söndag 14 februari 2010

Mer under än över

Äntligen kunde vi packa in gänget i bilen och åka till simskolan. Det var ett tag sedan.

Storebror var som vanligt mer under än över vattenytan och när barnen skulle hoppa från kanten så kastade han sig med huvudet före och skrämde slag på ledarna och de andra barnen i gruppen.

Lillebror skulle vara med för första gången och det var nog lite läskigt för efter ungefär två minuter i badet så började han storgråta och jag fick en dyblöt unge i knät i stället.

Jag och maken minglade omkring på läktaren och fick en försmak av livet som föräldrar till aktiva ungar som ska skjutsas mellan olika träningar i tid och otid. Riktigt trevligt om du frågar mig, jag är redo för ett decennium eller två i gympahallar, simhallar och på golfbanor. Jag hoppas verkligen att det blir så, det verkar kul (fråga mig igen om några år).

Nu är det bara att kräma det sista ur den här helgen och ladda inför veckan. Kram till er alla på Alla Hjärtans Dag.

Fin tavla från Kreativ Insikt

lördag 13 februari 2010

Tio säkra kort

I det underbara programmet Landet Brunsås pratar Henrik Schyffert, Erik Haag och Lotta Lundgren om våra matvanor. I veckans avsnitt konstaterade de att den genomsnittliga svensken inte ägnar mer än 14 minuter om dagen åt matlagning trots att vi aldrig har haft mer fritid än nu.

Själv är jag den första att erkänna att jag har vansinnigt dålig fantasi när det gäller mat och jag blev otroligt lycklig och lättad när Lotta sa:
- Till vardags går det bra att köra sina tio säkra kort i rotation. Det är väl inga problem att äta samma grej var tionde dag? Vardagen är en misslyckad arena för inspirerad och improviserad matlagning, det kan man spara till helgen.

Så här har vi vår standardiserade vardagsmeny som alla i familjen tycker om:
  • Spaghetti och köttfärssås
  • Ugnsfalukorv med potatismos
  • Lax, potatis, kall sås och ärtor
  • Kyckling med pesto och feta
  • Tacos
  • Pannkakor
  • Korv Stroganoff
  • Fiskbullar, kokt potatis och ärtor
  • Soppa och macka
Men idag är det lördag så nu finns det tid för Per Morbergs viltgryta med kantareller.

fredag 12 februari 2010

Lämna ut sig själv på nätet

Jag har läst att det är ute att blogga och lämna ut sig själv på nätet. Det kanske är dags att haka på nästa trend och bli lite mer privat, med integritet och en gnutta mystik?

Jag har aldrig varit något vidare på att verka mystisk eller hålla mitt privatliv för mig själv och särskilt trendig är jag inte heller. Inte alls faktiskt.

Nej, jag är nog inte redo att sluta blogga riktigt ännu. Jag tror jag fortsätter att hänga ut mig själv och min familj till offentlighetens beskådan ett tag till.

Förresten, vem tror jag att jag är? Det är ju i princip bara mamma, svärmor och syrran som tittar in här då och då och de vet ju redan det mesta.

Mys i soffan

Inte ringt från dagis

Vid lunchtid kastar jag ett öga på klockan och tänker för mig själv:
-Tänk, de har inte ringt från dagis ännu.

torsdag 11 februari 2010

Den femte familjemedlemmen

Äntligen börjar vi få lite jämnare könsfördelning här hemma (och nu ska jag inte ge mig in i en jämställdhetsdebatt men titta gärna in på Fiffis blogg idag för spännande läsning).

Får jag lov att presentera den femte familjemedlemmen Saga.

onsdag 10 februari 2010

Min absoluta toppnotering

Mat. Jag älskar mat. Det är i alla fall vad jag alltid har trott men nu när jag har funderat lite kring det här med mat och ätande och har kommit fram till att jag äter av en massa olika anledningar.

För det första äter jag mat för att det är gott. Tänk en blodig oxfilé med hemmagjord bearnaisesås eller en toast med chèvre eller fisksoppa med vitlöksbröd eller färska räkor med aioli. Mmmmm listan kan göras lång.

Fast hur ofta äter jag oxfilé eller chèvre egentligen? Den mesta maten är ju helt vanlig mat som spagetti och köttfärssås, köttbullar och potatismos, wokade nudlar, tacos eller fiskgratäng som inte innebär någon smaksensation men som konsumeras i stora mängder.

Sedan kommer småätandet som jag tror handlar om ett sockersug. Det kan vara kaffe och mackor eller ännu värre kaffe latte och muffins eller varför inte thé och mackor framför TV:n på kvällen.

Som om inte detta vore nog så använder jag maten för att lugna mig när jag är stressad eller har värk. Då funkar maten som ett bedövningsmedel som ger en skön känsla så att jag för en stund kan glömma att jag är trött, orolig, nervös eller har ont.

Jag äter väldigt sällan för att jag är hungrig. Jag hinner nästan aldrig bli hungrig för bara tanken på att jag eventuellt skulle kunna bli hungrig får mig att äta lite "för säkerhets skull".

Om man nu summerar mängden mat som jag får i mig en helt vanlig dag så kan nog vem som helst räkna ut att jag får i mig på tok för många kalorier och inte särskilt mycket näring. Det kommer kanske inte heller som en chock att jag sedan hösten 2007 har lagt på mig hela 20 kilos övervikt.

I somras nådde jag min absoluta toppnotering och jag blev förskräckt när jag insåg att jag vägde mer än någonsin gjort, till och med som höggravid!

Med den insikten har jag faktiskt börjar göra små förändringar som att tänka efter innan jag äter. -Behöver verkligen min kropp det här eller är det något annat som fattas? Jag kanske är trött och behöver vila? Jag kanske är rastlös och behöver röra på mig?

Och sakteliga tappar jag hekto efter hekto och sedan i somras har jag gått ner 6 kilo. Jag vill gå ner ytterligare 14 kilo innan jag är nere på någon slags "normalvikt" men jag tror faktiskt att det ska gå vägen. Jag har klarat värre saker än så.

Någon som känner igen sig? Varför äter Du?

tisdag 9 februari 2010

Hit med det bara

Det började med att Lillebror fick hög feber som inte riktigt gav med sig. Efter en vecka så gick vi till barnmottagningen och fick antibiotika mot en infektion i luftvägarna.

Efter två veckor hemma gjorde vi oss redo att gå till jobb och dagis men natten till måndagen började jag och lillebror kräkas. Efter de obligatoriska 48 timmarna tänkte vi göra ett nytt försök att gå till dagis men då var det storebrors tur. Där rök den tredje veckan.

Nu är vi alltså inne på fjärde veckan och nu är det storebror som inte riktigt är frisk. Han är hängig, har ingen matlust och rätt hostig så idag tog jag med honom till vårdcentralen och det visar sig att han har halsfluss och behöver antibiotika.

Kan det nu få vara bra eller är det något annat vi ska klara av i sjukväg också? I så fall, hit med det bara.