Mars kanske blir en bättre månad?

Lillebror har varit sjuk i två veckor men nu äntligen har antibiotikan verkat så att febern släppt och hostan blivit bättre. Den som mår sämst är för omväxlings skull maken som går och drar på en förkylning som inte släpper, ont i bröstet, trött. Själv har jag migrän mest hela tiden och Storebror hostar. OK, så här är det väl att vara en småbarnsfamilj i januari men tack och lov att det är över så att småkillarna kan gå till dagis, maken kan få en lugn dag för sig själv och jag kan få riva av några viktiga möten på jobbet.

Ha! HA HA HA HA! Trodde jag ja. Istället vaknar jag vid midnatt av att Lillebror gråter, jag går upp och möter en ledsen liten kille som förvånat tittar på allt kräks som ligger på heltäckningsmattan framför honom. Och det stinker. Definitivt kräksjuka.

Mer än så hinner jag inte uppfatta innan ett illamående utan dess like sköljer över mig, jag tittar på min lille son och undrar vad sjutton jag ska göra, ta hand om honom eller mig. Som tur är kommer maken farande och jag passar på att rusa mot badrummet. Spyr som en kalv.

Resten av natten turas vi om att kräkas Lillebror och jag. Maken kommer springande mot badrummet med en hulkande liten treåring och jag kommer springande med mig själv, tills jag bestämmer mig för att helt sonika lägga mig på badrumsgolvet och försöka sova där mellan omgångarna.

Så mycket för viktiga möten, makens lugna sjukdag och grabbarnas första dag på dagis. Mars kanske blir en bättre månad?