Det är för att det är svårast

På förmiddagen ringde en god vän till mig som hade vägarna förbi och frågade om jag ville ha besök. Självklart, hon har sett mig i värre skick än så här.

Hon svängde upp på garageuppfarten, klev in med all sin energi och sedan satte vi oss i köket för att prata, prata och prata. Vi har båda utmaningar i våra liv just nu men av lite olika karaktär.

Själv ifrågasätter jag allting just nu. Ska vi sälja huset och få mer tid och pengar till annat? Ska jag byta jobb till något som inte kräver fullt så mycket av mig? Är vårt äktenskap bra eller borde vi dela på oss? (Det är väl det man gör när barnen blivit lite större?) Ska vi skaffa ett tredje barn (Nej, det beslutet är redan fattat och det ska vi INTE). Ska vi flytta utomlands? Köpa sommarstuga? Skaffa hundvalp?

Efter att ha ältat allting några varv så frågar jag min vän: Hur kommer det sig att under hela den här stunden så har jag inte pratat någonting om det som egentligen är mitt problem, nämligen hur jag ska ta hand om min kropp?

-Det är för att det är svårast, svarar hon lugnt.

Ja, självklart är det så. Det är för att det är svårast.

För mig hade det varit mycket enklare att skilja mig eller byta jobb och vända upp och ner på livet på alla sätt och vis, men jag klarar bara inte av att ta kontroll över kosten och motionen.

Hur är det möjligt? Hur kan det vara enklare att skilja sig från den man älskar än att sluta äta mackor och börja träna regelbundet?

Så nu kära Fia, slutar du upp att ifrågasätta allting i ditt liv och njuter av din härliga familj, ditt schyssta jobb och ditt fina hus. Det enda du behöver fokusera på är att motionera lite varje dag, sluta äta skräpmat och annan skit och istället äta lagom stora portioner på regelbundna tider, så kommer allting att bli alldeles, alldeles underbart.