torsdag 29 september 2011

Lycklig resa

Jag har varit med om något oerhört fantastiskt. Jag har fått vara med min mormor under hennes sista dygn i livet.

Tillsammans med min mamma har jag suttit och vakat, klappat mormor på kinden, hållit hennes hand, fuktat hennes läppar och sjungit sånger för att på något sätt försöka underlätta hennes kamp.

Vi har skrattat och gråtit om vartannat i den lilla bubblan som utgjordes av mormors rum på sjukhemmet. Tiden stod stilla.

Tack för att jag fick finnas där för både mamma och mormor och tack för att de båda fanns där för mig.

Igår tog mormor sitt sista andetag och flög ut ur sin kropp. Lycklig resa!



















Själar säger aldrig farväl

söndag 25 september 2011

Min kära mormor är gammal. Jättegammal.

Min kära mormor är gammal. Jättegammal. Hon bor på ett vårdhem sedan ett år tillbaka och vi brukar titta till henne när vi är i krokarna. Hon lyser upp när hon ser barnen och försöker prata med sin kraxiga röst trots att hon knappt kan uppbåda något ljud. Under året har hon mest åkt rullstol och på sista tiden klarar hon inte ens det. Min kära mormor är gammal. Jättegammal.

måndag 15 augusti 2011

Prestigelöst och glädjefyllt

För första gången i mitt liv har jag sjungit från mitt hjärta. Helt utan prestationskrav (nåja, nästan i alla fall) och utan att "skämmas" för de i kören som inte riktigt träffar rätt toner. Så här i efterhand förstår jag inte varför jag har bemödat mig med att oroa mig så mycket över vad folk ska tycka och tänka om min sång. Tänk att det skulle ta mig - som älskar musik - hela 35 år att våga utöva musiken på ett prestigelöst och glädjefyllt sätt. Vilken lycka!

Tack.

söndag 29 maj 2011

Äter mullvadar upp tankarna när man dör?

Jag och barnen står utanför kyrkan och väntar på att brudparet ska komma ut efter vigseln. Vi trampar nästan på gravarna närmast kyrkan och jag ber barnen att kliva lite åt sidan.

- Vad finns det där nere egentligen? Är det bara skelett eller?

Förvirrad som jag är med min egen tro så slingrar jag mig lite när jag tvingas svara på alla barnens frågor om döden. Mumlar något om att:
-En del tror att själen flyger upp till himlen när man dör.

7-åringen svarar bestämt:
-Det är klart att den gör! Vart skulle alla tankar ta vägen annars? Tror du att en mullvad skulle äta upp dem, eller? Skulle inte tro det!

Slutdiskuterat.

måndag 31 januari 2011

Inte farväl, utan på återseende

Min blogg har länge varit mitt andningshål. Att skriva har varit mitt sätt att få ut min frustration när jag mått dåligt likaväl som att lyfta fram guldkornen i vardagen för riktigt suga i sig av lyckan när den fladdrar förbi. När jag skriver, förstår jag vad jag tänker och det ger mig perspektiv.

Nu har däremot min blogg blivit ett dåligt samvete, jag skriver inte längre för min egen skull utan för mina eventuella läsare. Det blir krystat och utan äkthet.

Jag skulle vilja säga tack och farväl men jag vet att om jag gör det så kommer det inte dröja mer än 5 minuter innan ett genuint inlägg tar form i mitt huvud och jag bara måste skriva av mig. Så jag säger inte farväl, utan på återseende.

Ni hittar mig fortsättningsvis IRL

lördag 22 januari 2011

Vackert och vintrigt

Det är vackert och vintrigt idag men jag håller mig inne och slappar. Syndigt värre.
Tur att jag kan njuta av det fina vädret från vardagsrummet

onsdag 19 januari 2011

Tack och lov att ben läker

Efter tre månader utan motion eller träning gjorde jag idag come back på yogan. Jag var osäker på hur det skulle gå med mitt halvtaskiga ben men det gick över förväntan. Nej förresten, det var helt fantastiskt!

Jag hade ett stort fånigt flin under hela passet och jag kände nästan för att gråta av lycka. Gud, vad jag har saknat yogan.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket min kropp behöver yogan. Och mitt huvud. Och min själ.

Tack och lov att ben läker.