Simskola, andra försöket

Simskola, andra försöket. Lillebror var fortsatt skeptisk men satte sig inte fullständigt på tvären. Han stod förvisso och klängde i mitt ben under uppropet och ville sedan inte hoppa i bassängen. Istället stod han och tittade under lugg medan instruktören lirkade och trixade för att få honom att sätta sig på kanten åtminstone.

Jag vet inte hur länge det pågick men tillslut satt Lillebror på kanten med benen i vattnet och jag såg min chans att gå iväg ett par meter och försöka se cool ut på läktaren.

Vad är det med att man vill att ens barn ska vara käcka och glada och ställa upp på allting? Så klart Lillebror var skeptisk, han hade ju aldrig träffat ledarna förut och hade ingen aning om vad de förväntade sig av honom.

Han fortsatte att blänga surt på simläraren som i sin tur lockade med badankor, skvätte vatten, bubblade och gjorde sig till. Det kändes som en evighet men tillslut mjuknade Lillebror och började plaska runt i poolen, hoppa från kanten och plocka upp ringar från botten och den överspända modern drog en lättnadens suck.

Nappat på det här med Fredagsmys

Man känner sig inte så tuff och originell när man står i kön på ICA med varukorgen full av tacotillbehör en fredagskväll. Jag tröstar mig med att vi inte är den enda barnfamiljen som nappat på det här med Fredagsmys. Det är bara att konstatera att marknadsavdelningen på Santa Maria har gjort ett bra jobb.

För er som är lite bättre människor så kan ni kolla Cecilias tips på hemmagjord tacokrydda och tacosås.

Jäklar vad den kvinnan kunde knåda

52I min strävan att må bättre har jag provat på allt från psykoterapi, yoga, meditation och healing till massage och akupunktur. Igår var det dags att prova på något nytt. Jag hade fått tips om en kvinna som skulle vara duktig på att lösa upp spänningar i nacke och axlar och jäklar vad den kvinnan kunde knåda och bända.

Jag har vant mig vid att röra mig försiktigt eftersom häftiga rörelser, starka ljud och starkt ljus så lätt triggar huvudvärk och hade förväntat mig en något försiktigare behandling. Icke då. Hon masserade både armar och ben för allt hon var värd medan jag låg där på britsen och grimaserade. Sedan gick hon loss på rygg och nacke och när hon bad mig att vända mig om så hade det som vanligt låst sig i svanken och jag fick göra en rejäl kraftsamling för att tvinga kroppen att vända sig om.
- Du sa att du inte hade några problem med ryggen ja, sa hon ironiskt. Om du hade varit man hade du definitivt haft problem med ryggen, skrattade hon vidare.
-Allt är ju relativt, mumlade jag och la mig tillrätta inför nästa omgång.

Medan hon knådade och drog, knäckte och vred (-Inte konstigt att du har ont i huvudet. Det var ju inte nå't rätt med den nacken) pratade hon sig varm för sina kurser i poweryoga och spinning som hon definitivt tyckte att jag skulle prova på. Först reagerade jag med att bli irriterad och tänkte att hon inte hade förstått hur dåligt jag mådde och att jag aldrig skulle klara av vare sig poweryoga eller spinning i det skick jag var i men allteftersom började jag ändra inställning och se mig själv som hon gjorde, att det bara handlade om att få fart på mig!

Jag blev ruskigt medveten om att jag fastnat i ett tänkande som "jag är en person med värk som på sin höjd klarar av promenader" eller "jag äter värktabletter varje dag för det blir inte bättre än så här" eller "jag sover dåligt om nätterna men det är i alla fall bättre än förut".

Så himla häftigt att en människa så snabbt kunde kasta omkull min självbild och utmana min uppfattning om mig själv och min kropp. Nu jäklar ska det motioneras!

"Jag är en frisk person som tränar regelbundet för att må bra."

"Jag sover gott och nätterna och har en stark kropp som inte gör ont."

Ta ansiktsmålning till exempel

Storebror gör aldrig som man vill. Han går alltid sin egen väg och gör saker och ting på sitt eget sätt. Om det "ska vara" på ett visst sätt så kan man ge sig sjutton på att han ska göra det annorlunda.

Ta ansiktsmålning till exempel. När vi var på Junibacken i helgen så kunde barnen bli målade till tuffa tigrar eller lejon, söta hundar eller katter. Storebror hade riktigt svårt att bestämma sig, inga förslag föll honom i smaken, ända tills han kom på det: -En gubbe! Han ville ha glasögon och mustasch för att likna en gubbe.

Sminkösen hade svårt att hålla sig för skratt men lydde order och ritade dit ett par glasögon och en mustasch. Storebror var riktigt nöjd.

Väga upp allt elände

Hur ska man orka med allt elände? När jag tittar omkring mig så ser jag så många som har det tufft på grund av sjukdom eller sorg. Många är stressade och utarbetade och orkar inte känna någon glädje när alla krafter går åt till att springa så fort som möjligt i det ständiga ekorrhjulet.

Vad är det som ska väga upp allt elände? Hur ska några små glimtar av lycka kunna väga upp månader och år av olycka? Vad är det som gör att vi människor ändå orkar kämpa vidare istället för att bara ge upp?

Visst vill man att lyckan ska ha varit större eller åtminstone lika stor som olyckan när man ser tillbaka på sitt liv. Om det nu ändå är så att det svarta tar mer plats än det ljusa, hur ska man då orka? Och varför?

Det var inte mitt fel, det var vädergudarna

Jag har lärt mig en väldigt bra sak idag. Vad som än händer så kan man alltid skylla på vädergudarna. Här kommer en fras som ni kan använda i alla typer av jobbiga situationer:

"Nej tyvärr, det går inte. Vädergudarna, du vet."

Eller varför inte:

"Det var inte mitt fel, det var vädergudarna."

Ja, det är bara att prova sig fram så hittar du nog din favorit.
Man blir trött av semester

Promenerade i snökaoset

Vi fick alltså en extradag i Stockholm (det är väl inte omöjligt att det blir en till...) pga inställda tåg och när vi till slut hade slutat sura så promenerade vi i snökaoset ner till Junibacken och hade det riktigt trevligt. Barnen älskade det och själv var jag nöjd att jag på det här viset slipper besöka stället under högsäsong.

I morgon bitti gör vi ett nytt försök att ta oss söderut. Vi får inte glömma att ringa jobb och dagis för att tala om att vi inte kan komma men efter allt VAB:ande på sista tiden så är det väl inte direkt någon som räknar med att vi ska dyka upp...


På väg hem efter en heldag på Junibacken

Råkade bli snöstorm

Det är inte ofta den här lilla familjen ger sig ut på äventyr men den här helgen var det dags att sätta sig på tåget och åka till den Kungliga Huvudstaden. Sätta sig på tåget ja, det var väl själva f*n att det råkade bli snöstorm precis den här helgen!

Uppresan gick relativt bra, vi blev "bara" två timmar försenade. Hemresan däremot, den blir nog inte av det närmaste dygnet. Just nu sitter jag vid frukostbordet hos syrran och försöker få till en plan B.

Ja, ja, nu finns det ju värre saker än att vara fast hos syrran men nog är det märkligt att SJ inte lyckas köra sina tåg trots lite snö?

Lördagen tillbringade vi på Historiska i goda vänners lag

Att ha katt

Vad fort det gick att vänja sig vid att ha katt. Saga har definitivt hittat sin plats här i familjen.

Stanna till och förundras

Om man promenerar hemifrån oss in till samhället passerar man en glänta som är så himla fin. Särskilt på våren då där är fullt av vitsippor men även så här års är det svårt att passera utan att stanna till och förundras.

Blygsam eller kanske irriterad

Idag fick jag en komplimang på jobbet.
- Vad snygg du är! utbrast en äldre manlig kollega när vi sågs för första gången på ett par månader.
- Tack. Det var snällt sagt av dig, svarade jag med ett leende som gick upp till öronen.

Sedan fick jag dåligt samvete för att jag inte varit mer blygsam eller kanske blivit irriterad över att ha blivit sexuellt trakasserad eller nåt (han synade mig uppifrån och ner innan han sa det). Som relativt ung kvinna på en mansdominerad arbetsplats är man ju mån om att bli tagen på allvar och få ett professionellt bemötande.

Efter lite överläggning med mig själv har jag hur som helst bestämt mig för att fortsätta vara glad och smickrad. Det är ju inte varje dag man får en sån komplimang. Och han menade ju bara väl, eller?...

Riktigt goda kroppkakor

Idag har jag äntligen lyckats med konststycket att göra riktigt goda kroppkakor. Jag har försökt massor med gånger men de har aldrig blivit lika goda som mormors.

Jag vet inte vad jag gjorde men idag blev de släta och fina, de ramlade inte sönder när jag kokade dem och de var så där salta och goda. Hurra!

Mormor påsken 2004

Mer under än över

Äntligen kunde vi packa in gänget i bilen och åka till simskolan. Det var ett tag sedan.

Storebror var som vanligt mer under än över vattenytan och när barnen skulle hoppa från kanten så kastade han sig med huvudet före och skrämde slag på ledarna och de andra barnen i gruppen.

Lillebror skulle vara med för första gången och det var nog lite läskigt för efter ungefär två minuter i badet så började han storgråta och jag fick en dyblöt unge i knät i stället.

Jag och maken minglade omkring på läktaren och fick en försmak av livet som föräldrar till aktiva ungar som ska skjutsas mellan olika träningar i tid och otid. Riktigt trevligt om du frågar mig, jag är redo för ett decennium eller två i gympahallar, simhallar och på golfbanor. Jag hoppas verkligen att det blir så, det verkar kul (fråga mig igen om några år).

Nu är det bara att kräma det sista ur den här helgen och ladda inför veckan. Kram till er alla på Alla Hjärtans Dag.

Fin tavla från Kreativ Insikt

Tio säkra kort

I det underbara programmet Landet Brunsås pratar Henrik Schyffert, Erik Haag och Lotta Lundgren om våra matvanor. I veckans avsnitt konstaterade de att den genomsnittliga svensken inte ägnar mer än 14 minuter om dagen åt matlagning trots att vi aldrig har haft mer fritid än nu.

Själv är jag den första att erkänna att jag har vansinnigt dålig fantasi när det gäller mat och jag blev otroligt lycklig och lättad när Lotta sa:
- Till vardags går det bra att köra sina tio säkra kort i rotation. Det är väl inga problem att äta samma grej var tionde dag? Vardagen är en misslyckad arena för inspirerad och improviserad matlagning, det kan man spara till helgen.

Så här har vi vår standardiserade vardagsmeny som alla i familjen tycker om:

• Spaghetti och köttfärssås
• Ugnsfalukorv med potatismos
• Lax, potatis, kall sås och ärtor
• Kyckling med pesto och feta
• Tacos
• Pannkakor
• Korv Stroganoff
• Fiskbullar, kokt potatis och ärtor
• Soppa och macka
  

Men idag är det lördag så nu finns det tid för Per Morbergs viltgryta med kantareller.

Lämna ut sig själv på nätet

Jag har läst att det är ute att blogga och lämna ut sig själv på nätet. Det kanske är dags att haka på nästa trend och bli lite mer privat, med integritet och en gnutta mystik?

Jag har aldrig varit något vidare på att verka mystisk eller hålla mitt privatliv för mig själv och särskilt trendig är jag inte heller. Inte alls faktiskt.

Nej, jag är nog inte redo att sluta blogga riktigt ännu. Jag tror jag fortsätter att hänga ut mig själv och min familj till offentlighetens beskådan ett tag till.

Förresten, vem tror jag att jag är? Det är ju i princip bara mamma, svärmor och syrran som tittar in här då och då och de vet ju redan det mesta.

Mys i soffan

Inte ringt från dagis

Vid lunchtid kastar jag ett öga på klockan och tänker för mig själv:
-Tänk, de har inte ringt från dagis ännu.

Den femte familjemedlemmen

Äntligen börjar vi få lite jämnare könsfördelning här hemma (och nu ska jag inte ge mig in i en jämställdhetsdebatt men titta gärna in på Fiffis blogg idag för spännande läsning).

Får jag lov att presentera den femte familjemedlemmen Saga.

Min absoluta toppnotering

Mat. Jag älskar mat. Det är i alla fall vad jag alltid har trott men nu när jag har funderat lite kring det här med mat och ätande och har kommit fram till att jag äter av en massa olika anledningar.

För det första äter jag mat för att det är gott. Tänk en blodig oxfilé med hemmagjord bearnaisesås eller en toast med chèvre eller fisksoppa med vitlöksbröd eller färska räkor med aioli. Mmmmm listan kan göras lång.

Fast hur ofta äter jag oxfilé eller chèvre egentligen? Den mesta maten är ju helt vanlig mat som spagetti och köttfärssås, köttbullar och potatismos, wokade nudlar, tacos eller fiskgratäng som inte innebär någon smaksensation men som konsumeras i stora mängder.

Sedan kommer småätandet som jag tror handlar om ett sockersug. Det kan vara kaffe och mackor eller ännu värre kaffe latte och muffins eller varför inte thé och mackor framför TV:n på kvällen.

Som om inte detta vore nog så använder jag maten för att lugna mig när jag är stressad eller har värk. Då funkar maten som ett bedövningsmedel som ger en skön känsla så att jag för en stund kan glömma att jag är trött, orolig, nervös eller har ont.

Jag äter väldigt sällan för att jag är hungrig. Jag hinner nästan aldrig bli hungrig för bara tanken på att jag eventuellt skulle kunna bli hungrig får mig att äta lite "för säkerhets skull".

Om man nu summerar mängden mat som jag får i mig en helt vanlig dag så kan nog vem som helst räkna ut att jag får i mig på tok för många kalorier och inte särskilt mycket näring. Det kommer kanske inte heller som en chock att jag sedan hösten 2007 har lagt på mig hela 20 kilos övervikt.

I somras nådde jag min absoluta toppnotering och jag blev förskräckt när jag insåg att jag vägde mer än någonsin gjort, till och med som höggravid!

Med den insikten har jag faktiskt börjar göra små förändringar som att tänka efter innan jag äter. -Behöver verkligen min kropp det här eller är det något annat som fattas? Jag kanske är trött och behöver vila? Jag kanske är rastlös och behöver röra på mig?

Och sakteliga tappar jag hekto efter hekto och sedan i somras har jag gått ner 6 kilo. Jag vill gå ner ytterligare 14 kilo innan jag är nere på någon slags "normalvikt" men jag tror faktiskt att det ska gå vägen. Jag har klarat värre saker än så.

Någon som känner igen sig? Varför äter Du?

Hit med det bara

Det började med att Lillebror fick hög feber som inte riktigt gav med sig. Efter en vecka så gick vi till barnmottagningen och fick antibiotika mot en infektion i luftvägarna.

Efter två veckor hemma gjorde vi oss redo att gå till jobb och dagis men natten till måndagen började jag och lillebror kräkas. Efter de obligatoriska 48 timmarna tänkte vi göra ett nytt försök att gå till dagis men då var det storebrors tur. Där rök den tredje veckan.

Nu är vi alltså inne på fjärde veckan och nu är det storebror som inte riktigt är frisk. Han är hängig, har ingen matlust och rätt hostig så idag tog jag med honom till vårdcentralen och det visar sig att han har halsfluss och behöver antibiotika.

Kan det nu få vara bra eller är det något annat vi ska klara av i sjukväg också? I så fall, hit med det bara.

Sjukstuga

Den vuxenförbjudna lådan

Jag undrar vad som döljer sig i Den Vuxenförbjudna Lådan?
Kanske mitt passerkort till jobbet? Kanske inte.

Inte helt normal

Normalt sett brukar vi inte behöva skotta oss ut till garaget...

...men den här vintern är visst inte helt normal.

En elak eller god person?

Passar på att fixa till TV-kanalerna medan Storebror är däckad i kräksjuka. He, he. Han kommer inte bli glad när han inser att han inte kommer att kunna se Pokémon, Aaron Stone, American Dragon, Iron Man, Bakugan eller Ben 10 för att ta några exempel.

Jag vet inte om jag ska känna mig som en elak eller god person? Någon som vill argumentera för att en 5 och ett halvt-åring faktiskt behöver se något av detta?

Dags för omgång nr 2

Maken mår illa, Storebror kräktes precis. Nu är det dags för omgång nr 2

Längtar till sommaren

Åh vad jag längtar till sommaren och riktigt varma dagar då man får klämma in sig på tomtens enda skuggiga plats när det är dags att äta.

Så längtar jag efter syrran också.
-Det är mycket roligare med kräksjuka när du är här. :-)

Mars kanske blir en bättre månad?

Lillebror har varit sjuk i två veckor men nu äntligen har antibiotikan verkat så att febern släppt och hostan blivit bättre. Den som mår sämst är för omväxlings skull maken som går och drar på en förkylning som inte släpper, ont i bröstet, trött. Själv har jag migrän mest hela tiden och Storebror hostar. OK, så här är det väl att vara en småbarnsfamilj i januari men tack och lov att det är över så att småkillarna kan gå till dagis, maken kan få en lugn dag för sig själv och jag kan få riva av några viktiga möten på jobbet.

Ha! HA HA HA HA! Trodde jag ja. Istället vaknar jag vid midnatt av att Lillebror gråter, jag går upp och möter en ledsen liten kille som förvånat tittar på allt kräks som ligger på heltäckningsmattan framför honom. Och det stinker. Definitivt kräksjuka.

Mer än så hinner jag inte uppfatta innan ett illamående utan dess like sköljer över mig, jag tittar på min lille son och undrar vad sjutton jag ska göra, ta hand om honom eller mig. Som tur är kommer maken farande och jag passar på att rusa mot badrummet. Spyr som en kalv.

Resten av natten turas vi om att kräkas Lillebror och jag. Maken kommer springande mot badrummet med en hulkande liten treåring och jag kommer springande med mig själv, tills jag bestämmer mig för att helt sonika lägga mig på badrumsgolvet och försöka sova där mellan omgångarna.

Så mycket för viktiga möten, makens lugna sjukdag och grabbarnas första dag på dagis. Mars kanske blir en bättre månad?