Visar inlägg med etikett Elände. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Elände. Visa alla inlägg

tisdag 26 mars 2013

Ungefär som en astronaut

Nu har jag varit hemma i tre veckor och inbillar mig att jag känner mig något bättre. Igår kom jag ut på en längre promenad och det kändes helt ok. Till en början kände jag mig lite konstig i benen, det kändes som om jag gick på månen, jag fick ingen riktig kontakt med marken. Det är väldigt svårt att förklara men jag är lite som i en bubbla där allting går i slow motion. Lite som att vara full, fast inte lika roligt.

Jag har inte direkt någon värk utan snarare en trötthetskänsla. Jag sover 10 timmar per natt men är ändå jättetrött hela dagarna. Jag känner mig tung och lätt på samma gång, ungefär som en astronaut borde känna sig.

Inte för jag har en aning om hur det känns att vara astronaut.

torsdag 14 mars 2013

Favorit i repris

I drygt två år har det funkat alldeles utmärkt. Jag har kunnat arbeta och knappt haft några sjukdagar.

Så händer det i alla fall. Kroppen protesterar. Vill ta en paus.

Jag inser att jag måste lyssna på signalerna innan det går för långt men samtidigt känns det fruktansvärt irriterande och patetiskt alltihop. Hur svårt kan det vara att ta hand om sig så att man har krafter att klara av ett helt vanligt liv?! Jag är besviken på mig själv. Jag hade kunna plocka det tidigare.

torsdag 29 december 2011

Vilket ruttet väder!

Regn, blåst och plusgrader. Känns som att det har stormat oavbrutet i över en vecka nu.

Julbelysningen känns fullständigt mal placé.

Vilken deppig avslutning på ett för övrigt fantastiskt 2011 (funderar på att försöka mig på en årssammanfattning som kompensation för mitt uteblivna bloggande).

Nej, nu blir det till att rycka upp sig, ge sig ut i stormen och köpa mat inför nyårsfesten.

fredag 23 december 2011

...som får den friskaste person att börja hulka

Jag har en skruvad teori om att man inte får ha det för bra. Känner man sig riktigt lycklig så kan man ge sig den på att något hemskt ska hända.

Det är därför med stor glädje jag kan meddela att natten tillbringats med en kräksjuk son. Vi snackar ingen "lite knas i magen-kräksjuka" utan Vinterkräksjukan med stort V. Ni vet när tarmen liksom vänder sig ut och in och man inte kan sluta kräkas även om det inte finns något att få upp. Riktigt illaluktande spya som får den friskaste person att börja hulka. Feber och frossa.

Har inte meddelat släkten än men man kan väl ändå konstatera att hela julplaneringen just sprack. Nu är det bara att vänta på att vi andra tre ska börja må illa. Perfekt! Då händer nog inget riktigt hemskt på ett tag i alla fall.

Förresten, kan katter bli kräksjuka? I så fall är vi fyra som står på tur.

söndag 2 januari 2011

Något skumt på gång

Det är något skumt på gång när Storebror lägger sig i soffan för att vila.
39 graders feber

torsdag 25 november 2010

Många långsamma hälsningar

Jag har väl aldrig varit så trevlig mot någon annan människa som när jag blev uppringd av min handläggare på Försäkringskassan i morse. Mitt öde vilar i hennes händer. Kors i taket, efter sex veckors sjukskrivning börjar det närma sig, de ska SNART handlägga mitt ärende. Hej vad det går undan.

Först ska de alltså ta ställning till om jag har rätt till sjukpenning och sedan ska de bedöma om jag kan få sjukresor till och från arbetet. Men då måste jag först ringa runt till olika taxibolag och skicka in ett beslutsunderlag i form av prisuppgifter. Jag måste såklart använda rätt blankett och sedan är det bara att hoppas på min handläggares goda vilja.

Jag har tyvärr inget som helst förtroende för den myndigheten och räknar inte med ett korvöre i sjukpenning. Dessutom tror jag att jag kommer att bli bra i benet långt innan de ens hinner handlägga ärendet. I fortsättningen blir det till att följa Anne Wibbles råd och ha en årslön på banken...

Många långsamma hälsningar,
Häxan Surtant


Bild lånad av svt.se Foto: Carl-Johan Söder

måndag 1 november 2010

Du skulle kunna bli diktator

Min snälla, söta, fina syster har varit här i helgen. Hon har åkt med lillebror på handbollsskola och simskola, pimpat en halloweenpumpa, plockat och städat, ordnat en skattjakt, underhållit mig med skvaller om vad som hänt utanför den här lilla bubblan, skyfflat grus, dansat, lagat supersmaskig middag och varit allmänt underbar.

Som tack fick hon dras med en snäsig storasyster som delade ut order från soffan. Förlåt mig, jag HATAR att inte få vara med, att inte kunna delta, att gå miste om det roliga ("Du skulle kunna bli diktator" "Hoppas att hon blir frisk snart så att ni slipper soff-Hitler").

Det blev i alla fall några lugna stunder för resten av familjen medan jag plöjde igenom deckare nummer två.

"Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen

Rätt så bra den också men jag tror nog att "Askungar" var snäppet bättre. Hur som helst så kände jag mig nöjd på deckare efter den och gav mig i kast med en ryslig och samtidigt vacker roman om Vél d'Hiv-razzian i Paris 1942, då den franska polisen arresterade över 12 000 judar som de sedan skickade vidare till Auschwitz. Läs den!

"Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay

måndag 25 oktober 2010

Rena cirkuskonsterna

Jag har precis pratat med min yogalärare och meddelat att jag inte kommer att kunna vara med på ett tag. Dessutom fick jag tillfälle att berätta hur mycket yogan har hjälp mig den senaste veckan.

När jag hade gjort mig illa (och satt i slänten och bara väntade på att någon skulle hitta mig, samtidigt som det gjorde vansinnigt ont i benet) så fokuserade jag 100% på andningen och att tänka positiva tankar, allt för att härda ut och inte få panik. Sedan dess har det följt otaliga situationer då jag har fått fokusera på andningen för att hantera smärtan och hålla oron i schack. Det häftigaste är väl egentligen att jag har blivit så medveten om detta. Det är någonting bra.

En annan bra sak är att jag känner mig rätt så stark rent fysiskt, vilket är en stor fördel när man ska balansera på ett ben, hoppa på kryckor, duscha eller bara gå på toa. Vem hade trott att det skulle krävas rena cirkuskonsterna bara för att torka sig i häcken?

fredag 22 oktober 2010

En platta och lite skruv

Jag har glada nyheter. Min fot sitter numera ihop med mitt ben med hjälp av en 12 cm lång platta och lite skruv. Skönt är det inte men det är förstås fint att operationen är överstökad.

Mitt största bekymmer just nu är hur jag ska få ihop tillräckligt med mod för att köra in en nål i magen på mig själv. Den barska sjuksyrran Göran hetsade mig till att klara av det igår och nu skulle jag verkligen behöva hans stöd (jag menar hot).

- Du har ju bett om det själv, påpekade han med ett sadistiskt leende på sina läppar.

- Ja, OK då, jag gör det väl då. Men bara för att slippa få en blodpropp, inte för att du säger det.


Klexane används för att förebygga blodproppar

måndag 18 oktober 2010

#?/@!!¤*¨/?)#!

  • Avbokat möten och satt igång Out of Office på jobbmailen - check
  • Gjort vad jag har kunnat för att komma till operation så snart som möjligt - check
  • Pratat med Rehab-Bengt på Företagshälsan och fått tips och råd inför den kommande kontakten med Försäkringsk#?/@!!¤*¨/?)#! - check
  • Anmält olyckan till mitt försäkringsbolag - check
  • Proppat mig full med värktabletter - check

Bruten fotled

Ja herregud, var ska jag börja? När jag röjde sly i slänten nedanför huset och fick för mig att göra ett hopp ut i luften? Eller när jag satt på en sten och höll mig i en björk i väntan på att någon skulle komma på att jag saknades? Eller när Storebror kom ut och var en riktig hjälte och ringde på hjälp och kom och satte sig bredvid mig? Eller när 6 brandmän och två sjukvårdare försökte baxa mig uppför det steniga stupet? Eller när de knockade mig med morfin och lustgas för att rätta till foten och gipsa? Eller när jag låg hela natten i en korridor och väntade på besked medan Harry 93 år låg och ropade på mamma på ena sidan och en fyllebult låg och svor och skrek på andra sidan? Eller när jag fick dela rum med en rumänsk kvinna som varit med om en trafikolycka och fått sitt knä krossat och väntat på operation sedan i torsdags?

Ja, ja, eländes elände. Nu är jag hemskickad i väntan på operation (de hinner inte med) och kan inget göra annat än att knapra i mig smärtstillande och hålla foten högt och stilla. Hallå Sverigens sjukvård! Vad väntar ni på? Se till att få den här fotleden opererad nu!!

måndag 30 augusti 2010

Hur stärker man sitt immunförsvar?

38,6 graders feber, täppt i näsan, ont i halsen, hosta och nu sprider sig värken till öronen.

Jag blir sjuk på tok för lätt och på tok för ofta. Hur stärker man egentligen sitt immunförsvar?

söndag 1 augusti 2010

Total härdsmälta

Migrän, migrän, migrän! Tack och lov börjar min man sin semester nu.

Piggar upp mig med den här söta bloggen.

Mila's Daydreams

onsdag 26 maj 2010

Bara vara sjuk

Det blev ingen lång visit hos farfar eftersom Lillebror började kräkas av penicillinet och ville åka hem. Såklart. Lille skrutt.

Själv visste jag inte vart jag skulle ta vägen, ville bara bort från min kropp, få vara i fred. Hur ska man kunna bli frisk om man samtidigt ska ta hand om små barn? Gick här och smågrinade mest hela tiden och tyckte synd om mig själv men som tur var kom min man hem efter lunch och tog över rodret (jag tror inte ens att jag hade det från början om jag ska vara ärlig, rodret alltså).

Efter lite övervägande har vi bestämt att min man ska VAB:a idag och jag ska bara vara sjuk. Tack snälle, älskade man. Du är väldens bäste.

tisdag 25 maj 2010

Jag måste få vila!

Idag stannar jag i sängen och hoppas på så sätt slippa mer elände. Nu har även det andra ögat kladdat ihop sig, kliar och svider vilket ju passar alldeles utmärkt ihop med halsont och täppt näsa.

Jag måste erkänna att jag får lite smått panik när varken jag eller Lillebror blir bättre och dagarna bara går. Jag måste till jobbet! Jag måste få vila! Jag klarar inte fler sjuk- och VAB-dagar!!

Som tur är har min man ringt in farfar och A, så Lillebror får vara hos dem i förmiddag medan Storebror går en sväng till dagis och jag lägger mig ner och VILAR. Jag ska plocka upp barnen vid lunchtid och hoppas på en lugn eftermiddag med Lego och Wii. I morgon kanske det känns bättre? Hoppas det, för just nu vill jag bara lägga mig ner och tjuta.

fredag 21 maj 2010

Vad är det vi håller på med?

Jag kanske har läst lite för mycket Eckhart Tolle på sistone men jag kan inte låta bli att förfäras över mänsklighetens vansinne och idiotiska stävan efter framgång och tillväxt. Hur kan vi ha skapat ett samhälle som påverkas i så hög grad av ett vulkanutbrott på Island? Ska girighet verkligen kunna driva oss till att borra efter olja på 1500 meters djup med risk för både människor, djur och natur. Börsen faller på grund av krisen i Grekland och återigen så framstår våra ekonomiska system som fullständigt opålitliga och bräckliga. Många människor drabbas personligen och får lida när katastrofer som dessa inträffar.

Hur kan det komma sig att vi människor arbetar så hårt och viger våra liv åt att skapa infrastruktur och ekonomiska system som ska underlätta för företag att producera ännu mer och ännu snabbare, vars enda syfte är att skapa mer pengar för att på så sätt tillskansa sig högre makt och status. Vartenda aktiebolag har som mål att skapa lönsamhet åt sina ägare men vad ska de med pengarna till? Starta fler bolag för att få mer pengar såklart men varför då? Vad ska det leda till egentligen?

När man diskuterar problemen med Euro som gemensam valuta så säger många experter att enda vägen ur krisen är genom tillväxt. Är tillväxt verkligen ett självändamål? Om tillväxten används för att bygga flygplatser och flygplan, oljeplattformar och annat elände som förstör vår planet, är det verkligen något att eftersträva? Vad är det vi håller på med?

//Frågor från en stackars nationalekonom som ifrågasätter allt hon lärt sig

tisdag 18 maj 2010

En okänd man

Det kör omkring en okänd man i byn och frågar barn om de vill ha skjuts. Jag hörde det ryktesvägen för några veckor sedan men nu kan man även läsa det i Borås Tidning.

Allvarligt talat, vad är det frågan om?!?

måndag 12 april 2010

Förmiddag med Iprenmannen

Är det bara jag som tycker att solen är jobbig!? Migrän, migrän, migrän. Tar en lugn förmiddag med Iprenmannen och hoppas på att kunna åka in till jobbet efter lunch istället.

onsdag 24 mars 2010

Vad f*#n är problemet?

Jag är så himla irriterad på mig själv. Jag vet precis vad jag behöver göra för att må bra men ändå klarar jag inte av att genomföra det. Jag vet att jag skulle må bra av att:
  • äta bra och näringsriktig kost
  • dra ner på socker och kaffe
  • motionera
  • koppla av och lugna ner min hjärna genom att meditera
Istället snurrar allting allt fortare. Jag har sån lust att dra igång bygg- och trädgårdsprojekt, köpa nya kläder till barnen och mig själv, träffa kompisar, satsa på jobbet, gå på bröllop, hälsa på släkten, planera sommarsemestern, läsa böcker, spela piano, sjunga... Precis allting känns så mycket roligare än att sitta ner på rumpan och ta det lugnt. Känna ro och harmoni. Vara utan smärta.

Å andra sidan varar inte energin och glädjen särskilt länge utan jag blir liggande med migrän var och varannan dag, vare sig jag vill eller inte. Varför ska det vara så svårt att göra rätt? Vad f*#n är problemet?

onsdag 24 februari 2010

Väga upp allt elände

Hur ska man orka med allt elände? När jag tittar omkring mig så ser jag så många som har det tufft på grund av sjukdom eller sorg. Många är stressade och utarbetade och orkar inte känna någon glädje när alla krafter går åt till att springa så fort som möjligt i det ständiga ekorrhjulet.

Vad är det som ska väga upp allt elände? Hur ska några små glimtar av lycka kunna väga upp månader och år av olycka? Vad är det som gör att vi människor ändå orkar kämpa vidare istället för att bara ge upp?

Visst vill man att lyckan ska ha varit större eller åtminstone lika stor som olyckan när man ser tillbaka på sitt liv. Om det nu ändå är så att det svarta tar mer plats än det ljusa, hur ska man då orka? Och varför?