsterna

Jag har precis pratat med min yogalärare och meddelat att jag inte kommer att kunna vara med på ett tag. Dessutom fick jag tillfälle att berätta hur mycket yogan har hjälp mig den senaste veckan.

När jag hade gjort mig illa (och satt i slänten och bara väntade på att någon skulle hitta mig, samtidigt som det gjorde vansinnigt ont i benet) så fokuserade jag 100% på andningen och att tänka positiva tankar, allt för att härda ut och inte få panik. Sedan dess har det följt otaliga situationer då jag har fått fokusera på andningen för att hantera smärtan och hålla oron i schack. Det häftigaste är väl egentligen att jag har blivit så medveten om detta. Det är någonting bra.

En annan bra sak är att jag känner mig rätt så stark rent fysiskt, vilket är en stor fördel när man ska balansera på ett ben, hoppa på kryckor, duscha eller bara gå på toa. Vem hade trott att det skulle krävas rena cirkuskonsterna bara för att torka sig i häcken?

Ja, ni fattar

Lugn lördag. Barnen leker, maken fixar och grejar, svärmor, svägerskan och lillkusinen har varit här med fika.

Själv halvligger jag i soffan och porrsurfar på Anja Pärson. Ja, ni fattar.

Om jag fick byta liv med någon för en dag så skulle jag definitivt välja Anja Pärson. Bild från sverigesradio.se

Fullt med vassa stenar

Maken har precis varit nere i slänten (eller stupet, om man så vill) och plockat upp lite grejer som blivit kvar efter olyckan - en trädgårdskorg, en filt, en planka, en vante, en strumpa och min sönderklippta sko.

- Du måste verkligen haft tur när du landade. Det är fullt med vassa stenar som sticker upp precis överallt där nere.

Ja, det är helt ofattbart att det gick så bra som det gjorde. Om man tänker efter.

En platta och lite skruv

Jag har glada nyheter. Min fot sitter numera ihop med mitt ben med hjälp av en 12 cm lång platta och lite skruv. Skönt är det inte men det är förstås fint att operationen är överstökad.

Mitt största bekymmer just nu är hur jag ska få ihop tillräckligt med mod för att köra in en nål i magen på mig själv. Den barska sjuksyrran Göran hetsade mig till att klara av det igår och nu skulle jag verkligen behöva hans stöd (jag menar hot).

- Du har ju bett om det själv, påpekade han med ett sadistiskt leende på sina läppar.

- Ja, OK då, jag gör det väl då. Men bara för att slippa få en blodpropp, inte för att du säger det.


Klexane används för att förebygga blodproppar

#?/@!!¤*¨/?)#!

• Avbokat möten och satt igång Out of Office på jobbmailen - check
• Gjort vad jag har kunnat för att komma till operation så snart som möjligt - check
• Pratat med Rehab-Bengt på Företagshälsan och fått tips och råd inför den kommande kontakten med Försäkringsk#?/@!!¤*¨/?)#! - check
• Anmält olyckan till mitt försäkringsbolag - check
• Proppat mig full med värktabletter - check

Bruten fotled

Ja herregud, var ska jag börja? När jag röjde sly i slänten nedanför huset och fick för mig att göra ett hopp ut i luften? Eller när jag satt på en sten och höll mig i en björk i väntan på att någon skulle komma på att jag saknades? Eller när Storebror kom ut och var en riktig hjälte och ringde på hjälp och kom och satte sig bredvid mig? Eller när 6 brandmän och två sjukvårdare försökte baxa mig uppför det steniga stupet? Eller när de knockade mig med morfin och lustgas för att rätta till foten och gipsa? Eller när jag låg hela natten i en korridor och väntade på besked medan Harry 93 år låg och ropade på mamma på ena sidan och en fyllebult låg och svor och skrek på andra sidan? Eller när jag fick dela rum med en rumänsk kvinna som varit med om en trafikolycka och fått sitt knä krossat och väntat på operation sedan i torsdags?

Ja, ja, eländes elände. Nu är jag hemskickad i väntan på operation (de hinner inte med) och kan inget göra annat än att knapra i mig smärtstillande och hålla foten högt och stilla. Hallå Sverigens sjukvård! Vad väntar ni på? Se till att få den här fotleden opererad nu!!

Vad Lill-Babs är lik Christer Lindarw

Herregud vad Lill-Babs är lik Christer Lindarw! Eller är det Christer Lindarw som ser ut som Lill-Babs?...

Göra en mamma glad

Storebror har ända sedan han började Nollan pratat om hur jobbigt det kommer att bli i Ettan. Han har fått berättat för sig att då måste man sitta still och skriva och räkna hela tiden.

Idag när han kom hem så sa han allvarligt: "Jag kommer att gilla att gå i Ettan även om de har en massa prov och så, för jag gillar liksom prov."

Tänk vad lite som krävs för att göra en mamma glad.

Systrar på turridning

I lördags morse gav jag mig ut med mina systrar på turridning. Det var helt enkelt underbart. Att rida är riktigt roligt! Så nu ringer ni till Gibraltar Turridning och bokar in en dagstur ni också - det kommer ni inte att ångra.

Högmod går före fall

Vem tror jag att jag är? En sån där pigg människa som jobbar, tränar, fixar homeparties, träffar mina väninnor över ett glas vin efter jobbet, skjutsar barn till simskolor och handbollsträningar samtidigt som jag sveper fram vacker som en dag, smärt och smidig med ett ständigt leende på läpparna.

Nej just det. Det är inte jag.

Jag är en person som behöver lugnt och ro emellanåt, att bara få sitta och glo en stund, att få klippa grenar med min nya sekatör, att gå osminkad hela helgen, kunna andas frisk luft och lyssna på tystnaden.

- Snälla hjärna, kan du vara tyst en stund? Jag är så trött på att höra dig tänka samma tankar om och om igen. De är ju inte ens särskilt intressanta eller intelligenta så varför envisas med att upprepa dem ständigt och jämt? Du kan väl bara vara tyst en liten stund? Bara en liten, liten stund.