I drygt två år har det funkat alldeles utmärkt. Jag har kunnat arbeta och knappt haft några sjukdagar.
Så händer det i alla fall. Kroppen protesterar. Vill ta en paus.
Jag inser att jag måste lyssna på signalerna innan det går för långt men samtidigt känns det fruktansvärt irriterande och patetiskt alltihop. Hur svårt kan det vara att ta hand om sig så att man har krafter att klara av ett helt vanligt liv?! Jag är besviken på mig själv. Jag hade kunna plocka det tidigare.
Hej Fia! Long time no see. Jag känner igen det där lite. Har inte varit utbränd "på riktigt", men är inne i en period med en mycket trött hjärna och en kropp som signalerar för fullt med yrsel och så vidare. Jobbar vidare men helst skulle jag vilja dra täcket över huvudet och sova, minst en hel vecka i sträck. Och slippa tänka på allt jag har att göra. Kram!
SvaraRaderaNej men hej! Det var inte igår. Kul att det finns lite liv i både din och min blogg i alla fall. :)
SvaraRadera