Jag försöker hålla mitt arbete och mitt sociala liv utanför bloggen. Här vill jag fokusera på allt det där andra som jag tidigare inte tyckt mig "ha tid" med utan som bara skulle funka helt av sig själv. Att vara mamma till exempel, det var något jag trodde att jag skulle klara av med lillfingret medan jag jobbade på som vanligt, umgicks med mina vänner, ägnade mig åt fritidsaktiviteter och husbygge. Min hälsa är ett annat exempel, inte trodde jag att det skulle krävas en insats bara för att hålla mig frisk, det har jag alltid förutsatt skulle sköta sig självt.
Bloggen har alltså hjälpt mig att sätta familjen och mitt mående i fokus istället för att vara uppslukad av min karriär (både yrkesmässigt och socialt) och jag måste säga att det funkar. Jag har faktiskt lyckats vrida fokus en aning, även om det fortfarande är så ruskigt lätt för mig att engagera mig på jobbet. Fast det är ju precis det som är grejen, för mig är det så lätt att jobba, där är jag mitt bästa jag, jag vet vad jag är bra på och jag levererar. Därför behöver jag inte lägga än mer fokus på jobbet, det går bra ändå. Det är jobbet jag kan sköta med lillfingret, inte allt det andra.
Men idag, bara idag, så måste jag erkänna att jag trots alla insikter om vad som är viktigt för mig har trillat dit igen och är fullständigt uppslukad av mitt jobb. Min hjärna exploderar. -Aaaaaarrrrghhhhh! Jag blir galen!!!
Så, nu var det sagt. Jag kommer inte att ta upp ämnet någon mer gång.
Förstår inte riktigt hur du kan dela upp det sådär. Det ena här och det andra där. Alla delar hänger ju ihop och det som inte fungerar på ett område eller är något vi måste bli bättre på spiller ju in på övriga delar, tveklöst. Och det vi får ett genombrott i, insikterna, påverkar alla delar. Om det är för att du vill ge mer plats för det du behöver fokusera på är det ju en sak, men om du behöver och vill prata om de andra delarna också - gör det. Vi lyssnar på allt *ler*. Kram!
SvaraRaderaHappy: Hmmm, du har säkert en poäng där. Visst hänger allting ihop. Jag har utvecklats massor även på arbetet tack vare det senaste årets insikter och erfarenheter.
SvaraRaderaDet jag menar är att jag inte vill lägga ALLT fokus på jobbet, vilket är så lätt för mig att göra. Jag försöker balansera och hålla nere mitt engagemang på jobbet för att på så sätt få krafterna att räcka till mer än till arbetet men nu inser jag att jag är där igen. Tankarna på jobbet tar ALLT och jag orkar inte vara en bra mamma, ta hand om min hälsa och så är jag på väg neråt i en negativ spiral igen. Jag skulle vilja vara på jobbet 36 timmar per dygn för att ha en chans att göra ett bra jobb och det förstår ju vem som helst att det inte går. Jag jobbar 6 timmar per dag och det får räcka. Men det gör det inte.
Det är dags att säga NEJ igen. Dra i den berömda handbromsen. Igen. Och igen. Och igen.