Idag har killarna varit på 6-årskalas i Göteborg. Föräldrar var inte välkomna (för när man är så stor så "lämnar mammorna barnen och sedan går") så det var första gången som Lillebror var på kalas utan mamma eller pappa.
Nu har han gått och lagt sig i sin koja under trappen och ska sova över där i natt.
Äventyrlig typ, den där lille ungen.
om mina härliga ungar, min potentiellt härliga kropp och om livet i största allmänhet i hopp om att bli lite klokare på vad jag gör här på jorden
lördag 1 maj 2010
torsdag 29 april 2010
Lite mystisk och stilla
Det är en magisk kväll med 15 grader varmt och en dimma, eller kanske soldis, som gör hela dalgången lite mystisk och stilla. Jag känner mig lugn och kan faktiskt sätta mig ner och njuta en stund. Jag behöver inte göra något mer idag, alla måsten får vänta till en annan dag.
Etiketter:
Balans,
Lugn och ro,
Mindfulness,
Natur
onsdag 28 april 2010
Junkie på alternativa behandlingsmetoder
Jag är fullkomligt mörbultad efter mitt fjärde besök hos "benknäckerskan". Första gången jag var där jämförde hon mig med en åttioåring och jag kunde inte ens vända mig från mage till rygg på egen hand. Nu är min kropp mycket mjukare och jag har inte alls lika mycket spänningar som innan.
Jag är så himla glad över att ha hittat vad som funkar för mig och det är nästan lite komiskt att jag har blivit en sån junkie på alternativa behandlingsmetoder.
Jag är så himla glad över att ha hittat vad som funkar för mig och det är nästan lite komiskt att jag har blivit en sån junkie på alternativa behandlingsmetoder.
tisdag 27 april 2010
Han vickade och vickade
Storebror har tappat en tand! I söndags hade han helt plötsligt en glugg och han kunde snöpligt nog inte komma ihåg när han tappat tanden. Som vi hade väntat och väntat och så försvann den bara på det där viset.
Som tur var fick han en ny chans idag och den missade han inte. Han vickade och vickade på sin andra lösa tand tills den åkte ut. Gissa vem som är en stolt kille nu?
- Vet du vad man behöver göra för att slippa dagis?
- Nej
- Det är två saker. Man måste tappa en tand och fylla sex år.
P.S. Jag har glömt kameran hos pappa så jag får försöka fixa ett bildbevis med mobilen. Återkommer med glugg-bilder. D.S.
Som tur var fick han en ny chans idag och den missade han inte. Han vickade och vickade på sin andra lösa tand tills den åkte ut. Gissa vem som är en stolt kille nu?
- Vet du vad man behöver göra för att slippa dagis?
- Nej
- Det är två saker. Man måste tappa en tand och fylla sex år.
P.S. Jag har glömt kameran hos pappa så jag får försöka fixa ett bildbevis med mobilen. Återkommer med glugg-bilder. D.S.
måndag 26 april 2010
Vad ska jag läsa nu?
Jag har precis läst ut Elisabeth Gilberts underbara bok "Lyckan, kärleken och meningen med livet" och nu när jag läst ut den är det precis som Sandra sa, att man saknar den. Så vad ska jag läsa nu? Är det någon som har ett riktigt bra boktips?

Tips! Läs den helst på engelska då den har många språkliga referenser som inte funkar särskilt bra i den svenska översättningen. Originaltiteln är "Eat, Pray, Love"

Tips! Läs den helst på engelska då den har många språkliga referenser som inte funkar särskilt bra i den svenska översättningen. Originaltiteln är "Eat, Pray, Love"
torsdag 22 april 2010
En smakbit av världen
För några veckor sedan berättade Storebror att han skulle få några nya kompisar:
- Det ska börja några nya barn på dagis. De pratar liksom inte samma språk som oss men de ska lära sig.
- Oj, vad spännande. Var kommer de ifrån?
- Jag kommer inte ihåg. Det lät lite som Egypten eller kanske Tyskland.
Idag när han exalterat berättade att de nya barnen hade börjat, en kille och en tjej, blev jag så stolt över hans nyfikenhet och öppenhet.
När vi för några år sedan bestämde oss för att flytta till ett samhälle med svenska kärnfamiljer som norm (och där gruppfotot från dagis domineras av små blonda lintottar) var en av mina farhågor att våra barn skulle få växa upp i en allt för skyddad värld. Min man viftade bort min oro med att ta sig själv som exempel, att han minsann överlevde att växa upp här och att man inte nödvändigtvis måste bli inskränkt och rädd för det okända bara för att man får en trygg uppväxt.
Ja, det återstår väl att se hur vårt val av boende kommer påverka våra barn men för stunden är jag väldigt glad över att det i alla fall finns två barn här på orten som kan ge våra killar en smakbit av världen utanför den lilla bubbla de just nu lever i.
- Det ska börja några nya barn på dagis. De pratar liksom inte samma språk som oss men de ska lära sig.
- Oj, vad spännande. Var kommer de ifrån?
- Jag kommer inte ihåg. Det lät lite som Egypten eller kanske Tyskland.
Idag när han exalterat berättade att de nya barnen hade börjat, en kille och en tjej, blev jag så stolt över hans nyfikenhet och öppenhet.
När vi för några år sedan bestämde oss för att flytta till ett samhälle med svenska kärnfamiljer som norm (och där gruppfotot från dagis domineras av små blonda lintottar) var en av mina farhågor att våra barn skulle få växa upp i en allt för skyddad värld. Min man viftade bort min oro med att ta sig själv som exempel, att han minsann överlevde att växa upp här och att man inte nödvändigtvis måste bli inskränkt och rädd för det okända bara för att man får en trygg uppväxt.
Ja, det återstår väl att se hur vårt val av boende kommer påverka våra barn men för stunden är jag väldigt glad över att det i alla fall finns två barn här på orten som kan ge våra killar en smakbit av världen utanför den lilla bubbla de just nu lever i.
Etiketter:
Betraktelser,
Föräldraskap,
Lyckönskningar,
Mina killar
onsdag 21 april 2010
En sällsynt fågel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)