På förmiddagen ringde en god vän till mig som hade vägarna förbi och frågade om jag ville ha besök. Självklart, hon har sett mig i värre skick än så här.
Hon svängde upp på garageuppfarten, klev in med all sin energi och sedan satte vi oss i köket för att prata, prata och prata. Vi har båda utmaningar i våra liv just nu men av lite olika karaktär.
Själv ifrågasätter jag allting just nu. Ska vi sälja huset och få mer tid och pengar till annat? Ska jag byta jobb till något som inte kräver fullt så mycket av mig? Är vårt äktenskap bra eller borde vi dela på oss? (Det är väl det man gör när barnen blivit lite större?) Ska vi skaffa ett tredje barn (Nej, det beslutet är redan fattat och det ska vi INTE). Ska vi flytta utomlands? Köpa sommarstuga? Skaffa hundvalp?
Efter att ha ältat allting några varv så frågar jag min vän: Hur kommer det sig att under hela den här stunden så har jag inte pratat någonting om det som egentligen är mitt problem, nämligen hur jag ska ta hand om min kropp?
-Det är för att det är svårast, svarar hon lugnt.
Ja, självklart är det så. Det är för att det är svårast.
För mig hade det varit mycket enklare att skilja mig eller byta jobb och vända upp och ner på livet på alla sätt och vis, men jag klarar bara inte av att ta kontroll över kosten och motionen.
Hur är det möjligt? Hur kan det vara enklare att skilja sig från den man älskar än att sluta äta mackor och börja träna regelbundet?
Så nu kära Fia, slutar du upp att ifrågasätta allting i ditt liv och njuter av din härliga familj, ditt schyssta jobb och ditt fina hus. Det enda du behöver fokusera på är att motionera lite varje dag, sluta äta skräpmat och annan skit och istället äta lagom stora portioner på regelbundna tider, så kommer allting att bli alldeles, alldeles underbart.
om mina härliga ungar, min potentiellt härliga kropp och om livet i största allmänhet i hopp om att bli lite klokare på vad jag gör här på jorden
Visar inlägg med etikett Frustration. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Frustration. Visa alla inlägg
torsdag 28 mars 2013
onsdag 22 februari 2012
Kan man anmäla Ortopeden till Wipeout?
För ett drygt år sedan bröt jag fotleden med allt vad det innebär. På det följde ett försäkringsärende och innan det kan läggas till handlingarna ska det utredas huruvida jag har fått bestående men efter skadan.
Jag har nu fått en kallelse till Ortopeden för undersökning och bedömning av läkare. Jag skulle tro att det är försäkringsbolaget som har initierat detta. Dessvärre passar inte tiden mig så jag ringde det nummer som stod på kallelsen efter meningen "om du behöver ändra tiden, var vänlig kontakta oss på...". När jag ringde det angivna telefonnumret på den utsatta telefontiden meddelade en röst att det var så många i kö att de inte kunde ta emot fler och att jag uppmanades att ringa lite senare.
Otaliga försök senare kom jag fram till en stressad sköterska som sa:
- Är det en intygstid så får du prata med Karin. Läkarna gör det där på sin fritid så det har inte vi med att göra.
Efter mycket suckande och pustande fick jag numret till denna Karin och ringde henne.
- Jag kan inte ge dig en ny tid, det är bara läkaren som kan göra det. Är du säker på att du inte kan komma den tiden?
Det slutade med att hon lovade att prata med läkaren och att de skickar ut ett nytt brev med en ny tid. Låt oss hoppas att tiden passar nästa gång, annars tror jag att jag anmäler dem till Wipeout.
Jag har nu fått en kallelse till Ortopeden för undersökning och bedömning av läkare. Jag skulle tro att det är försäkringsbolaget som har initierat detta. Dessvärre passar inte tiden mig så jag ringde det nummer som stod på kallelsen efter meningen "om du behöver ändra tiden, var vänlig kontakta oss på...". När jag ringde det angivna telefonnumret på den utsatta telefontiden meddelade en röst att det var så många i kö att de inte kunde ta emot fler och att jag uppmanades att ringa lite senare.
Otaliga försök senare kom jag fram till en stressad sköterska som sa:
- Är det en intygstid så får du prata med Karin. Läkarna gör det där på sin fritid så det har inte vi med att göra.
Efter mycket suckande och pustande fick jag numret till denna Karin och ringde henne.
- Jag kan inte ge dig en ny tid, det är bara läkaren som kan göra det. Är du säker på att du inte kan komma den tiden?
Det slutade med att hon lovade att prata med läkaren och att de skickar ut ett nytt brev med en ny tid. Låt oss hoppas att tiden passar nästa gång, annars tror jag att jag anmäler dem till Wipeout.
söndag 15 januari 2012
Begagnad nacke och axlar till salu
Min supersnälla vän/massör åkte till jobbet en söndagskväll för att ta sig an min stela nacke och det behövdes kan jag säga.
Jag glömde visst bort att man som f.d. burnout inte kan sätta igång och banta, promenera, jobba, fixa barnkalas...
Gör om. Gör rätt.
Jag glömde visst bort att man som f.d. burnout inte kan sätta igång och banta, promenera, jobba, fixa barnkalas...
Gör om. Gör rätt.
lördag 18 december 2010
Fin julstämning
Att skrika på sina barn ger väldigt fin julstämning har jag hört.
Etiketter:
Frustration,
Föräldraskap,
Ilska
torsdag 25 november 2010
Många långsamma hälsningar
Jag har väl aldrig varit så trevlig mot någon annan människa som när jag blev uppringd av min handläggare på Försäkringskassan i morse. Mitt öde vilar i hennes händer. Kors i taket, efter sex veckors sjukskrivning börjar det närma sig, de ska SNART handlägga mitt ärende. Hej vad det går undan.
Först ska de alltså ta ställning till om jag har rätt till sjukpenning och sedan ska de bedöma om jag kan få sjukresor till och från arbetet. Men då måste jag först ringa runt till olika taxibolag och skicka in ett beslutsunderlag i form av prisuppgifter. Jag måste såklart använda rätt blankett och sedan är det bara att hoppas på min handläggares goda vilja.
Jag har tyvärr inget som helst förtroende för den myndigheten och räknar inte med ett korvöre i sjukpenning. Dessutom tror jag att jag kommer att bli bra i benet långt innan de ens hinner handlägga ärendet. I fortsättningen blir det till att följa Anne Wibbles råd och ha en årslön på banken...
Många långsamma hälsningar,
Häxan Surtant

Bild lånad av svt.se Foto: Carl-Johan Söder
Först ska de alltså ta ställning till om jag har rätt till sjukpenning och sedan ska de bedöma om jag kan få sjukresor till och från arbetet. Men då måste jag först ringa runt till olika taxibolag och skicka in ett beslutsunderlag i form av prisuppgifter. Jag måste såklart använda rätt blankett och sedan är det bara att hoppas på min handläggares goda vilja.
Jag har tyvärr inget som helst förtroende för den myndigheten och räknar inte med ett korvöre i sjukpenning. Dessutom tror jag att jag kommer att bli bra i benet långt innan de ens hinner handlägga ärendet. I fortsättningen blir det till att följa Anne Wibbles råd och ha en årslön på banken...
Många långsamma hälsningar,
Häxan Surtant

Bild lånad av svt.se Foto: Carl-Johan Söder
Etiketter:
Betraktelser,
Elände,
Frustration,
Ilska
måndag 8 november 2010
En kall och frostig morgon
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
