Danskarna är inte så dumma trots allt

Det var en gång en 17-årig tjej som tog sitt pick och pack och reste över Atlanten för att vara utbytesstudent i USA ett år. 17 år senare får hon ett meddelande på Facebook från en dansk kille som var där samtidigt:

Hej,
Jeg har fået job ved Universitetet i Tromsø som arkæolog og skal rejse derop. Jeg kan se på kortet, at jeg kommer forbi hvor du bor nu, så ville høre om du giver en kop kaffe?

Självklart bjuder jag en gammal vän på en kopp kaffe!

Facebook kan verkligen vara fantastiskt och danskarna är inte så dumma trots allt. Lyssna på Natteravn med Rasmus Seebach till exempel.

Bäst just nu

Cheryl Cole och Fight for this love

Dyngkåt och hur helig som helst

heter Mia Skäringers bok som även ligger till grund för den show som hon just nu turnerar med. Jag har läst hennes bok och det går inte annat än att gilla henne. Hon är så totalt öppen och ärlig att jag tror att vi är bästa kompisar, att vi liksom känner varandra. Hennes berättelser följer med mig i flera dagar efteråt med en lite jobbig ångestkänsla.

Så även om jag gillar Mia Skäringer och tycker att hon är helt fenomenal så undrar jag om jag inte har nog med ångest och vardagsrealism i mitt eget liv?

Nej, nu vill jag läsa något mindre verkligt och mer romantiskt. Med ett lyckligt slut.

Huvudfoting

Lillebror hoppar över det där med huvudfotingar och går direkt på figurer med kropp och allt. Ja, nästan allt i alla fall. Det är väl inte så noga med näsa och mun om man tänker efter.

Det är inte alla morgnar..

.. man vaknar i samma säng som man gick och la sig i.

Utan att världen går under

Så ja. Nu har det vänt. Ögonen är bara lite lagom rödsprängda och förkylningen är mer som en vanlig förkylning. Jag har sovit gott så migränen håller sig i schack. Det är bra.

Snällaste farmor tar hand om Lillebror och Storebror gästspelar på dagis. Maken arbetar och jag har varit på jobbet och hämtat min dator och min telefon. Jag har fått lite koll på läget och inser att jag faktiskt kan lägga mig ner och vila i eftermiddag utan att världen går under för det.

Passade på att ta ett kort på min, eh.. underbara arbetsplats.

Bara vara sjuk

Det blev ingen lång visit hos farfar eftersom Lillebror började kräkas av penicillinet och ville åka hem. Såklart. Lille skrutt.

Själv visste jag inte vart jag skulle ta vägen, ville bara bort från min kropp, få vara i fred. Hur ska man kunna bli frisk om man samtidigt ska ta hand om små barn? Gick här och smågrinade mest hela tiden och tyckte synd om mig själv men som tur var kom min man hem efter lunch och tog över rodret (jag tror inte ens att jag hade det från början om jag ska vara ärlig, rodret alltså).

Efter lite övervägande har vi bestämt att min man ska VAB:a idag och jag ska bara vara sjuk. Tack snälle, älskade man. Du är väldens bäste.

Diggar

Idag diggar jag och barnen till Hippo and Dog

Kulturellt understimulerad var det ja...

Jag måste få vila!

Idag stannar jag i sängen och hoppas på så sätt slippa mer elände. Nu har även det andra ögat kladdat ihop sig, kliar och svider vilket ju passar alldeles utmärkt ihop med halsont och täppt näsa.

Jag måste erkänna att jag får lite smått panik när varken jag eller Lillebror blir bättre och dagarna bara går. Jag måste till jobbet! Jag måste få vila! Jag klarar inte fler sjuk- och VAB-dagar!!

Som tur är har min man ringt in farfar och A, så Lillebror får vara hos dem i förmiddag medan Storebror går en sväng till dagis och jag lägger mig ner och VILAR. Jag ska plocka upp barnen vid lunchtid och hoppas på en lugn eftermiddag med Lego och Wii. I morgon kanske det känns bättre? Hoppas det, för just nu vill jag bara lägga mig ner och tjuta.

Kulturellt understimulerad

Istället för att berätta om vilken fruktansvärt rutten dag jag har haft med ögoninflammation, en liten kille med infekterat sår på hakan, jobbdator och telefon kvar på jobbet, en bil som inte startade, startkablar, evig väntan på barnläkaren, en treåring som bara la sig på marken eller sprang ut i trafiken, tvåtusen sjuhundra pensionärer i kö på apoteket, bajs och ett låst hus utan nyckel, så berättar jag istället om en lördag för några veckor sedan då det var FÄST i byn.

Trots ösregn och fyra plusgrader cyklade vi ner till torget för att se dragplåstret Mojje som skulle stå för underhållningen. Vi var lite sena så han hade redan börjat sjunga och det var fullt av föräldrar och barn som hoppade och sjöng med. Jag och min man tog varsin unge på axlarna och banade oss fram i havet av regnkläddsprydda människor.

Mojje var så himla gullig och spelade på gitarren och sjöng med sin klara röst för den tappra skaran som tagit sig dit trots det usla vädret och jag tyckte att det var så fint alltihop att jag började stortjuta till "var ligger landet där man böjer bananerna". Snacka om att vara totalt kulturellt understimulerad. (Det var för övrigt samma dag som syrran och Happy och andra lyckligt lottade njöt av Salem al Fakir på Berns. Fnys!)


Jag har inte lyckats förstå hur jag ska få med hela bilden, så klicka på videon om du vill se filmen i normalt skick.

Det ska föreställa breakdance

På begäran av Lisa kommer här en ny dansvideo. Jag tror att det ska föreställa breakdance men jag är inte riktigt säker.

Perfekt att rota fram till studenten

Tårta och skattjakt

Vilken helg! I lördags var pappa och tjejerna här och vi var fullständigt i chock över det fantastiska vädret - 25 grader och sol! Vi satt på balkongen och åt mat och drack vin mest hela dagen (jodå, jag slog på stort och drack ett halvt glas vitt vin).

Idag slog vi till med barnkalas. Storebror hade bjudit hit ett gäng kompisar och det blev presenter, korv med bröd, pilkastning på vattenballonger, tårta och skattjakt. Det var superkul och tack vare min lekledare till man och en och annan förälder så gick det över förväntan, trots att jag i morse vaknade med ett igenmurat öga.

Nej, trots solsken, glada barn och gott sällskap är jag inte i mitt livs form just nu. Jag gör nog bäst i att gå och lägga mig.

Zindra

Trädgårdsfredag

Nej, nu orkar jag inte vara ilsken längre. Efter några timmar i lugn och ro börjar jag varva ner. Det är snart dags att lägga barnen och sedan är det bara att slänga sig i TV-soffan och invänta Trädgårdsfredag. Hög mysfaktor utlovas.

Vad är det vi håller på med?

Jag kanske har läst lite för mycket Eckhart Tolle på sistone men jag kan inte låta bli att förfäras över mänsklighetens vansinne och idiotiska stävan efter framgång och tillväxt. Hur kan vi ha skapat ett samhälle som påverkas i så hög grad av ett vulkanutbrott på Island? Ska girighet verkligen kunna driva oss till att borra efter olja på 1500 meters djup med risk för både människor, djur och natur. Börsen faller på grund av krisen i Grekland och återigen så framstår våra ekonomiska system som fullständigt opålitliga och bräckliga. Många människor drabbas personligen och får lida när katastrofer som dessa inträffar.

Hur kan det komma sig att vi människor arbetar så hårt och viger våra liv åt att skapa infrastruktur och ekonomiska system som ska underlätta för företag att producera ännu mer och ännu snabbare, vars enda syfte är att skapa mer pengar för att på så sätt tillskansa sig högre makt och status. Vartenda aktiebolag har som mål att skapa lönsamhet åt sina ägare men vad ska de med pengarna till? Starta fler bolag för att få mer pengar såklart men varför då? Vad ska det leda till egentligen?

När man diskuterar problemen med Euro som gemensam valuta så säger många experter att enda vägen ur krisen är genom tillväxt. Är tillväxt verkligen ett självändamål? Om tillväxten används för att bygga flygplatser och flygplan, oljeplattformar och annat elände som förstör vår planet, är det verkligen något att eftersträva? Vad är det vi håller på med?

//Frågor från en stackars nationalekonom som ifrågasätter allt hon lärt sig

Lite ynklig

Jag har efter mycket velande fram och tillbaka planterat en Schersmin (nej mamma, inte Jasmin) i hörnet mot gatan. Den ser kanske lite ynklig ut men jag har stora förhoppningar om att den ska fylla ut det där hörnet med bravur.

Nuläget


Visionen

Premiär på skateboarden

Med stövlar och allt


Å så en liten filmsnutt

Jaha, så sitter man här och bölar

till Grey's Anatomy igen. Även om programmet är lite väl sorgligt så har det sina höjdpunkter...

Inte så tråkig

Det är sköna tider för en katt

Inte direkt höjdrädd


Saga smyger runt bland Syréner, Tulpaner och grodor.


Grönt är vad det är

En okänd man

Det kör omkring en okänd man i byn och frågar barn om de vill ha skjuts. Jag hörde det ryktesvägen för några veckor sedan men nu kan man även läsa det i Borås Tidning.

Allvarligt talat, vad är det frågan om?!?

Världens bäste kille

Idag vill jag gratulera Storebror - världens bäste kille - som jag fick äran att klämma ut för precis sex år sedan.

Storebror och Lillebror

Klövern och maskrosornas vara eller icke vara

Det har fullständigt exploderat i naturen de senaste dagarna. Träden har blivit ljust gröna och jag har haft nöjet att klippa vår lilla gräsmatta för första gången. Det är en tuff liten rackare den där plätten och den verkar bjuda in till en match gällande klövern och maskrosornas vara eller icke vara.

Vanlig pärlhyacint

Kalastiderna är här

Bonusfarmor fyllde 60 år i torsdags, min käre make fyllde 35 igår och Storebror blir sex år på tisdag. Detta har vi firat i dagarna tre med god mat, härliga släktingar på besök och finfina presenter. Stort grattis till alla tre!

Wiiiiiiiii

Den perfekte vännen

Jag visste inte att Jonas Karlsson inte bara är en strålande skådespelare utan även är en skicklig författare. I boken "Den perfekte vännen" hittar man flera fiffiga och underfundiga historier som alla är helt oförutsägbara. Helt i min smak. Läs den!
Foto: Kalle Assbring

Del 2: Du är förändrad i grunden

OK, du har insett din obetydlighet och litenhet och gett upp. Då uppenbarar sig världen på ett helt nytt sätt. Du kan se klarare på saker och ting och det blir plötsligt så tydligt vad som är viktigt och vad som inte är det.

Du känner dig befriad från alla krav och måsten (eftersom du tror på en högre makt som sköter ruljansen) och slipper därmed oroa dig för hur det ska gå med det där viktiga projektet på jobbet, vad grannarna ska tycka om att det är stökigt på tomten, hur det ska gå med din privatekonomi, vad kollegorna ska säga om du hoppar över After Worken, om du ska behöva se ut som en flodhäst även den här badsäsongen eller vad det ska bli av dina barn när de blir stora. All energi som du tidigare lagt på att oroa dig över saker och ting kan du istället använda för att göra något bra, något som känns rätt och meningsfullt.

När du slutar att försöka imponera på chefen, vännerna och grannarna så blir det helt plötsligt så enkelt. Först måste du förstås krisa lite grann (typ några år) för det kan ju vara förvirrande när allting som hittills varit viktigt inte längre är det (och vem är man egentligen när man inte presterar?). Om du i fortsättningen presenterar dig med ditt förnamn och inte berättar vad du jobbar med eller om du har studerat på Universitetet eller varit elitidrottare, eller vad det nu var som definierade dig som person innan, så kan du istället slappna av och bara vara den du egentligen är. Du kommer att bli förvånad över att ingen märker skillnaden, du är förändrad i grunden men ingen annan märker ett skvatt. De fortsätter att rusa fram i sina liv mellan jobb och dagis och styrelsemöten och träningspass och allting är precis som vanligt.

Just det, allting är precis som det ska. Jorden fortsätter att snurra medan du lyckligt tar ett djupt andetag och njuter av insikten att du är en del av någonting mycket större. Du är ju trots allt bara är en fis i rymden.

Del 1: Varför är det så många som bränner ut sig?

Jag fick frågan av en väninna som förfasades över att så många i hennes närhet, både vänner och släktingar, gått in i väggen. Det finns förstås inte ett svar på den frågan och det skulle bli världshistoriens längsta blogginlägg om jag ens skulle försöka ge min syn på det hela men jag måste bara få dela med mig av en av mina idéer.

Jag tror att det handlar om att man överskattar sin egen betydelse här på jorden. Som "duktig flicka" så är det lätt att ta ett alltför stort ansvar för sin respektive, sina barn, sin familj i övrigt, på arbetet, socialt osv osv. Man planerar och fixar och driver och ordnar för man tror att saker och ting inte skulle fungera lika bra annars. Det är mycket möjligt att inte lika många saker skulle hinnas med utan den här drivande, kvinnliga projektledaren som även kallas mamma (jag generaliserar en smula) men det kanske skulle vara helt OK? Maken skulle kanske missa en och annan födelsedag men vad gör väl det? Jorden skulle inte sluta snurra.

Om man istället ser sig själv som en pytteliten individ på jordklotet, i en pytteliten del av rymden, under en väldigt kort tid så inser man sin litenhet och hur meningslöst det faktiskt är att stressa upp sig över besparingsprojekt på jobbet och missade tandläkartider. Det spelar ingen roll om man är lycklig eller olycklig, flitig eller lat, snäll eller elak, rik eller fattig, snygg eller ful, man är ändå bara en liten fis i rymden.

- Varför kämpar man i så fall som en idiot? undrar du kanske.
- Jag vet inte men sluta genast att kämpa, det är mitt råd. Ge upp och lita istället på att du kommer att få precis det liv du ska ha. Ha tillit och förtröstan till livet. Till universum.

Ja just det, det är här mitt svar kommer in. Börja tro. Bli religiös. Överlämna dig i Guds händer, Allahs armar eller vad du vill, bara du slutar att tro att allting hänger på just dig. Det gör det inte.

Fortsättning följer...

Åka till Japan

Det verkar som om jag ska åka till Japan. För mig känns Asien så främmande och långt borta men nu är det alltså dags för mig att lära känna en ny del av världen. Någon som har tips på böcker eller filmer som man kan mjukstarta med? Någon som vet något om Japan överhuvudtaget?!

Lycka är..

att ha en högtryckstvätt.

Det mest praktiska och logiska valet

Spaning

Idag skrattade jag gott åt Jonas Hallbergs spaning om "Vardagens glada överraskningar" i programmet Spanarna. Pensionärsvarning, jag veeeeet.

The present moment

"Most people treat the present moment as if it were an obstacle that they need to overcome. Since the present moment is Life itself, it's an insane way to live."

Kloka ord av min nya idol Eckhart Tolle

Mmmmm...

Mango!

Lite franskt

Det känns lite trögt med bloggen just nu. Jag läser hellre böcker än tittar på TV, pratar hellre med min man än läser andra bloggar (jag antar att det är något bra).

Jag har precis avslutat boken "No och jag" av Delphine de Vigan och som vanligt känns det fräscht att läsa lite franskt. Det är inte så tillrättalagt. Boken handlar om en ung, lite för intelligent trettonåring som genom ett skolarbete kommer i kontakt med en hemlös artonårig tjej. Vänskapen mellan flickorna vänder minst sagt upp och ner på saker och ting. Spännande läsning från början till slut. Läs den!

Sköldpaddan och Pingvinen

Idag var det avslutning på simskolan. Storebror kammade hem både Sköldpaddan och Pingvinen Silver vilket innebär att han anses kunna simma 10 meter på grunt vatten.

Det som är så häftigt är att han simmar ryggsim istället för bröstsim. Någon smart person har insett att det är lättare för barn att lära sig simma ryggsim eller crawl, snarare än traditionellt bröstsim, vilket har inneburit att barnen sedan några år tillbaka lär sig de olika simsätten i en ny ordning.

Nu blir det till att träna bröstsim i sommar och om Storebror vill fortsätta på simskolan till hösten blir han uppflyttat till den djupa (och kalla) bassängen. Jag kan meddela att det just nu sitter en väldigt stolt mamma vid tangentbordet.


Flytprov Märkestagaren skall flyta i ryggläge 5 sekunder utan hjälpmedel och göra en rotation till magläge, utan att röra botten.


Simprov Märkestagaren ska simma 10 meter på grunt vatten.
Flytprov Märkestagaren skall flyta 10 sekunder på grunt vatten.
Hopp-prov Märkestagaren skall hoppa i vattnet från kanten. Provet utförs på grunt vatten.
Dopp-prov Märkestagaren skall med båda händerna hämta föremål från botten. Provet utförs på grunt vatten.

Äventyrlig typ

Idag har killarna varit på 6-årskalas i Göteborg. Föräldrar var inte välkomna (för när man är så stor så "lämnar mammorna barnen och sedan går") så det var första gången som Lillebror var på kalas utan mamma eller pappa.

Nu har han gått och lagt sig i sin koja under trappen och ska sova över där i natt.

Äventyrlig typ, den där lille ungen.