När jag bröt benet blev jag så oerhört besviken över att inte kunna träna.
-Jag har ju precis kommit igång och så händer det här!
Kombinationen "orörlig" + "tycka synd om sig själv" är som gjord för viktuppgång men trots detta usla utgångsläge så har jag försökt att inte tappa stilen när det gäller maten. Jag har försökt hålla fast vid min tjockyoghurt och supermüsli till frukost och inte frossat alltför mycket i mackor.
Däremot har jag inte vågat ställa mig på vågen av rädsla för att ha gått upp i vikt. Fram till idag. Vilken glädje när vågen visade neråt! Det kan bero på att mina benmuskler har förtvinat men skit samma.
Sedan toppen (eller botten) för ett drygt år sedan så har jag gått ner 13 kilo och nu återstår att sega sig ner ytterligare 10 kilo. Det går inte snabbt men det går. Ge mig ett år till så ska jag nog ha nått min målvikt och min drömhälsa. Be aware!
Trist att du inte kan träna men tänk vad du får ligga i sen när benet är läkt! Då kan du sätta igång ordentligt och bli av med alla kilon. Duktig du är som tänker på vad du äter oxå. Själv sitter jag i rullstol och måste helt enkelt vara "smal" för att min kropp ska orka med. Så inget godis här inte!
SvaraRaderaLycka till, kramis!
Helt rätt. Kroppen har fullt upp som det är och behöver inte den extra belastningen som övervikt faktiskt innebär. Kram till dig.
SvaraRadera10 kilo åter mycket, du är inte lite väl hård på dig själv nu!?
SvaraRaderaDu vinner helt klart vår interna tävling!
SvaraRaderaKramar M
Knaada: Jag önskar att jag vore det men tyvärr så är det helt befogat att för mig att gå ner i vikt. Från ett BMI på 31 (fetma) till dagens 27 (övervikt) till det önskade läget på 23 (idealvikt) känns helt rätt.
SvaraRaderaHerregud, jag har verkligen blivit skraj för det här med dålig hälsa. Det finns ingenting jag hellre vill än att vara stark och leva ett långt och hälsosamt liv. Alla andra ambitioner är faktiskt som bortblåsta.
M: Jag tycker att mina medtävlande har tappat fokus lite... Kom igen nu så tar vi det sista också!
Gud så bra jobbat! Jag har gått ner sex kilo sedan tidigt i våras. Sakta som f-n, men jag har lite svårt att hålla mig till strikt mat. Har ju promenerat massor sedan aug/sept, men hmmmm, kvällar som denna har jag klämt i mig en stor ostbågspåse, lite godis, två lussebullar samt fruktsallad. Får väl promenera utan sömn i tre dygn för att få bort den påsen (Det räcker nog inte). Härligt för dig att gipset är borta. Kram!
SvaraRaderaHeja, heja!!! Grymt jobbat tjejen!
SvaraRaderaDet verkar som att du har mer karaktär än mig. Själv har jag väldigt svårt att hålla mig ifrån alla godsaker i skafferiet och tycks få blackout varje gång jag passerar en Cup Cake butik eller liknande. Varje gång slutar det med att jag står och frossar i chokladfrosting och kladdiga kakor. Suck...
Svårt också när man bor i en stad där vardagsmotion knappt excisterar och man älskar allt vad mat heter.
Du kommer klara de sista 10 kilona galant! Jag tror på dig! Kram
Happy: Kul att höra att du också har börjat vända trenden. Promenader låter som ett jättebra sätt att samla tankarna, andas frisk luft och få en frisk kropp. Ju bättre man mår mentalt, desto lättare är det att göra bra val när det gäller maten, det blir en positiv spiral istället för en negativ, eller hur? Fortsätt gå - du inspirerar mig!
SvaraRaderaLisa: Nej, jag har faktiskt väldigt dålig karaktär, jag har väldigt svårt att bita ihop och pressa mig när det tar emot. Däremot har jag insett att jag tycker om att röra på mig och att jag mår så mycket bättre av att dra ner på sockret och då behövs inte så mycket karaktär. Fast jag ska villigt erkänna att det är segt och motigt många dagar och då trillar jag dit lätt som en plätt, fast det blir inte fullt lika ofta som förut. Du ser för övrigt oförskämt pigg och fräsch ut på dina bilder - skitsnygg helt enkelt - så en och annan muffins är du nog värd. ;-)