Målbild

Några tusen procent

30 dagars träning blev det kanske inte men bra många fler träningspass än normalt. Typ några tusen procent fler skulle jag tro.

Lärdomen är att det är skönt att träna, jag sover gott när jag har tränat och det är härligt att använda kroppen. Den är till för att röras på!











Nu fortsätter utmaningarna. Jag råkade i ett svagt ögonblick anmäla mig till Midnattsloppet som går av stapeln här i Göteborg i slutet av augusti så nu tränar jag för att kunna jogga en mil med förståndet i behåll och utan att skada mig. Ska jag vara helt ärlig siktar jag på en tid under 1 timme och tio minuter och det hoppas jag kunna klara. Har köpt mig ett par bra (men skitfula) gympaskor som jag sätter all min tilltro till.

Nu är det nedräkning till semestern.

Rört på fläsket

Kors i taket. Gissa vem som har rört på fläsket idag igen? Nu känner jag att jag med gott samvete kan hänge mig åt lammfärsbiffar, tsatsiki och rödvin.



















Gå 5 min, lätt löpning 5 min, gå 2 min, lätt löpning 5 min, gå 5 min, backintervall 8 sek

Aningens för tajta träningskläder

Idag fick jag ett ryck och bestämde mig för att ge mig ut och jogga.
- På med skorna så drar vi ut och springer! hojtade jag åt maken och drog på mig mina aningens för tajta träningskläder.
- Du vet att jag inte bara kan bestämma mig så där fort.
- Äh kom igen, du behöver ju konditionsträning, eller hur?

Sagt och gjort, både jag och maken kom ut på årets premiärjogg och våra stora, stora söner fick vara ensamma hemma i 25 minuter medan vi svettades på grusvägen bakom huset. Killarna fick provringa min mobil två gånger innan jag kände mig säker på att de skulle klara av att höra av sig om det skulle hända något. De fick lova att inte äta något eller greja i köket medan vi var borta. Hjälp, det är helt klart dags för mig att börja träna mig på att släppa taget!

Hur som helst, både joggingturen och grabbarnas 25 obevakade minuter gick alldeles utmärkt.

Gå 5 min, lätt löpning 5 min, gå 2 min, lätt löpning 5 min, gå 5 min, backintervall 8 sek

Tummen upp för skidskolan!

Den blåsiga, regniga, snöiga och mörka tisdagskvällen

Stormen Emil satte igång ordentligt igår kväll och satte nästan stopp för mina träningsplaner men jag ringde ändå grannen och sa:

- Jag vet att det är dåligt väder men jag funderar ändå på att ta en promenad.

Tystnad

- Jag byter om. Ses om en stund.

Så var vi två tappra morsor som gav oss ut på en timmes svettig promenad i den blåsiga, regniga, snöiga och mörka tisdagskvällen.

Fortfarande 100-procentig alltså.

Ett löfte om mer motion och mindre mat

Det nya året börjar förstås med ett löfte om mer motion och mindre mat. Inte så fantasifullt kanske men ack så nödvändigt. Går och drar runt på minst 10 onödiga kilon som liksom vägrar släppa taget.

Så nu har jag hållit igen på portionerna och promenerat med grannen två dagar i rad. 2 av 2 dagar, det är ju för sjutton 100%. Jag sa ju att det skulle bli ett bra år!

Tipsa gärna om roliga bantar- och träningsbloggar så att jag kan hålla motivationen igång mer än ett par dagar. Det skulle ju vara ruskigt pinsamt om jag skulle förbli en fetknopp nu när jag har lagt ut mina ambitioner i offentlighetens ljus.
















Julklappen från jobbet kom väl till pass under kvällens promenad

Träning är inte förhandlingsbart!

Eftersom jag är fast hemma med ett brutet ben så blir det en hel del TV-tittande. Nu senast ett program av Oprah där de pratade om att antalet människor som lider av diabetes är skyhögt. Många ignorerar helt enkelt sin sjukdom och när de väl får problem av sin diabetes är det för sent att börja sköta om sig, kroppen har redan tagit stryk.

Herregud, jag har verkligen blivit skraj för det här med dålig hälsa. Det finns ingenting jag hellre vill än att vara stark och leva ett långt och hälsosamt liv. Alla andra ambitioner är faktiskt som bortblåsta.

Hur som helst så skickade de in en kille som skulle lära ett antal äldre damer i riskzonen att leva ett mer hälsosamt liv och det han började med att pränta in i deras hattbeprydda små huvuden var:

-Exercise is non-negotiable!

Hörde ni? Ska man ha en god hälsa så kan man inte avstå från att motionera, det är ett absolut måste. Träning är inte förhandlingsbart! Tänk om man tog träning för givet precis som tandborstning, det är något man bara gör utan att tänka. Det är inget alternativ att låta bli.

Ge mig ett år till så

När jag bröt benet blev jag så oerhört besviken över att inte kunna träna.
-Jag har ju precis kommit igång och så händer det här!

Kombinationen "orörlig" + "tycka synd om sig själv" är som gjord för viktuppgång men trots detta usla utgångsläge så har jag försökt att inte tappa stilen när det gäller maten. Jag har försökt hålla fast vid min tjockyoghurt och supermüsli till frukost och inte frossat alltför mycket i mackor.

Däremot har jag inte vågat ställa mig på vågen av rädsla för att ha gått upp i vikt. Fram till idag. Vilken glädje när vågen visade neråt! Det kan bero på att mina benmuskler har förtvinat men skit samma.

Sedan toppen (eller botten) för ett drygt år sedan så har jag gått ner 13 kilo och nu återstår att sega sig ner ytterligare 10 kilo. Det går inte snabbt men det går. Ge mig ett år till så ska jag nog ha nått min målvikt och min drömhälsa. Be aware!

Systrar på turridning

I lördags morse gav jag mig ut med mina systrar på turridning. Det var helt enkelt underbart. Att rida är riktigt roligt! Så nu ringer ni till Gibraltar Turridning och bokar in en dagstur ni också - det kommer ni inte att ångra.

Det här med "kraftig benstomme"

Jag har kommit igång med träningen den här veckan. Det känns fantastiskt bra även om mitt utgångsläge är i sorgligaste laget. Men, men.

Hur som helst så leder all träning och fokus på kroppen till en hel del funderingar. Om man är klent byggd, gör det mer ont att träna då? Om man är kraftigt byggd, betyder det att man med automatik är mer tålig för påfrestningar? Det här med "kraftig benstomme" (suck, stön) hänger det ihop med mer explosiva muskler och därmed sämre uthållighet?

Hur får man reda på såna här grejer? Kan man vara så krass att man delar in kroppstyper på det här sättet eller klassas det som rasbiologi?! Är det sånt här man får lära sig på Hälsohögskolan? Idrottsfysiologi, vad sjutton är det?

Om någon sitter inne på de här kunskaperna - ut med språket!

Sumobrottning

Jag skulle vilja gå ner i vikt. Jag vill det så pass mycket att jag har bokat en tid på ett gym i morgon. I klädväg hittar jag bara ett par jazzbyxor och det säger väl en hel del om hur länge sedan jag satte min fot på ett gym.

Hursomhelst, i förmiddags köpte jag mig en ny sport-bh, ett par träningsbyxor och ett par nya t-shirts och provade dem här hemma. Jag kände mig rätt nöjd med mig själv bara av att ha på mig träningskläderna. Precis då kom en av storebrors kompisar förbi och ville leka och Storebror förklarade stolt att hans mamma minsann hade köpt nya träningskläder.

- Ja, jag ska gå till gymmet och träna, sa jag malligt.
- Vill du bli stark? frågade kompisen.
- Ja, precis.
- Det är bra att vara tjock om man ska vinna i sumobrottning, sa kompisen allvarligt.
- Eh, ja just det...

Har de sumobrottning på gymmet månntro?

Vad f*#n är problemet?

Jag är så himla irriterad på mig själv. Jag vet precis vad jag behöver göra för att må bra men ändå klarar jag inte av att genomföra det. Jag vet att jag skulle må bra av att:

• äta bra och näringsriktig kost
• dra ner på socker och kaffe
• motionera
• koppla av och lugna ner min hjärna genom att meditera

Istället snurrar allting allt fortare. Jag har sån lust att dra igång bygg- och trädgårdsprojekt, köpa nya kläder till barnen och mig själv, träffa kompisar, satsa på jobbet, gå på bröllop, hälsa på släkten, planera sommarsemestern, läsa böcker, spela piano, sjunga... Precis allting känns så mycket roligare än att sitta ner på rumpan och ta det lugnt. Känna ro och harmoni. Vara utan smärta.

Å andra sidan varar inte energin och glädjen särskilt länge utan jag blir liggande med migrän var och varannan dag, vare sig jag vill eller inte. Varför ska det vara så svårt att göra rätt? Vad f*#n är problemet?

I mitt rätta element

Jag mår som bäst och är allra lyckligast när jag får vara i mitt rätta element - i skidbacken. Det finns ingenting som slår det. Att flyga nerför backarna i världens fart. Jag fullkomligt älskar det.

I år var dessutom barnen så stora att vi kunde åka i backarna hela familjen tillsammans. Lyckliga föräldrar och lyckliga barn. Någon som vet hur man stoppar tiden?

"Leoparderna" på väg ner i Björnbuselandet

Jäklar vad den kvinnan kunde knåda

52I min strävan att må bättre har jag provat på allt från psykoterapi, yoga, meditation och healing till massage och akupunktur. Igår var det dags att prova på något nytt. Jag hade fått tips om en kvinna som skulle vara duktig på att lösa upp spänningar i nacke och axlar och jäklar vad den kvinnan kunde knåda och bända.

Jag har vant mig vid att röra mig försiktigt eftersom häftiga rörelser, starka ljud och starkt ljus så lätt triggar huvudvärk och hade förväntat mig en något försiktigare behandling. Icke då. Hon masserade både armar och ben för allt hon var värd medan jag låg där på britsen och grimaserade. Sedan gick hon loss på rygg och nacke och när hon bad mig att vända mig om så hade det som vanligt låst sig i svanken och jag fick göra en rejäl kraftsamling för att tvinga kroppen att vända sig om.
- Du sa att du inte hade några problem med ryggen ja, sa hon ironiskt. Om du hade varit man hade du definitivt haft problem med ryggen, skrattade hon vidare.
-Allt är ju relativt, mumlade jag och la mig tillrätta inför nästa omgång.

Medan hon knådade och drog, knäckte och vred (-Inte konstigt att du har ont i huvudet. Det var ju inte nå't rätt med den nacken) pratade hon sig varm för sina kurser i poweryoga och spinning som hon definitivt tyckte att jag skulle prova på. Först reagerade jag med att bli irriterad och tänkte att hon inte hade förstått hur dåligt jag mådde och att jag aldrig skulle klara av vare sig poweryoga eller spinning i det skick jag var i men allteftersom började jag ändra inställning och se mig själv som hon gjorde, att det bara handlade om att få fart på mig!

Jag blev ruskigt medveten om att jag fastnat i ett tänkande som "jag är en person med värk som på sin höjd klarar av promenader" eller "jag äter värktabletter varje dag för det blir inte bättre än så här" eller "jag sover dåligt om nätterna men det är i alla fall bättre än förut".

Så himla häftigt att en människa så snabbt kunde kasta omkull min självbild och utmana min uppfattning om mig själv och min kropp. Nu jäklar ska det motioneras!

"Jag är en frisk person som tränar regelbundet för att må bra."

"Jag sover gott och nätterna och har en stark kropp som inte gör ont."

Få på mig min vigselring igen

Nu börjar vardagen igen med jobb och dagis. Jag kommer verkligen att sakna den här julen och den långa ledigheten samtidigt som det ska bli skönt att komma igång med rutinerna igen.

I morgon börjar yogan och det ska bli så kul. Jag vill, vill, vill verkligen få fart på den här gamla kroppen och hoppas att jag kan fortsätta vara motiverad även när dagarna blir mer inrutade och krafterna allt mindre.

Tänk att ha en kropp som Pink eller vara snygg som Catherine Zeta Jones till exempel. Det skulle vara nåt det...


Realistiskt? Eh, va? Jag får nog börja med att få ner mitt BMI under 25 och lyckas få på mig min vigselring igen så lovar jag att vara nöjd och glad ett tag.

Kanske skulle ta en promenad idag trots allt?

Förnuft och känsla

Promenad + simning = trött

Därför tänker jag parkera mig i TV-soffan och kolla på Förnuft och känsla. Jag tänkte att TV-serien kanske är bättre än boken, för den var helt bedrövlig.

Varm och röd och trött

Det blev en promenad idag. Jag blev varm och röd och trött och det får väl antas vara något bra.

Börjar bra

Det börjar bra det här. Jag har precis tagit årets första långpromenad. Check.

Låt framgångssagan börja

För mig så har 2009 varit det mest dramatiska året i mitt liv. För ett år sedan var jag så sjuk att jag inte tog mig hemifrån annat än för att träffa min läkare, huvudvärksattackerna avlöste varandra och framtiden var fullständigt oviss. Skulle jag någonsin bli frisk?

Så här ett år senare så känns det helt obegripligt att vi (sjukdom drabbar ju även människorna runt omkring) har gått igenom det här och dessutom blivit stärkta av erfarenheten.

Jag känner mig mer harmonisk, lycklig och stark nu än jag någonsin har gjort, trots att jag fortfarande är väldigt begränsad av min huvudvärk.

Hur som helst, nog med återblickar, nu är det nytt år som gäller! Mitt nyårslöfte inför 2010 är att lära mig "stänga av hjärnan". För att lära mig det ska jag prioritera yoga och meditation och jag har räknat ut att detta kommer att få trevliga bieffekter såsom att jag kommer att ha kraft till att motionera mera och äta mindre, vilket i sin tur kommer att leda till att jag kommer sova bättre, gå ner i vikt och kunna dra ner på värktabletterna.

Men det slutar inte där, ni kan ju föreställa er vilken välmående och fantastisk människa jag kommer att vara och då kommer jag förstås att bli en bättre fru (om det nu är möjligt) och framförallt en mer närvarande mamma, vilket min små killar kommer att vinna på.

Låt framgångssagan börja.