lördag 24 december 2011

Sill är så jääääkla gott!

Det blev visst jul i år igen även om vi snällt fick fira på egen hand. Julmat hade vi ju räknat med att glufsa i oss hos farfar så jag fick ta en vända till affären för att införskaffa det mest väsentliga. Intressant vad man väljer att laga när man med kort varsel ska svänga ihop en jullunch. Så här mycket gott blev det att mumsa på:

sill, potatis, ägghalvor
grönkålssallad
julskinka, rödkål
köttbullar, prinskorv
Janssons frestelse
julmust, julöl



-Sill är så jääääkla gott! tycker Frans

fredag 23 december 2011

Inga näsor


-Mamma, varför har de där bilarna inga näsor?

Inte precis den frågan jag själv ställde mig när jag genomled Bilar 2.

...som får den friskaste person att börja hulka

Jag har en skruvad teori om att man inte får ha det för bra. Känner man sig riktigt lycklig så kan man ge sig den på att något hemskt ska hända.

Det är därför med stor glädje jag kan meddela att natten tillbringats med en kräksjuk son. Vi snackar ingen "lite knas i magen-kräksjuka" utan Vinterkräksjukan med stort V. Ni vet när tarmen liksom vänder sig ut och in och man inte kan sluta kräkas även om det inte finns något att få upp. Riktigt illaluktande spya som får den friskaste person att börja hulka. Feber och frossa.

Har inte meddelat släkten än men man kan väl ändå konstatera att hela julplaneringen just sprack. Nu är det bara att vänta på att vi andra tre ska börja må illa. Perfekt! Då händer nog inget riktigt hemskt på ett tag i alla fall.

Förresten, kan katter bli kräksjuka? I så fall är vi fyra som står på tur.

torsdag 22 december 2011

Då hade man nog fått en rak höger

Jag har en blogg som ingen läser. Jag har en blogg som jag själv nästan helt förträngt. Men så ibland slår det mig att jag kanske skulle skriva några rader.

Men vad skriver man om när allting är bra? Hur intressant är det egentligen att höra om hur mycket jag tycker om min man, hur glada och nöjda mina söner är, hur många nära och fina vänner jag har och att jag har ett jobb som jag trivs med?

Känn på den, visst är det provocerande med människor som är nöjda? Det är snudd på en dödssynd att vara tillfreds med livet.

När någon frågar hur man mår så är det bäst att säga något om att man är trött och sliten, att man jobbar lite för mycket, att man inte hinner med. För tänk om man sa att man hade en bra balans mellan jobb och fritid, att hälsan var god och att allting var på topp. Då hade man nog fått en rak höger. Eller så hade man för evigt blivit stämplad som lat eller utan ambitioner.

Eller hade man det?

I själva verket kanske det är jag som har svårt att acceptera att livet inte behöver vara en ständig kamp.

söndag 18 december 2011

En hyllning till alla småbarnsföräldrar

Luciaveckan är avklarad och nu återstår bara slutspurten inför julen. Passar på att tacka Fasching för den fina hyllningen till alla småbarnsföräldrar. Tack, den behövde jag. :)

torsdag 29 september 2011

Lycklig resa

Jag har varit med om något oerhört fantastiskt. Jag har fått vara med min mormor under hennes sista dygn i livet.

Tillsammans med min mamma har jag suttit och vakat, klappat mormor på kinden, hållit hennes hand, fuktat hennes läppar och sjungit sånger för att på något sätt försöka underlätta hennes kamp.

Vi har skrattat och gråtit om vartannat i den lilla bubblan som utgjordes av mormors rum på sjukhemmet. Tiden stod stilla.

Tack för att jag fick finnas där för både mamma och mormor och tack för att de båda fanns där för mig.

Igår tog mormor sitt sista andetag och flög ut ur sin kropp. Lycklig resa!



















Själar säger aldrig farväl

söndag 25 september 2011

Min kära mormor är gammal. Jättegammal.

Min kära mormor är gammal. Jättegammal. Hon bor på ett vårdhem sedan ett år tillbaka och vi brukar titta till henne när vi är i krokarna. Hon lyser upp när hon ser barnen och försöker prata med sin kraxiga röst trots att hon knappt kan uppbåda något ljud. Under året har hon mest åkt rullstol och på sista tiden klarar hon inte ens det. Min kära mormor är gammal. Jättegammal.