Jag har antagit en utmaning som innebär att träna en timme varje dag i 30 dagar med start idag den förste maj.
Första passet av 30 avklarat - check.
om mina härliga ungar, min potentiellt härliga kropp och om livet i största allmänhet i hopp om att bli lite klokare på vad jag gör här på jorden
tisdag 1 maj 2012
måndag 23 april 2012
Samla krafter
Vissa lär sig visst aldrig. Hur svårt kan det vara att förstå att man inte kan köra på i 180 knyck hur länge som helst? Men det är ju så roligt! Kul att känna fartvinden.
Jag älskar att jobba, jag får så mycket bekräftelse, utmaningar och kickar. Det tråkiga är att energin inte räcker så länge. Den här gången räckte den i ganska exakt två månader och nu har jag varit förkyld, nedsatt och haft migrän i snart en månad. Det är hög tid att jag börjar säga nej, ta hand om mig och samla krafter. Vem vet, då kanske jag kan göra ett nytt ryck om några månader igen...

Hursomhelst, igår var det dags för ett seriöst omtag. Jag och tre väninnor åkte till Ingalill på Sjökullen och fick vara med om en härlig meditation. Det var en ganska skruttig skara som åkte dit i ösregnet och jag vet inte vem av oss som bäst behövde den där stunden. Välbehövligt var det i alla fall.
Jag älskar att jobba, jag får så mycket bekräftelse, utmaningar och kickar. Det tråkiga är att energin inte räcker så länge. Den här gången räckte den i ganska exakt två månader och nu har jag varit förkyld, nedsatt och haft migrän i snart en månad. Det är hög tid att jag börjar säga nej, ta hand om mig och samla krafter. Vem vet, då kanske jag kan göra ett nytt ryck om några månader igen...

Hursomhelst, igår var det dags för ett seriöst omtag. Jag och tre väninnor åkte till Ingalill på Sjökullen och fick vara med om en härlig meditation. Det var en ganska skruttig skara som åkte dit i ösregnet och jag vet inte vem av oss som bäst behövde den där stunden. Välbehövligt var det i alla fall.
Etiketter:
Balans,
Lugn och ro,
Meditation
onsdag 4 april 2012
Någon som spökade
Jag ligger på rygg, på min blåa yogamatta, fullt avslappnad. Mitt i rummet står en kandelaber med några levande ljus. De andra på yogapasset ligger utsprida i rummet men jag märker nästan inte att de är där, jag är så koncentrerad på min andning och min egen kropp.
- Slappna av i era käkar, säger yogaläraren.
Jag slappnar av i mina käkar och tungan ligger som en stor klump i munnen. Då kommer jag att tänka på min mormor och hur såg ut när hon låg i sin sjuksäng de sista dagarna och timmarna innan hon dog. Ja, i själva verket var hon mer död än levande. Hon orkade inte ens stänga sin mun och jag fick fukta hennes tunga med en våt tuss.
- Så här ser man ut när man är död, tänker jag och fortsätter slappna av.
Så plötsligt börjar jag nästan gråta. Bara sådär. Jag har ju faktiskt inte sörjt min mormor efter att hon dött, så det är väl dags, tänker jag. Det är så himla märkligt alltihop. Mormor är så närvarande att jag börjar fundera på om hon faktiskt är i rummet. Jag blir glad av den tanken.
Varför börjar jag tänka på mormor nu? Beror det på att jag besökte hennes grav för första gången i söndags? Kan det ha att göra med att jag fick så fint beröm på jobbet idag och att det på något sätt påminner om mormor. Mormor som alltid sagt till mig att jag är så duktig.
Jag stannar kvar i känslan och ler vid tanken på min fina mormor.
- Så kan ni börja röra på era fingrar och tår. Kom sakta tillbaka till rummet, säger yogaläraren och stämningen är bruten.
Vi sätter oss i cirkel, tackar för idag och börjar rulla ihop våra mattor, då yogaläraren plötsligt säger:
- Det var ett himla liv här idag, hörde ni det? Det var visst någon som spökade.
Jag hade inte hört någonting men förstod precis vad hon menade.
- Det var nog min mormor i så fall, för jag har tänkt på henne hela tiden.
Alla skrattar litegrann, samlar ihop sina grejer och går hem till sitt.
- Slappna av i era käkar, säger yogaläraren.
Jag slappnar av i mina käkar och tungan ligger som en stor klump i munnen. Då kommer jag att tänka på min mormor och hur såg ut när hon låg i sin sjuksäng de sista dagarna och timmarna innan hon dog. Ja, i själva verket var hon mer död än levande. Hon orkade inte ens stänga sin mun och jag fick fukta hennes tunga med en våt tuss.
- Så här ser man ut när man är död, tänker jag och fortsätter slappna av.
Så plötsligt börjar jag nästan gråta. Bara sådär. Jag har ju faktiskt inte sörjt min mormor efter att hon dött, så det är väl dags, tänker jag. Det är så himla märkligt alltihop. Mormor är så närvarande att jag börjar fundera på om hon faktiskt är i rummet. Jag blir glad av den tanken.
Varför börjar jag tänka på mormor nu? Beror det på att jag besökte hennes grav för första gången i söndags? Kan det ha att göra med att jag fick så fint beröm på jobbet idag och att det på något sätt påminner om mormor. Mormor som alltid sagt till mig att jag är så duktig.
Jag stannar kvar i känslan och ler vid tanken på min fina mormor.
- Så kan ni börja röra på era fingrar och tår. Kom sakta tillbaka till rummet, säger yogaläraren och stämningen är bruten.
Vi sätter oss i cirkel, tackar för idag och börjar rulla ihop våra mattor, då yogaläraren plötsligt säger:
- Det var ett himla liv här idag, hörde ni det? Det var visst någon som spökade.
Jag hade inte hört någonting men förstod precis vad hon menade.
- Det var nog min mormor i så fall, för jag har tänkt på henne hela tiden.
Alla skrattar litegrann, samlar ihop sina grejer och går hem till sitt.
Etiketter:
Livet och döden,
Meditation,
Släkten,
Yoga
lördag 24 mars 2012
Rört på fläsket
fredag 23 mars 2012
Aningens för tajta träningskläder
Idag fick jag ett ryck och bestämde mig för att ge mig ut och jogga.
- På med skorna så drar vi ut och springer! hojtade jag åt maken och drog på mig mina aningens för tajta träningskläder.
- Du vet att jag inte bara kan bestämma mig så där fort.
- Äh kom igen, du behöver ju konditionsträning, eller hur?
Sagt och gjort, både jag och maken kom ut på årets premiärjogg och våra stora, stora söner fick vara ensamma hemma i 25 minuter medan vi svettades på grusvägen bakom huset. Killarna fick provringa min mobil två gånger innan jag kände mig säker på att de skulle klara av att höra av sig om det skulle hända något. De fick lova att inte äta något eller greja i köket medan vi var borta. Hjälp, det är helt klart dags för mig att börja träna mig på att släppa taget!
Hur som helst, både joggingturen och grabbarnas 25 obevakade minuter gick alldeles utmärkt.
Gå 5 min, lätt löpning 5 min, gå 2 min, lätt löpning 5 min, gå 5 min, backintervall 8 sek
- På med skorna så drar vi ut och springer! hojtade jag åt maken och drog på mig mina aningens för tajta träningskläder.
- Du vet att jag inte bara kan bestämma mig så där fort.
- Äh kom igen, du behöver ju konditionsträning, eller hur?
Sagt och gjort, både jag och maken kom ut på årets premiärjogg och våra stora, stora söner fick vara ensamma hemma i 25 minuter medan vi svettades på grusvägen bakom huset. Killarna fick provringa min mobil två gånger innan jag kände mig säker på att de skulle klara av att höra av sig om det skulle hända något. De fick lova att inte äta något eller greja i köket medan vi var borta. Hjälp, det är helt klart dags för mig att börja träna mig på att släppa taget!
Hur som helst, både joggingturen och grabbarnas 25 obevakade minuter gick alldeles utmärkt.
Gå 5 min, lätt löpning 5 min, gå 2 min, lätt löpning 5 min, gå 5 min, backintervall 8 sek
tisdag 20 mars 2012
Tummen upp för skidskolan!
Etiketter:
Glädje,
Mina killar,
Motion,
Natur,
Resor och Äventyr,
Släkten
måndag 12 mars 2012
Gråta, sova eller ta en kopp kaffe
Helt klippt slut. Måste ta en paus.
Tar ett djupt andetag. Bestämmer mig för att jobba hemifrån i eftermiddag och i morgon.
Kan däremot inte bestämma mig för om jag ska gråta, sova eller ta en kopp kaffe.
Tar ett djupt andetag. Bestämmer mig för att jobba hemifrån i eftermiddag och i morgon.
Kan däremot inte bestämma mig för om jag ska gråta, sova eller ta en kopp kaffe.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)