fredag 17 maj 2013

Jobb sökes

Ett jobb på deltid sökes, utan utmaningar eller ansvar, där sjukdagar då och då är ett plus.

onsdag 3 april 2013

Så enkelt, så genialt. Så fruktansvärt jobbigt.

Min man är inte den spontana typen. Han funderar länge och väl innan han fattar ett beslut. Därför kändes det riktigt jobbigt när han i påskas berättade hur hans tankar har gått.

Under flera år så har planen varit att förändra mig. Jag ska lära mig att säga nej, lära mig att varva ner, lära mig avslappning, lära mig att äta rätt, lära mig träna, lära mig sänka axlarna och dra ner på mina krav på mig själv och andra. Ska vi vara helt ärliga så fungerar det inte. Nu sitter jag här igen, sjukskriven för utmattningssyndrom och ska lära mig att ha en avslappnad inställning till livet.

Det han reagerade på var när jag sa något i stil med att "mitt liv är helt perfekt, jag har allting man kan önska sig men ändå så mår jag inte bra". Då blev det tydligt för honom att då är det ju faktiskt inte bra. Så enkelt, så genialt. Så fruktansvärt jobbigt.

Så nu är det dags för en annan typ av förändring. En förändring som inte handlar om att förändra mig utan situationen jag befinner mig i. En förändring som gör livet lättare. Vi slänger i princip upp samma bollar som jag gjorde förra veckan (sälja huset, byta jobb osv) med den enda skillnaden att vi nu gör det tillsammans.

Det här kan bli en riktigt, riktigt jobbig resa.

torsdag 28 mars 2013

Det är för att det är svårast

På förmiddagen ringde en god vän till mig som hade vägarna förbi och frågade om jag ville ha besök. Självklart, hon har sett mig i värre skick än så här.

Hon svängde upp på garageuppfarten, klev in med all sin energi och sedan satte vi oss i köket för att prata, prata och prata. Vi har båda utmaningar i våra liv just nu men av lite olika karaktär.

Själv ifrågasätter jag allting just nu. Ska vi sälja huset och få mer tid och pengar till annat? Ska jag byta jobb till något som inte kräver fullt så mycket av mig? Är vårt äktenskap bra eller borde vi dela på oss? (Det är väl det man gör när barnen blivit lite större?) Ska vi skaffa ett tredje barn (Nej, det beslutet är redan fattat och det ska vi INTE). Ska vi flytta utomlands? Köpa sommarstuga? Skaffa hundvalp?

Efter att ha ältat allting några varv så frågar jag min vän: Hur kommer det sig att under hela den här stunden så har jag inte pratat någonting om det som egentligen är mitt problem, nämligen hur jag ska ta hand om min kropp?

-Det är för att det är svårast, svarar hon lugnt.

Ja, självklart är det så. Det är för att det är svårast.

För mig hade det varit mycket enklare att skilja mig eller byta jobb och vända upp och ner på livet på alla sätt och vis, men jag klarar bara inte av att ta kontroll över kosten och motionen.

Hur är det möjligt? Hur kan det vara enklare att skilja sig från den man älskar än att sluta äta mackor och börja träna regelbundet?

Så nu kära Fia, slutar du upp att ifrågasätta allting i ditt liv och njuter av din härliga familj, ditt schyssta jobb och ditt fina hus. Det enda du behöver fokusera på är att motionera lite varje dag, sluta äta skräpmat och annan skit och istället äta lagom stora portioner på regelbundna tider, så kommer allting att bli alldeles, alldeles underbart.

tisdag 26 mars 2013

Ungefär som en astronaut

Nu har jag varit hemma i tre veckor och inbillar mig att jag känner mig något bättre. Igår kom jag ut på en längre promenad och det kändes helt ok. Till en början kände jag mig lite konstig i benen, det kändes som om jag gick på månen, jag fick ingen riktig kontakt med marken. Det är väldigt svårt att förklara men jag är lite som i en bubbla där allting går i slow motion. Lite som att vara full, fast inte lika roligt.

Jag har inte direkt någon värk utan snarare en trötthetskänsla. Jag sover 10 timmar per natt men är ändå jättetrött hela dagarna. Jag känner mig tung och lätt på samma gång, ungefär som en astronaut borde känna sig.

Inte för jag har en aning om hur det känns att vara astronaut.

torsdag 14 mars 2013

Favorit i repris

I drygt två år har det funkat alldeles utmärkt. Jag har kunnat arbeta och knappt haft några sjukdagar.

Så händer det i alla fall. Kroppen protesterar. Vill ta en paus.

Jag inser att jag måste lyssna på signalerna innan det går för långt men samtidigt känns det fruktansvärt irriterande och patetiskt alltihop. Hur svårt kan det vara att ta hand om sig så att man har krafter att klara av ett helt vanligt liv?! Jag är besviken på mig själv. Jag hade kunna plocka det tidigare.

fredag 4 januari 2013

Diamanter, förtrollningar och spänning

Igår gick vi varandra på nerverna. Bråkade, gapade och tjatade tills jag var nära att lägga ut barnen på Blocket (eller mig själv för den delen). Jag var så ledsen och irriterad att jag inte kunde gå och lägga mig utan satt uppe och kollade på TV halva natten. Sedan panik inför att vara trött och grinig ännu en dag med två jullediga och hyperaktiva killar.

Så vaknar vi och något har skett. Barnen börjar leka med varandra på riktigt, en slags rollek med diamanter, förtrollningar och mycket spänning. Inget hoppande, pruttande eller skrikande, utan lugnt och fint pratar de med varandra om allt det mystiska.

Lättad smyger jag omkring, sorterar några strumpor och börjar städa en hylla med leksaker där vi hittar ännu fler skatter. Alla mina planer på att ringa in kompisar (eller åka till Universeum, Naturhistoriska, gå på bio eller vad som helst för att överleva en föräldraledig dag) läggs på is och jag vågar knappt avbryta leken för att servera lunch.

Helt fantastiskt. Jullovets bästa dag!

söndag 30 december 2012

Nyårshälsning

Inför julen är det alltid så roligt när det dimper ner julkort från släkt och vänner och några gånger har det hänt att någon har skrivit ett julbrev för att berätta om året som gått. Väldigt trevligt men oerhört ambitiöst, inte alls något man har tid med de hektiska veckorna innan jul. Nu har julen passerat och vi närmar oss nyåret med stormsteg och vad skulle passa bättre än en nyårshälsning med tillhörande årsberättelse?

2012 har egentligen varit ett väldigt vanligt år, inga stora händelser som födslar, giftermål eller dödsfall, ingen jordenruntresa, ingen flytt, inget nytt jobb och vi har kunnat vältra oss i underbar vardag. Både Herman och Frans har gått i förskola och skola bara ett stenkast hemifrån, vilket såklart har varit smidigt. En annan anledning till att vardagen fungerat så bra har varit att farmor hämtat barnen varje torsdag för att träna dem i pingis, lego, pussel och brädspel. Även farfar och A har varit ovärderliga som hämtat varje tisdag och dessutom skjutsat Herman till både golf- och innebandyträningar.

Apropå sport, så har hela familjen fått sig ett uppsving under 2012. Herman har som sagt börjat spela golf (till sin far och farfars stora förtjusning) och dessutom börjat träna innebandy. Både Herman och Frans har dessutom haft kul i fotbollsskolan. Frans har provat på gymnastik och lärt sig göra kullerbyttor, hjula, stå i brygga och hoppa ljushopp på trampett. En annan hobby värd att nämna är Minecraft som blivit en favorit, inte minst sedan farbror E gav sig in i matchen och satte upp en server.

Martin tyckte inte att han hade någon vidare golfsäsong resultatmässigt men kunde trösta sig med att ta hem KM i longdrive. Efter golfsäsongen har han svingat sitt badmintonracket med framgång. Fias sportsliga framgångar sträcker sig till promenader med grannen men även att ha tagit sig runt Vårruset och Midnattsloppet. Man kan undra hur detta ska sluta.

Musik har precis som tidigare haft stort utrymme i vårt liv. Vi var på Melodifestivalen i Scandinavium och Martin och Fia tog en tur till Malmö för att se Jay-Z och Kanye West (för övrigt en skitbra konsert!) Fia har sjungit i kyrkorna, Herman har dansat breakdance och Frans har börjat intressera sig för att spela piano. Herman är den som lägger i särklass mest tid på att lyssna på Spotify men när vi är ute på vägarna så turas vi om och väljer en låt var, om och om igen, tills vi har kommit fram till vårt resmål.

Resmål ja, även om det inte blivit någon jordenruntresa så har vi kört över 4000 mil i vår röda Ford. Vecka 12 åkte vi med farfar till Branäs och lyckan var total när hela familjen susade nerför backarna.

Det har blivit ett och annat besök hos mormor i Småland. Det var äggjakt i påskas, cykeltur i badsjön i somras, en spännande teaterföreställning på Astrid Lindgrens värld på höstlovet och en galen tomte på spark i julas. Glömde jag korvgrillning?

En stor nyhet under året var ju att vi fick Melker och ett fint litet torp vid en sjö (om man ska vara helt korrekt så var det moster Lisa som fick både Melker och torpet men vi är minst lika glada). Där tillbringade vi sommarens varmaste dag. Sommarens enda varma dag.

Även om sommaren var lite småkylig så hindrade det inte oss från att bada. Herman firade sin 8-årsdag med badkalas i Lerum, årets havsbad togs i Hällsvik och årets nattdopp på själva Midsommarnatten i den nya poolen hos morfar. Det finns inte någon pool i hela Sverige som används lika flitigt som den hos morfar. Till nästa år har Martin lovat att lägga ifrån sig mobilen innan han hoppar i...

Det vi särskilt minns från sommaren 2012 är vår tur till Ystad. Vi bodde några nätter i en liten campingstuga i Sandskogen och gjorde utflykter till Ales stenar, medeltidsborgen Glimmingehus, Kiviks marknad och vi tittade till Martins farmor och farfars gamla hus i Ystad. Frågar man barnen så var det den hårda matchen i minigolf som var resans höjdpunkt. 

Nu ser vi fram emot ett nytt, spännande år och börjar festligheterna redan den 7 januari med att fira Frans sjätte födelsedag tillsammans med kusinerna (och lite annat löst folk). Vi hoppas på ett precis lika härligt år som 2012, fast med lite mer sport, lite mer varierad musik, lite längre resor och lite mer tid för vänner och god mat.

Så välkomna hem till oss och gott nytt år på er!