Lite körigt just nu

Idag har jag inte tid att blogga för jag måste läsa klart en superspännande bok som mamma skickat till mig. Det är lite körigt just nu.


"Askungar" av Kristina Ohlsson

Står mig upp i halsen

För att balansera mitt tidigare inlägg kommer nu detta:

Tidningen Mama står mig upp i halsen. Jag är så trött på deras rosaskimrande (eller sliskigt snyftiga) syn på moderskap och familjeliv. På senaste omslaget kan man läsa: Stolta mammor: "Jag älskar min degmage"

Yeah, right.

Jag är kär

Jag tror att jag är kär. Eller att jag åtminstone är kär i att känna starka känslor.

Efter att ha tittat på Sommarpratarna på SVT Play så måste jag erkänna att jag just nu är kär i prästen Tomas Sjödin. Eller kanske ännu mer psykologen och före detta elitsoldaten Manuel Knight. Nej förresten, jag väljer kärleksbomben och poeten Bob Hanson. Underbara män som bara lyser av närvaro och just kärlek. De har allihop fattat grejen och det bara strålar om dem. Mmmmm...

När jag ändå är igång kan jag slänga in Nahid Persson-Sarvestani och Magdalena Graaf också. Två oerhört starka människor som upplevt så mycket elände och ändå lyckats komma ut på andra sidan utan bitterhet och ilska. Sådan vill jag vara.

Jag har två program kvar, så det finns risk att listan blir ännu längre. Ibland är det inte så dumt att vara fast i TV-soffan.


Kärleksbomben Bob Hansson (Foto: Thron Ullberg)

Inte fullt lika ont

Jag vet inte om jag vågar säga det men jag gör det ändå.

Benet gör inte fullt lika ont idag. Tror jag.

Det är ju en vecka sedan operation så det kan ju faktiskt vara rimligt. Någon som vet vad man kan förvänta sig när man har brutit benet? När kan man hoppa omkring obehindrat på kryckor, med håret snyggt svallande och med ett leende på läpparna, utan att behöva lägga sig ner och flämta efter 30 sekunder?

Rena cirkuskonsterna

Jag har precis pratat med min yogalärare och meddelat att jag inte kommer att kunna vara med på ett tag. Dessutom fick jag tillfälle att berätta hur mycket yogan har hjälp mig den senaste veckan.

När jag hade gjort mig illa (och satt i slänten och bara väntade på att någon skulle hitta mig, samtidigt som det gjorde vansinnigt ont i benet) så fokuserade jag 100% på andningen och att tänka positiva tankar, allt för att härda ut och inte få panik. Sedan dess har det följt otaliga situationer då jag har fått fokusera på andningen för att hantera smärtan och hålla oron i schack. Det häftigaste är väl egentligen att jag har blivit så medveten om detta. Det är någonting bra.

En annan bra sak är att jag känner mig rätt så stark rent fysiskt, vilket är en stor fördel när man ska balansera på ett ben, hoppa på kryckor, duscha eller bara gå på toa. Vem hade trott att det skulle krävas rena cirkuskonsterna bara för att torka sig i häcken?

Ja, ni fattar

Lugn lördag. Barnen leker, maken fixar och grejar, svärmor, svägerskan och lillkusinen har varit här med fika.

Själv halvligger jag i soffan och porrsurfar på Anja Pärson. Ja, ni fattar.

Om jag fick byta liv med någon för en dag så skulle jag definitivt välja Anja Pärson. Bild från sverigesradio.se

Fullt med vassa stenar

Maken har precis varit nere i slänten (eller stupet, om man så vill) och plockat upp lite grejer som blivit kvar efter olyckan - en trädgårdskorg, en filt, en planka, en vante, en strumpa och min sönderklippta sko.

- Du måste verkligen haft tur när du landade. Det är fullt med vassa stenar som sticker upp precis överallt där nere.

Ja, det är helt ofattbart att det gick så bra som det gjorde. Om man tänker efter.