söndag 30 december 2012

Nyårshälsning

Inför julen är det alltid så roligt när det dimper ner julkort från släkt och vänner och några gånger har det hänt att någon har skrivit ett julbrev för att berätta om året som gått. Väldigt trevligt men oerhört ambitiöst, inte alls något man har tid med de hektiska veckorna innan jul. Nu har julen passerat och vi närmar oss nyåret med stormsteg och vad skulle passa bättre än en nyårshälsning med tillhörande årsberättelse?

2012 har egentligen varit ett väldigt vanligt år, inga stora händelser som födslar, giftermål eller dödsfall, ingen jordenruntresa, ingen flytt, inget nytt jobb och vi har kunnat vältra oss i underbar vardag. Både Herman och Frans har gått i förskola och skola bara ett stenkast hemifrån, vilket såklart har varit smidigt. En annan anledning till att vardagen fungerat så bra har varit att farmor hämtat barnen varje torsdag för att träna dem i pingis, lego, pussel och brädspel. Även farfar och A har varit ovärderliga som hämtat varje tisdag och dessutom skjutsat Herman till både golf- och innebandyträningar.

Apropå sport, så har hela familjen fått sig ett uppsving under 2012. Herman har som sagt börjat spela golf (till sin far och farfars stora förtjusning) och dessutom börjat träna innebandy. Både Herman och Frans har dessutom haft kul i fotbollsskolan. Frans har provat på gymnastik och lärt sig göra kullerbyttor, hjula, stå i brygga och hoppa ljushopp på trampett. En annan hobby värd att nämna är Minecraft som blivit en favorit, inte minst sedan farbror E gav sig in i matchen och satte upp en server.

Martin tyckte inte att han hade någon vidare golfsäsong resultatmässigt men kunde trösta sig med att ta hem KM i longdrive. Efter golfsäsongen har han svingat sitt badmintonracket med framgång. Fias sportsliga framgångar sträcker sig till promenader med grannen men även att ha tagit sig runt Vårruset och Midnattsloppet. Man kan undra hur detta ska sluta.

Musik har precis som tidigare haft stort utrymme i vårt liv. Vi var på Melodifestivalen i Scandinavium och Martin och Fia tog en tur till Malmö för att se Jay-Z och Kanye West (för övrigt en skitbra konsert!) Fia har sjungit i kyrkorna, Herman har dansat breakdance och Frans har börjat intressera sig för att spela piano. Herman är den som lägger i särklass mest tid på att lyssna på Spotify men när vi är ute på vägarna så turas vi om och väljer en låt var, om och om igen, tills vi har kommit fram till vårt resmål.

Resmål ja, även om det inte blivit någon jordenruntresa så har vi kört över 4000 mil i vår röda Ford. Vecka 12 åkte vi med farfar till Branäs och lyckan var total när hela familjen susade nerför backarna.

Det har blivit ett och annat besök hos mormor i Småland. Det var äggjakt i påskas, cykeltur i badsjön i somras, en spännande teaterföreställning på Astrid Lindgrens värld på höstlovet och en galen tomte på spark i julas. Glömde jag korvgrillning?

En stor nyhet under året var ju att vi fick Melker och ett fint litet torp vid en sjö (om man ska vara helt korrekt så var det moster Lisa som fick både Melker och torpet men vi är minst lika glada). Där tillbringade vi sommarens varmaste dag. Sommarens enda varma dag.

Även om sommaren var lite småkylig så hindrade det inte oss från att bada. Herman firade sin 8-årsdag med badkalas i Lerum, årets havsbad togs i Hällsvik och årets nattdopp på själva Midsommarnatten i den nya poolen hos morfar. Det finns inte någon pool i hela Sverige som används lika flitigt som den hos morfar. Till nästa år har Martin lovat att lägga ifrån sig mobilen innan han hoppar i...

Det vi särskilt minns från sommaren 2012 är vår tur till Ystad. Vi bodde några nätter i en liten campingstuga i Sandskogen och gjorde utflykter till Ales stenar, medeltidsborgen Glimmingehus, Kiviks marknad och vi tittade till Martins farmor och farfars gamla hus i Ystad. Frågar man barnen så var det den hårda matchen i minigolf som var resans höjdpunkt. 

Nu ser vi fram emot ett nytt, spännande år och börjar festligheterna redan den 7 januari med att fira Frans sjätte födelsedag tillsammans med kusinerna (och lite annat löst folk). Vi hoppas på ett precis lika härligt år som 2012, fast med lite mer sport, lite mer varierad musik, lite längre resor och lite mer tid för vänner och god mat.

Så välkomna hem till oss och gott nytt år på er!

måndag 9 juli 2012

Det ser ut att bli en fin sommar





















Semestern har inte ens börjat men vi har ändå hunnit bli bjudna på lunch hos svärfar, fika hos grannarna, fika hos Frans lekkompis och sedan middag hos Hermans klasskamrat.

Den sistnämnda blev extra somrig eftersom familjen vi besökte hade lånat får över sommaren som vi kunde mata med blad och gräs. Vi åt middag på bryggan medan kvällssolen värmde och så avslutade barnen med ett dopp i sjön.

Det ser ut att bli en fin sommar det här.    

tisdag 26 juni 2012

Några tusen procent

30 dagars träning blev det kanske inte men bra många fler träningspass än normalt. Typ några tusen procent fler skulle jag tro.

Lärdomen är att det är skönt att träna, jag sover gott när jag har tränat och det är härligt att använda kroppen. Den är till för att röras på!











Nu fortsätter utmaningarna. Jag råkade i ett svagt ögonblick anmäla mig till Midnattsloppet som går av stapeln här i Göteborg i slutet av augusti så nu tränar jag för att kunna jogga en mil med förståndet i behåll och utan att skada mig. Ska jag vara helt ärlig siktar jag på en tid under 1 timme och tio minuter och det hoppas jag kunna klara. Har köpt mig ett par bra (men skitfula) gympaskor som jag sätter all min tilltro till.

Nu är det nedräkning till semestern.

tisdag 1 maj 2012

En månads träning

Jag har antagit en utmaning som innebär att träna en timme varje dag i 30 dagar med start idag den förste maj.

Första passet av 30 avklarat - check.

måndag 23 april 2012

Samla krafter

Vissa lär sig visst aldrig. Hur svårt kan det vara att förstå att man inte kan köra på i 180 knyck hur länge som helst? Men det är ju så roligt! Kul att känna fartvinden.

Jag älskar att jobba, jag får så mycket bekräftelse, utmaningar och kickar. Det tråkiga är att energin inte räcker så länge. Den här gången räckte den i ganska exakt två månader och nu har jag varit förkyld, nedsatt och haft migrän i snart en månad. Det är hög tid att jag börjar säga nej, ta hand om mig och samla krafter. Vem vet, då kanske jag kan göra ett nytt ryck om några månader igen...
















Hursomhelst, igår var det dags för ett seriöst omtag. Jag och tre väninnor åkte till Ingalill på Sjökullen och fick vara med om en härlig meditation. Det var en ganska skruttig skara som åkte dit i ösregnet och jag vet inte vem av oss som bäst behövde den där stunden. Välbehövligt var det i alla fall.

onsdag 4 april 2012

Någon som spökade

Jag ligger på rygg, på min blåa yogamatta, fullt avslappnad. Mitt i rummet står en kandelaber med några levande ljus. De andra på yogapasset ligger utsprida i rummet men jag märker nästan inte att de är där, jag är så koncentrerad på min andning och min egen kropp.

- Slappna av i era käkar, säger yogaläraren.

Jag slappnar av i mina käkar och tungan ligger som en stor klump i munnen. Då kommer jag att tänka på min mormor och hur såg ut när hon låg i sin sjuksäng de sista dagarna och timmarna innan hon dog. Ja, i själva verket var hon mer död än levande. Hon orkade inte ens stänga sin mun och jag fick fukta hennes tunga med en våt tuss.

- Så här ser man ut när man är död, tänker jag och fortsätter slappna av.

Så plötsligt börjar jag nästan gråta. Bara sådär. Jag har ju faktiskt inte sörjt min mormor efter att hon dött, så det är väl dags, tänker jag. Det är så himla märkligt alltihop. Mormor är så närvarande att jag börjar fundera på om hon faktiskt är i rummet. Jag blir glad av den tanken.

Varför börjar jag tänka på mormor nu? Beror det på att jag besökte hennes grav för första gången i söndags? Kan det ha att göra med att jag fick så fint beröm på jobbet idag och att det på något sätt påminner om mormor. Mormor som alltid sagt till mig att jag är så duktig.

Jag stannar kvar i känslan och ler vid tanken på min fina mormor.

- Så kan ni börja röra på era fingrar och tår. Kom sakta tillbaka till rummet, säger yogaläraren och stämningen är bruten.

Vi sätter oss i cirkel, tackar för idag och börjar rulla ihop våra mattor, då yogaläraren plötsligt säger:

- Det var ett himla liv här idag, hörde ni det? Det var visst någon som spökade.

Jag hade inte hört någonting men förstod precis vad hon menade.

- Det var nog min mormor i så fall, för jag har tänkt på henne hela tiden.

Alla skrattar litegrann, samlar ihop sina grejer och går hem till sitt.