Inte farväl, utan på återseende

Min blogg har länge varit mitt andningshål. Att skriva har varit mitt sätt att få ut min frustration när jag mått dåligt likaväl som att lyfta fram guldkornen i vardagen för riktigt suga i sig av lyckan när den fladdrar förbi. När jag skriver, förstår jag vad jag tänker och det ger mig perspektiv.

Nu har däremot min blogg blivit ett dåligt samvete, jag skriver inte längre för min egen skull utan för mina eventuella läsare. Det blir krystat och utan äkthet.

Jag skulle vilja säga tack och farväl men jag vet att om jag gör det så kommer det inte dröja mer än 5 minuter innan ett genuint inlägg tar form i mitt huvud och jag bara måste skriva av mig. Så jag säger inte farväl, utan på återseende.

Ni hittar mig fortsättningsvis IRL

Vackert och vintrigt

Det är vackert och vintrigt idag men jag håller mig inne och slappar. Syndigt värre.
Tur att jag kan njuta av det fina vädret från vardagsrummet

Tack och lov att ben läker

Efter tre månader utan motion eller träning gjorde jag idag come back på yogan. Jag var osäker på hur det skulle gå med mitt halvtaskiga ben men det gick över förväntan. Nej förresten, det var helt fantastiskt!

Jag hade ett stort fånigt flin under hela passet och jag kände nästan för att gråta av lycka. Gud, vad jag har saknat yogan.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket min kropp behöver yogan. Och mitt huvud. Och min själ.

Tack och lov att ben läker.

Bästa ligan

har varit hos fotografen.

Jag är glad att fotografen överlevde. Att hon dessutom lyckades få med alla fyra på en och samma bild är något av ett mirakel.

Finjusterar

Mindre badkar, större skåp

Queneller

Dagens utmaning blir att försöka skapa något i den här stilen:
Quenelles de brochet

Grattis på födelsedagen

Lillebror fyller 4 år, det ska firas!

Födelsedagsaction med bästa kompisen